Ljunglöfska slottet

större villa med tillhörande park i Blackeberg i Bromma
Ljunglöfska slottet, fasad mot norr, 2008.

Ljunglöfska slottet och Ljunglöfska parken är en större villa med tillhörande park i Blackeberg i Bromma i Stockholms kommun. Ljunglöfska slottet ligger på Ljunglöfsvägen 1 i intill Mälaren.

Innehåll

Snuskungen Knut LjunglöfRedigera

År 1861 inköpte grosshandlaren och snusfabrikören, "snus-kungen", Knut Ljunglöf (1833-1920) stora områden i Spånga och i Blackeberg. Denne Knut Fredrik Ljunglöf övertog år 1860 sin fars verk "Ljunglöfs Tobaks Fabriks Tillverkningar" och faderns, Jacob Fredrik Ljunglöfs firma, var världens största snusfabrik och den näst största tobaksfabriken i Europa. Knut Ljunglöf investerade under slutet av 1800-talet i stora landområden väster om Stockholm.

Knut Ljunglöf var en framgångsrik snusfabrikör och vid sin död 1920 efterlämnade han en av de största förmögenheterna i Sverige. Boets behållning uppgick till 16,5 mkr. Sina vinster hade han bland annat investerat i stora jordegendomar, såsom Blackebergs Gård, Vällingby Gård och Råcksta Gård i Spånga församling samt Lilla Ängby gård i Blackeberg och Beckomberga Gård i Bromma församling. De båda gårdarna Beckomberga gård och Råcksta gård köptes av Stockholms stad 1927 och Beckomberga sjukhus uppfördes åren 1929-1935. Under Knut Ljunglöfs tid var Råcksta ett välskött jordbruk och utsågs till att fungera som en av Lantbrukssällskapets elevgårdar i början på 1900-talet. På initiativ av Knut Ljunglöf uppförds 1882 även närliggande Kvarnvikens kvarn och Kvarnvikens såg och de flesta byggnaderna i Kvarnviken. 1927 köpte Stockholm stad Råcksta. I samband med detta påbörjades nedräkningen av Råcksta som jordbruksegendom. I Blackeberg lät han riva de äldre husen. Knut Ljunglöf avled 1920 och Ljunglöfska slottet såldes 1925 till Frimurarorden, som inrättade barnhem och drev detta till 1939. Ett utsiktstorn med imponerade utsikt stod utmed Mälarstranden.

HistorikRedigera

 
Ljunglöfska slottet, fasad mot syd, 2008.
 
Mitt i bilden syns Ljunglöfska slottet. I bakgrunden Frimurarebarnhuset, 1931-32.

Blackeberg var ett torp, som en gång lydde under Råcksta. Torpet Blackeberg omnämns första gången 1599. År 1785 avsöndrades torpet från Råcksta och användes då som sommarnöje av olika ägare. Samma år, 1785, köptes Blackeberg av bagaren och handelsmannen Johan Tillander för att använda torpet som sommarställe. Den östra delen utmed Mälaren tillhörde Lilla Ängby gård i Bromma socken och den västra delen tillhörde Råcksta gård i Spånga socken. Själva gården Blackeberg låg i Spånga och var en större sommarvilla. Blackebergs torp lydde under Råcksta gård och hade anor från 1599.

Knut Ljunglöf köpte år 1861 egendomen i Blackeberg, han köpte stora områden i Bromma och Spånga, och han lät riva torpet Blackeberg och alla de andra byggnaderna. Det finns inga spår kvar av torpet Blackeberg. På området lät han bygga ett större hus, som senare kallades Sjövillan, stall, kvarn och såg. Sjövillan, som låg längre ner i parken vid Mälaren var till att börja med hans sommarbostad, den innehåller idag hantverksbutik och café. Senare uppförde han den stora villan, Ljunglöfska slottet med tillhörande park, Ljunglöfska parken, i Blackeberg. Slottet och parken ligger på Blackebergsbacken intill Mälaren.

Ljunglöfska slottet byggdes 1890-1893Redigera

Åren 1890–1893 lät han uppföra den stora villan efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. Den stora villan kom snart att kallas Ljunglöfska slottet, på grund av det påkostade, palatsliknande yttre. Ljunglöf byggde det större huset jämte stall och ladugårdar samt Kvarnvikens kvarn och såg. Utsiktstorn och orangerier byggdes också. Från orangeriet fick Knut Ljunglöf blommor både till huset i Blackeberg och till hemmet i Stockholm.[1][2]

Den enorma villan i fyra våningar är uppförd i en historiserande stilriktning i nybarock/nyrenässans, även kallad 1890-talsrenässans, och byggd med ornament i natursten. Familjens sovrum fanns på andra våningen och på tredje våningen fanns det gästrum och vind. I matsalen kläddes väggarna med gyllenläderstapeter. Det sades att bara tapeterna skulle ha kostat 13.000 kronor på den tiden. I andra rum fanns sidentapeter, venetianska kristallkronor, sidenklädda möbler och äkta mattor. I slottet fanns också målningar av kända konstnärer, såsom av Vicke Andrén och Bruno Liljefors.[3]

Ljunglöfska parkenRedigera

I parken fanns förutom "slottet" även stall och ekonomibyggnader, som låg nordöst om slottet och hörde till gården. Dessa byggnader är idag rivna. Runt villan anlades en vidsträckt park med fontäner och blomsterrabatter, sällsynta träd som lärkträd, silvergran, cypress, blodbok och kinesisk apel. I backen planterades en blågran. På sommaren sattes det även ut palmer och agaver i krukor. Invigningen av "slottet" firades på snuskungens 60-årsdag med pompa och ståt. Till "Ljunglöfska slottet" bjöds gräddan av Stockholms köpmanshus, även kung Oscar II ingick i Ljunglöfs umgänge.[4] Framför Sjövillan växer en mycket stor hängbok. Den är ympad på en vanlig bok, eftersom den inte orkar utveckla tillräckliga rötter. På stammen ser man ympstället.

Strandpromenaden och utsiktstornetRedigera

Längs strandpromenaden leder en gångstig med trappor upp till resterna av ett utsiktstorn, som Knut Ljunglöf lät bygga med utsikt över Lambarfjärden och Lovöns stränder. Utsiktstornet, som senare benämndes punschtornet eller groggtornet, låg sydväst om slottet, ett litet stycke västerut längs strandpromenaden. I utsiktstornet, som idag är rivet, fanns en salong, som var sju meter i diameter. I utsiktstornets salong fanns ett rutigt marmorgolv samt ett runt bord och sex stolar samt en soffa som gick halvvägs runt väggen. På söndagskvällarna kunde man med kikare följa "den livliga trafiken av ångbåtar, skutor och motorbåtar". Nedanför tornet stod två cisterner med vatten. Vid tornet låg också paddocken, där unghästar fick hårt bröd. Det som återstår idag av tornet är endast en grund med sittplatser för besökande som vill beundra den vackra utsikten över sjön.[5][6] Från utsiktstornet fortsätter parkvägen genom skogen till Kvarnvikens kvarn och vidare mot nordväst. Längs stranden utgör skogsområdet av frodig lövskog med stort inslag av ädla lövträd såsom ask, alm, ek, lönn och lind. Här växer måna kulturväxter, båda vilda och så kallade trädgårdsrymlingar, såsom gemsrot, lupin, bergklint, pepparmynta, citronmeliss, svärdslilja och den sällsynta växten bitterskråp. Vitsippor och vårlök trivs på våren och försommaren i fjolårslöven, lite senare blommar liljekonvalj och smultron. Viktiga beståndsdelar i skogen är död ved och döda träd, många mossor, svampar, insekter och fåglar lever i den gamla veden. Vissa lavar kan inte utvecklas på trä som är yngre än 100 år.[7]

ÅngbåtsbrygganRedigera

Nere vid Mälaren lade ångbåtar till vid bryggan. Knut Ljunglöfs lustjakt Thulia förtöjdes här och en liten ångbåt, som hette Anna. Båtarna var döpta efter Ljunglöfs döttrar. Före midsommar varje sommar flyttade Ljunglöf ut till slottet. Utöver Blackeberg ingick i hans egendom även Lilla Ängby gård och Beckomberga gård. Ljunglöf inspekterade regelbundet dessa gårdar. Han var mycket intresserad av lantbruk. Knut Ljunglöf avled 1920 och familjen bodde i slottet fram dess, och fru Hulda Ljunglöf bodde kvar ytterligare några år.[8]

FrimurarebarnhusetRedigera

 
Frimurarebarnhuset i Ljunglöfska slottets park.

Efter Knut Ljunglöfs död 1920 köpte svenska Frimurareorden 1926 marken och lät där åren 1928-1930 uppföra Frimurarebarnhuset, ett barnhem nära parken på landsidan. Barnhuset ritades av arkitekten Hakon Ahlberg i 1920-talsklassicism (Swedish grace). Svenska Frimurare Orden hade 1753 grundat Frimurarbarnhuset och det flyttade 1867 till KristinebergKungsholmen. Där tog man emot barn som var födda inom äktenskapet och de skulle vara friska och välartade. Många av barnen hade sin familj i Stockholm, men föräldrarnas fattigdom gjorde att barnen inte kunde bo kvar hemma.

Frimurareordens anläggning i parken vid Ljunglöfska slottet har vita hus med flacka tak och ett geometriskt formspråk inspirerat av nyantiken. Det fanns sju bostadsavdelningar för vardera 24 barn samt bostadsavdelningar för föreståndare och biträden. En skola med kyrksal samt matsal, sjukstuga och verkstäder var gemensamma lokaler. Den runda planen av matsalsbyggnaden var avsedd att ge alla barn ett matbord vid fönstervägg och samtidigt kunde barnen delas in i små lättövervakade grupper. Efter drygt tio års verksamhet lades Frimurarbarnhuset här ned. Reformpolitiken på 1930-talet som hade kraftfull satsning på barn och barnfamiljer ledde så småningom till att också fattiga familjer kunde behålla sina barn hos sig. Verksamheten vid barnhuset upphörde 1940 och 1946 såldes området med anläggningen till Stockholms stad, som använde byggnaderna som sjukhus. Idag används anläggningen som aktivitetscenter.[9] Slottet, som ligger i anslutning till Frimurarebarnhuset, är idag ett fest- och konferenscenter och sjövillan nyttjas som café och butik. Café Sjövillan drivs av Västerorts Aktivitetscenter för psykiskt handikappade. Området runt parken är bebyggt med flerfamiljshus.[10]

Skulpturer i parkenRedigera

I parken norr om byggnaden finns nio skulpturer av Olof Thorwald Ohlsson (1903–1982) som är anordnade på pelare i ring runt en fontän av porfyrskålar. Samtliga konstverk är resta 1995. De sju skulpturerna runt fontänen är Hunger, Symphony, Bokim, Skapande fantasi, Marie Louise, Morgonrodnad och 20:e århundradets hand. Ytterligare två skulpturer står på sjösidan av Ljunglöfska slottets huvudbyggnad. Dessa är Adam och Eva, som står på östra sidan som pendang till Adam.[11]

2010 års julkalender i Sveriges Television med titeln Hotell Gyllene Knorren spelades in på slottet.

NoterRedigera

  1. ^ Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, AB Vinghästen, 1994, sidan 20. ISBN 91-630-2817-4.
  2. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  3. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  4. ^ http://www.ljunglofska.se/Historia.html
  5. ^ Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, AB Vinghästen, 1994, sidan 20.
  6. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  7. ^ Informationstavla på platsen, uppsatt år 2006 av Stockholms markkontor i samarbete med Brommas stadsdelsförvaltning, Stockholms stad, www.stockholm.se.
  8. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  9. ^ Informationstavla på platsen, uppsatt år 2006 av Stockholms markkontor i samarbete med Brommas stadsdelsförvaltning, Stockholms stad, www.stockholm.se.
  10. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  11. ^ Eivy och Hans Harlén, Konsten i Västerort, 2012, sidan 19. ISBN 978-91-86853-24-2.

KällorRedigera

  • Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2015, sidorna 68-71. ISBN 978-91-86939-61-8.
  • Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, AB Vinghästen, 1994, sidan 20. ISBN 91-630-2817-4.
  • Informationstavla på platsen, uppsatt år 2006 av Stockholms markkontor i samarbete med Brommas stadsdelsförvaltning, Stockholms stad, www.stockholm.se.

LitteraturRedigera

  • 250 år i barmhärtighetens tjänst – Frimurarnas barnhusverksamhet 1753-2003 (2003), ISBN 916314381X

Externa länkarRedigera