Fredsloppet (cykel)
Fredsloppet (tyska: Friedensfahrt, tjeckiska: Závod míru, slovakiska: Preteky mieru, ryska: Велогонка Мира (Velogonka Mira), polska: Wyścig Pokoju [ˈvɨɕt͡ɕik pɔˈkɔju], franska: Course de la Paix, italienska: Corsa della Pace, rumänska: Cursa Păcii) var en cykeltävling i Centraleuropa, som cyklades årligen mellan 1948 och 2006.[1] Tävlingen var fram till Östblockets sammanbrott det största etapploppet för amatörer. Involverade stater var i början Polen och Tjeckoslovakien, sedan 1952 även Östtyskland[2] och efter 1990 Polen, Tjeckien, Slovakien, Tyskland, Belgien och Österrike, men ofta inte alla under samma år.
.jpg) Östtyskt frimärke från 1952 med motiv från Fredsloppet | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Maj |
| Region | Östeuropa |
| Disciplin | landsväg |
| Historia | |
| Första upplaga | 1948 |
| Sista upplaga | 2006 |
| Första vinnare | August Prosinek, Jugoslavien |
Efter kalla krigets slut fick tävlingen stora finansiella problem och därför blev evenemanget inställt år 2005. År 2006 var sista gången som loppet genomfördes.
Etapploppet hölls i maj och tävlingen etablerades som Östblockets motsvarighet till tävlingar som Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España. Bergsetapperna hade däremot en jämnare profil. Fredsloppet dominerades av östeuropeiska elitcyklister (så kallade statsamatörer). Dessa var på pappret anställda hos ett produktionsföretag eller en polisavdelning medan de i verkligheten enbart ägnade sig åt cykelsporten. Från icke-socialistiska stater deltog enbart amatörer, då professionella cyklister från Västeuropa eller Amerika inte tilläts delta i tävlingen.
Efter 1989 tappade tävlingen allt mer i betydelse och under mitten av 1990-talet ändrades evenemangets status till etapplopp för professionella utövare. Den listas av UCI i mellersta klassen. Tidigare var start och mål i en huvudstad i någon av de nämnda staterna men under senare tid låg dessa punkter vanligtvis i mindre stora städer.
Peace Race U23
redigeraÅr 2013 återuppstod arrangemanget som Peace Race U23, men i ett annorlunda format som en tävling för nationella lag med cyklister under 23 år.[av vem?] Från 2015 har loppet varit en del av UCI Under 23 Nations' Cup.[källa behövs] Det är den viktigaste tävlingen för cyklister under 23 år.[3]
Statistik
redigeraNågra år kördes korta prolog- eller epilogetapper under tävlingen. Dessa visas med P och E i kolumnen etapper.
| År | Sträcka | Längd | Etapper | Totalseger |
|---|---|---|---|---|
| 1948 | Warszawa–Prag | 1104 km | 7 |  August Prosinek
|
| 1948 | Prag–Warszawa | 842 km | 5 | Alexander Zoric
|
| 1949 | Prag–Warszawa | 1259 km | 8 |  Jan Vesely
|
| 1950 | Warszawa–Prag | 1539 km | 9 |  Willi Emborg
|
| 1951 | Prag–Warszawa | 1544 km | 9 | Kay Allan Olsen
|
| 1952 | Warszawa–Berlin–Prag | 2135 km | 12 |  Ian Steel
|
| 1953 | Bratislava–Berlin–Warszawa | 2231 km | 12 | Christian Pedersen
|
| 1954 | Warszawa–Berlin–Prag | 2051 km | 13 | Eluf Dalgaard
|
| 1955 | Prag–Berlin–Warszawa | 2214 km | 13 |  Gustav-Adolf Schur
|
| 1956 | Warszawa–Berlin–Prag | 2212 km | 12 |  Stanislaw Krolak
|
| 1957 | Prag–Berlin–Warszawa | 2220 km | 12 |  Nentscho Christov
|
| 1958 | Warszawa–Berlin–Prag | 2210 km | 12 |  Piet Damen
|
| 1959 | Berlin–Prag–Warszawa | 2057 km | 13 | Gustav-Adolf Schur
|
| 1960 | Prag–Warszawa–Berlin | 2290 km | 13 | Erich Hagen
|
| 1961 | Warszawa–Berlin–Prag | 2435 km | 13 |  Juri Melichov
|
| 1962 | Berlin–Prag–Warszawa | 2407 km | 14 | Gainan Saidjusjin
|
| 1963 | Prag–Warszawa–Berlin | 2568 km | 15 | Klaus Ampler
|
| 1964 | Warszawa–Berlin–Prag | 2246 km | 14 | Jan Smolik
|
| 1965 | Berlin–Prag–Warszawa | 2318 km | 15 | Gennadi Lebedjev
|
| 1966 | Prag–Warszawa–Berlin | 2340 km | 15 |  Bernard Guyot
|
| 1967 | Warszawa–Berlin–Prag | 2307 km | 16 |  Marcel Maes
|
| 1968 | Berlin–Prag–Warszawa | 2352 km | 14 | Axel Peschel
|
| 1969 | Warszawa–Berlin | 2036 km | 15 | Jean-Pierre Danguillaume
|
| 1970 | Prag–Warszawa–Berlin | 1976 km | 15 | Ryszard Szurkowski
|
| 1971 | Warszawa–Berlin–Prag | 1895 km | 14 | Ryszard Szurkowski
|
| 1972 | Berlin–Prag–Warszawa | 2025 km | 14 | Vlastimil Moravec
|
| 1973 | Prag–Warszawa–Berlin | 2076 km | P, 16, E | Ryszard Szurkowski
|
| 1974 | Warszawa–Berlin–Prag | 1806 km | 14 | Stanislaw Szozda
|
| 1975 | Berlin–Prag–Warszawa | 1915 km | P, 13 | Ryszard Szurkowski
|
| 1976 | Prag–Warszawa–Berlin | 1974 km | P, 14 | Hans-Joachim Hartnick
|
| 1977 | Warszawa–Berlin–Prag | 1648 km | 13 | Aavo Pikkuus
|
| 1978 | Berlin–Prag–Warszawa | 1796 km | P, 12 | Alexander Averin
|
| 1979 | Prag–Warszawa–Berlin | 1942 km | P, 14 | Sergej Suchorutjenkov
|
| 1980 | Warszawa–Berlin–Prag | 2095 km | P, 14 | Juri Barinov
|
| 1981 | Berlin–Prag–Warszawa | 1887 km | P, 14 | Shakhid Zagretdinov
|
| 1982 | Prag–Warszawa–Berlin | 1941 km | P, 12 | Olaf Ludwig
|
| 1983 | Warszawa–Berlin–Prag | 1899 km | P, 12 | Falk Boden
|
| 1984 | Berlin–Prag–Warszawa | 1689 km | P, 11 | Sergej Suchorutjenkov
|
| 1985 | Prag–Moskva–Warszawa–Berlin | 1712 km | P, 12 | Lech Piasecki
|
| 1986 | Kiev–Warszawa–Berlin–Prag | 2138 km | P, 15 | Olaf Ludwig
|
| 1987 | Berlin–Prag–Warszawa | 1987 km | P, 14 | Uwe Ampler
|
| 1988 | Bratislava–Katowice–Berlin | 2008 km | P, 13 | Uwe Ampler
|
| 1989 | Warszawa–Berlin–Prag | 1927 km | 12 | Uwe Ampler
|
| 1990 | Berlin–Slusovice–Bielsko-Biała | 1595 km | P, 11 | Jan Svorada
|
| 1991 | Prag–Warszawa | 1261 km | P, 9 |  Viktor Rjaksinskij
|
| 1992 | Berlin–Karpacz–Mladá Boleslav | 1348 km | P, 9 |  Steffen Wesemann
|
| 1993 | Tábor–Novy Bor | 1342 km | P, 9 | Jaroslav Bilek
|
| 1994 | Tábor–Trutnov | 1354 km | P, 9 | Jens Voigt
|
| 1995 | Česke Budějovice–Oberwiesenthal–Brno | 1379 km | P, 10 | Pavel Padrnos
|
| 1996 | Brno–Żywiec–Leipzig | 1703 km | P, 10 | Steffen Wesemann
|
| 1997 | Potsdam–Żywiec–Brno | 1629 km | P, 10 | Steffen Wesemann
|
| 1998 | Poznań–Karlovy Vary–Erfurt | 1591 km | 10 | Uwe Ampler
|
| 1999 | Znojmo–Polkovice–Magdeburg | 1613 km | 10 | Steffen Wesemann
|
| 2000 | Hannover–Kudowa Zdroj–Prag | 1608 km | 10 | Piotr Wadecki
|
| 2001 | Łódź–Plzeň–Potsdam | 1611 km | 10 | Jakob Piil
|
| 2002 | České Budějovice–Chemnitz–Warszawa | 1470 km | 10 | Ondřej Sosenka
|
| 2003 | Olomouc–Wałbrzych–Erfurt | 1552 km | 9 | Steffen Wesemann
|
| 2004 | Bryssel–Wrocław–Prag | 1580 km | 9 |  Michele Scarponi
|
| 2006 | Linz–Karlovy Vary–Hannover | 1296 km | 8 | Giampaolo Cheula
|
Litteratur
redigera
 |
Den här artikeln eller avsnittet lever inte upp till Wikipedias artikelstandard och behöver städas upp. (2025-03) Motivering: Är detta verkligen "de främsta verken som ger en fördjupning av ämnet" som Wikipedia:Disposition#Vidare läsning skriver? Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Adolf Klimanschewsky: Warschau-Berlin-Prag. Ein Erlebnisbericht von der Friedensfahrt 1952. Sportverlag, Berlin, 1953.
Brigitte Roszak/Klaus Kickbusch (Redaktion): Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin, 1954.
VII. Internationale Friedensfahrt. Volkskunstverlag Reichenbach, 1955.
VIII. Wyscig Pokoju, Zavod Miru, Friedensfahrt. Verlag: Sport i Turystika, Warszawa 1955.
Horst Schubert: Etappengefüster. Sportverlag, Berlin, 1956.
Horst Schubert u.a.:Jedes Jahr im Mai. Sportverlag, Berlin, 1957.
Herbert Kronfeld: Zwischen Start und Ziel. Sportverlag, Berlin, 1957.
Egon Lemke: Giganten der Pedale. Verlag Junge Welt, Berlin, 1958.
Autorenkollektiv: Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin, 1962.
Klaus Ullrich: Friedensfahrtanekdoten. Hrsg.: Organisationsbüro der Internationalen Friedensfahrt, Berlin 1962
Klaus Ullrich: In der Spitzengruppe. Hrsg.: DTSB, Berlin, 1962
Klaus Ullrich: Kluge Köpfe - schnelle Beine. Sportverlag, Berlin, 1963.
Alles über alle Friedensfahrer. Verlag Neues Deutschland, Berlin, 1964.
Täves Friedensfahrtlexikon. Verlag Neues Deutschland, Berlin, 1965.
Klaus Ullrich (Hrsg.): Fahrt der Millionen. Sportverlag, Berlin, 1967.
Trzdziesci lat Wyscigu Pokoju. Krajowa Agencja Wydawnicza, Warszawa, 1977.
Klaus Ullrich: Die große Fahrt. Sportverlag, Berlin, 1977.
Günter Teske: Das gelbe Trikot. Verlag Neues Leben, Berlin, 1981.
Klaus Ullrich: Jedes Mal im Mai, Sportverlag, Berlin, 1986, ISBN 3-328-00177-8.
Ulf Harms: Der verschwundene Friedensfahrer. Militärverlag der DDR, Berlin, 1987, ISBN 3-327-00433-1.
Jiri Cerny, Ladislav Sosenka, Jaroslav Stanek: Zavod Miru. Verlag Olympia, Prag, 1987.
Gustav-Adolf Schur (Hrsg.): Friedensfahrt, Spotless-Verlag, Berlin, 1995, ISBN 3-928999-47-8.
Tilo Köhler: Der Favorit fuhr Kowalit: Täve Schur und die Friedensfahrt. Gustav Kiepenheuer Verlag, 1997, ISBN 3-378-01015-0.
Manfred Hönel/Olaf Ludwig: 100 Highlights Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin,1997, ISBN 3-328-00717-2.
Maik Märtin: 50 Jahre Course de la Paix, Agentur Construct, Leipzig, 1998.
Klaus Ullrich Huhn: Die Geschichte der Friedensfahrt. Spotless-Verlag, Berlin, 2001, ISBN 3-933544-52-1.
Bogdan Tuszynski/ Daniel Marszalek: Wyscik Pokoju 1948-2001, Verlag FDK Warszawa, Warszawa, 2002, ISBN 83-86244-33-X
Andreas Ciesielski: Das Wunder von Warschau, Scheunen-Verlag, Kückenshagen, 2005, ISBN 3-934301-83-5
Alan Buttler/Klaus Huhn: Wie die Friedensfahrt "ausgegraben" wurde, NORA Verlagsgemeinschaft Dyck & Westerheide, Berlin, o.J., ISBN 978-3-86557-301-8
Rainer Sprehe: Alles Rower? Ein Wessi auf Friedensfahrt. Covadonga-Verlag, Bielefeld 2012, ISBN 978-3-936973-70-9
Peter Zetzsche: Friedensfahrt und Tour de France. Emil Reinecke, Eigenverlag, Einbeck, o.J.
Radsportmuseum Course de la Paix 2007 - 2012. Hrsg.: Verein "Radfreizeit, Radsportgeschichte und Friedensfahrt e.V., Kleinmühlingen, 2012
Källor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- ^ ”Das Radsportmuseum Course de la Paix” (på tyska). Berlins stad. Maj–juni 2020. https://www.berlin.de/projekte-mh/netzwerke/spaetlese/themen/kultur-kunst-und-wissenschaft/artikel.927837.php. Läst 20 september 2021.
- ^ Zey, René (2017). ”Friedensfahrt” (på tyska). Das Lexikon der ersten und letzten Male. Riva Verlag. sid. 163
- ^ ”Vervaeke claims final stage victory at the Tour de l'Avenir”. Cyclingnews.com. 1 september 2014. http://www.cyclingnews.com/news/vervaeke-claims-final-stage-victory-at-the-tour-de-lavenir. Läst 12 april 2022.