Fotbollsklubben Gais spelade säsongen 1964 för första gången sedan 1959 i allsvenskan. Gais firade 70 år som förening, men slutade med ett ungt och orutinerat lag klart sist i allsvenskan och åkte ur serien direkt.

Gais
Säsongen 1964
OrdförandeSune Westling[1]
TränareGunnar Gren (Rune Jingård)
Holger Jernsten (lagledare)[2]
ArenaUllevi
Allsvenskan12:a
Bäste målskyttHasse Samuelsson (9)
Publiksnitt8 715[3]

Inför säsongen redigera

 
Leif Wendt värvades in från IFK Malmö.

Den allsvenska nykomlingen Gais behövde förstärkas, särskilt som fjolårets spelande tränare, den nu 43-årige Gunnar Gren, inte skulle hålla för allsvenskan och klev av planen för att enbart sköta tränarsysslan. Klubben värvade in den snabbe och målfarlige högeryttern Leif Wendt från IFK Malmö samt försvararna Kurt Axelsson från IK Sleipner och Yngve Samuelsson från Grundsunds IF. Man kallade också upp juniorerna Christer Heideberg, Ove Landhage och Sune Persson i A-truppen.[4]

Det unga, orutinerade Gais förlorade på vårkanten båda sina matcher i Göteborgsalliansens traditionella triangelserie, där man slutade sist. Man förlorade under försäsongen även mot IF Elfsborg, så det fanns anledning till oro inför seriepremiären.[4]

Seriespel redigera

I hemmapremiären mot Hälsingborgs IFUllevi den 12 april 1964 gjorde Gais en hyfsad insats och spelade relativt jämnt med skåningarna, men förlorade ändå med 0–1 inför 7 998 åskådare. I andra omgången, borta mot IFK Norrköping, tändes ett hopp om att det unga laget skulle kunna hävda sig i allsvenskan, då Hasse Samuelsson efter 16 minuter gjorde matchens enda mål och Gais sensationellt lyckades hålla sin 1–0-ledning matchen ut, efter att Kurt Axelsson punktmarkerat Harry Bild hela matchen.[4]

 
Även den blivande landslagsmannen Kurt Axelsson kom till Gais detta år.

Efter ytterligare en 0–1-förlust hemma, mot Örebro SK, var det dags för derby mot Örgryte IS inför över 22 000 åskådare. Öis tog ledningen med 2–0 efter två mål av Agne Simonsson, men Gais lyckades ändå nå 2–2 efter mål av Hasse Samuelsson och Bengt Johansson. Gais hade även ett tredje mål inne, då Samuelsson hade slagit en frispark i mål, men målet underkändes på grund av att en Gaisspelare strax innan bollen slogs protesterade mot att Örgrytes mur stod för nära.[4]

Efter derbyt var det som om luften gick ur Gais. Man radade upp fyra raka förluster, och tog bara en enda poäng till under vårsäsongen, genom 2–2 mot bottenkonkurrenten IFK Eskilstuna. När vårsäsongen var över låg Gais klart sist, med bara fyra poäng och 8–21 i målskillnad.[4]

Till hösten kallades den gamle Gaisspelaren Rune Jingård in som ersättare för Gren; Grens hustru hade blivit sjuk, vilket ledde till att han misskötte träningarna och ofta inte ens dök upp. Spelet blev dock inte bättre; hösten inleddes med 1–4 mot både Hälsingborgs IF och Djurgårdens IF, och trots att Gais återigen tog poäng av IFK Norrköping (0–0 hemma) och slog IFK Göteborg med 2–1 stod det snart klart att man skulle trilla ur allsvenskan. Derbyt mot IFK, inför 19 000 åskådare den 27 augusti, blev den andra och sista segern Gais tog under säsongen.[4]

 
Gunnar Gren, som egentligen hade slutat, spelade sina två sista allsvenska matcher hösten 1964.

När Gais i slutet av september låg fem poäng bakom elvan Eskilstuna hade Gais inget att förlora och tog in Gunnar Gren som spelare igen. Han skulle fylla 44 och blev allsvenskans genom tiderna äldsta spelare när han, mest som ett PR-trick av Gais direktör Åke Lindegarth, fick spela mot Degerfors IF. Publiken uppskattade tilltaget, och över 9 000 kom för att titta på legenden, men Gais förlorade med 2–3, trots en 2–0-ledning. Beslutet att låta Gren spela var inte populärt i truppen, men han klarade sig hjälpligt i matchen och togs ut i ytterligare en match, hemma mot AIK. Gais blev emellertid överkört och förlorade med 0–4, och det stod dessutom klart att Gren hade förlorat sin dragningskraft; bara 4 000 personer kom för att se det som kom att bli hans allra sista allsvenska match.[5]

Säsongen 1964 slutade med en klar sistaplats i serien, med bara åtta poäng och en målskillnad på 21–58. Under hösten började man dock redan förbereda för nästa säsong med en resa till Berlin, där man mötte Östtysklands ungdomslandslag och såg Sveriges VM-kvalmatch mot Västtyskland. Alla spelare som åkte med till Tyskland fick lova att stanna kvar även nästa säsong, och uppslutningen var total.[5]

Tabell redigera

 Denna tabell: visa  redigera 

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Djurgårdens IF 22 13 5 4 46 20 +26 31
2 Malmö FF 22 13 5 4 45 20 +25 31
3 Örgryte IS 22 14 3 5 54 36 +18 31
4 IFK Norrköping (RM) 22 11 6 5 55 28 +27 28
5 IF Elfsborg 22 12 2 8 42 32 +10 26
6 Degerfors IF 22 9 4 9 40 47 −7 22
7 AIK 22 8 3 11 38 38 0 19
8 Örebro SK 22 7 5 10 24 35 −11 19
9 IFK Göteborg 22 8 2 12 31 46 −15 18
10 Hälsingborgs IF 22 7 3 12 42 53 −11 17
11 IFK Eskilstuna (U) 22 4 6 12 24 49 −25 14
12 Gais (U) 22 2 4 16 21 58 −37 8

Seriematcher redigera

Lag Hemma Borta
Djurgårdens IF 1–4 1–3
Malmö FF 0–3 1–4
Örgryte IS 0–2 2–2
IFK Norrköping 0–0 1–0
IF Elfsborg 1–5 3–7
Degerfors IF 2–3 2–5
AIK 0–4 0–2
Örebro SK 0–1 1–1
IFK Göteborg 0–1 2–1
Hälsingborgs IF 0–1 1–4
IFK Eskilstuna 1–3 2–2

Spelarstatistik redigera

 
Hasse Samuelsson blev lagets interna skyttekung med blygsamma nio mål.
Spelare Matcher Mål
Hasse Samuelsson 22 9
Leif Andersson 22
Leif Forsberg 22
Bo Palle 21 1
Bengt Apell 21
Kent Grek 21
Bengt Johansson 18 4
Sten-Olof Johansson 18 4
Leif Wendt 17 1
Kurt Axelsson 16
Bo Johansson 13 1
Rolf Lundh 10
Alf Johansson 6
Ove Landhage 4 1
Göran Berger 3
Sune Persson 3
Gunnar Gren 2
Christer Heideberg 2
Yngve Samuelsson 1

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från svenskspråkiga Wikipedia, Fotbollsallsvenskan 1964, 2 september 2021.

Tryckta källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Jönsson/Lindberg, s. 308.
  2. ^ Jönsson/Lindberg, s. 305.
  3. ^ Jönsson/Lindberg, s. 301.
  4. ^ [a b c d e f] Jönsson/Lindberg, s. 114.
  5. ^ [a b] Jönsson/Lindberg, s. 115.