Öppna huvudmenyn
Matsalen "Rotundan" omkring 1935

Frimurarebarnhuset är en grupp av byggnader i stadsdelen Blackeberg, Bromma inom Stockholms kommun. Byggnaderna är ritade i svensk 1920-talsklassicism av arkitekten Hakon Ahlberg. Idag (år 2008) är Frimurarbarnhusen en del av Blackebergs sjukhus och inrymmer Västerorts Aktivitetscenter VAC.

HistorikRedigera

 
Frimurarbarnhusets barn i anläggningen på Kristineberg, ca 1900.
 
Området i Blackeberg från luften 1935.

BakgrundRedigera

Frimurarna hade fyra barnhus i Sverige, dessa fanns i Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Kristianstad. Frimurarebarnhusen tog hand om barn som blivit föräldralösa, när föräldrarna avlidit. Men det var ännu vanligare att de tog hand om barn till ogifta mödrar. Barnen skulle vara "friska och välartade"[1]. Verksamheten började redan på 1700-talet. Rykten spreds att barn, efter att ha intagits på barnhusen, skickades till hundturken. Barn som "försvann" hade troligen dött – barnadödligheten var stor på 1700-talet. (se Svenska Frimurare Orden kap. "Kritik")

Frimurarebarnhuset i Stockholm inrättades 1753 och fick statliga garantier. År 1867 flyttade verksamheten från kvarteret Brunkhalsen (som omvandlades till Malmtorgsbadet) till Kristinebergs slottKungsholmen.

Uppförande och verksamhetRedigera

På 1920-talet köpte Frimurarorden marken i Blackeberg och byggde anläggningen mellan 1928 och 1930 efter arkitekt Hakon Ahlbergs ritningar och invigdes 1930. Byggnaderna fungerade initialt som barnhem och internatskola, men efter drygt tio års verksamhet lades Frimurarebarnhuset ned och 1946 såldes anläggningen till Stockholms stad. Sedan hösten 2012 är Frimurarbarnhusens gamla bostadsdelar och sjukstuga privatbostäder, som innehas med bostadsrätt. Matsalsbyggnaden, kyrksalen och skolan inrymmer Västerorts Aktivitetscenter VAC.

ArkitekturRedigera

Anläggningen består av tio skilda byggnader, där skolhuset med sin höga entrébyggnad dominerar omgivningen. Utgångspunkt för planeringen var den vidsträckta Ljunglöfska egendomen med Ljunglöfska slottet (”snus-kungen” Knut Ljunglöfs sommarnöje) och parken som sträcker sig ner mot Mälaren.

Här skapade Ahlberg en grupp av högst varierande byggnader. Det fanns bostadslängor med sju bostadsavdelningar för vardera 24 barn samt föreståndare och biträde, matsalsbyggnad, kyrksal, skola, sjukstuga och verkstäder. Matsalsbyggnaden är rund och där hade alla barn ett fönsterbord. Den vita fasadfärgen och de flacka skiffertäckta sadeltaken håller ihop anläggningen exteriört. Arkitekturen är stramt i övergången från svensk 1920-talsklassicism till funktionalism.

BilderRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Uppgift enligt informationstavla på platsen

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • 250 år i barmhärtighetens tjänst: Frimurarnas barnhusverksamhet 1753-2003. Stockholm: Stift. Frimurare barnhuset i Stockholm i samarbete med Svenska Frimurare Ordens forskningsloge Carl Friedrich Eckleff i Uppsala. 2003. Libris länk. ISBN 91-631-4381-X 
  • Hakon Ahlberg: Frimurarebarnhuset i Blackeberg (1931)
  • Bergö, Carl (1903). Frimurarebarnhuset i Stockholm: ett 150-års-minne. Stockholm: Frimurarebarnhuset. Libris länk 

Externa länkarRedigera