Gabriel von Seidl
Gabriel von Seidl, född 9 december 1848 i München, död 27 april 1913 i Bad Tölz, var en tysk arkitekt. Han var bror till Emanuel von Seidl.
Seidl studerade vid tekniska högskolan i München och var maskintekniker, innan han 1871 ägnade sig åt arkitektur under ledning av Gottfried von Neureuther. Han utvecklade sedan en omfattande verksamhet både på det privata och på det monumentala byggets område. Bland hans arbeten märks rådhusen i Ingolstadt (1882), Worms (1884) och andra städer, St. Annakyrkan i Lehel (1886 ff.) och St. Rupertkyrkan (1901), båda i München, greve Oriolas slott i Büdesheim i nuvarande Schöneck, Franz von Lenbachs och Friedrich August von Kaulbachs villor i München, Konstnärshuset där, flera moderna ölpalats, däribland Franziskaner i München och Spatenbräu m.fl. i Berlin. Hans senare verk i München är på samma gång hans största: Bayerisches Nationalmuseum i Englischer Garten (komponerat 1894, fullbordat 1900) samt Deutsches Museum på Museiön i Isar (1906f.). Han blev ledamot av Konstakademien i Stockholm 1901.
Källor redigera
- Seidl, 1. Gabriel von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)