För filmen från 1946, se Främlingen (film). För romanen från 1991 av Diana Gabaldon, se Främlingen (roman av Diana Gabaldon). För en essä skriven av sociologen Georg Simmel, se Främlingen (sociologi). För låten, se Ingenmansland (musikalbum).

Främlingen (originaltitel: L'Étranger) är en roman från 1942 av Albert Camus. Den är författarens första stora litterära framträdande och är konstnärligt sett ett av existentialismens mest betydande verk.[2]

Främlingen
Första upplagan från 1942.
Första upplagan från 1942.
FörfattareAlbert Camus
OriginaltitelL'Étranger
OriginalspråkFranska
ÖversättareSigfrid Lindström (1946)
Jan Stolpe (2009)
LandFrankrike Frankrike
GenreRoman
Förlag för förstautgåvanÉditions Gallimard
Utgivningsår1942
Först utgiven på
svenska
1946
HuvudpersonerMeursault
UtmärkelserÅrhundradets 100 böcker enligt Le Monde[1]
Ingår i serieAbsurd cycle

Handling redigera

Främlingen handlar om en vanlig människa i det koloniala Algeriet, Meursault (Mersault i den första svenska översättningen), vars mor dör på ett sjukhem. Meursault har aldrig haft särskilt mycket tid att vara tillsammans med henne, eftersom han är fattig och resan till sjukhemmet tar flera timmar. Folk i omgivningen anser att han inte sörjer sin mors bortgång och förebrår honom för detta.

Meursault har aldrig haft särskilt många vänner och försöker inte heller bli bekant med någon. Hans granne ber honom en dag att skriva ett brev till dennes ex-flickvän för att få henne tillbaka för att kunna "straffa" henne eftersom hon varit otrogen. Meursault skriver brevet, vilket får den planerade effekten. Misshandeln av kvinnan är uppenbarligen allvarlig, men i det samhälle händelserna utspelas blir det ingen rättslig påföljd, utan Meursaults granne klarar sig undan med en "varning"; detta trots att polis kallats till platsen. Till saken hör också att Meursault vittnar till förmån för sin granne, det vill säga han betygar att den misshandlade kvinnan varit otrogen, vilket i boken rättfärdigar misshandeln.

Dagen efter moderns begravning träffar Meursault en kvinna, Marie, som han tidigare arbetat tillsammans med och som han nu inleder en romans med. Under den nämnda misshandeln befinner sig Meursault och Marie tillsammans i den förres lägenhet. De hör misshandeln och Marie ber Meursault att ingripa, men han "gillar inte poliser", som han säger och är likgiltig inför misshandeln.

Några dagar senare inbjuder den granne som utfört misshandeln Meursault och Marie till en stuga vid havet. En bror till den misshandlade kvinnan samt en vän till denne möter sällskapet på stranden och det blir slagsmål. Något senare går Meursault ensam tillbaka till stranden, träffar på den misshandlade kvinnans bror igen och utan att egentligen reflektera över det, skjuter han honom till döds. Under den påföljande rättegången försöker åklagaren skapa en bild av Meursault som ett omoraliskt monster. Meursault döms också till döden, men till stor del på grund av sin likgiltighet snarare än för det brott han begått.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ LibraryThing, läs online, läst: 28 november 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bernt Olsson & Ingemar Algulin (2005). Litteraturens historia i världen (Fjärde upplagan). Stockholm: Norstedts Förlag. sid. 562. ISBN 91-7227-434-4