Spelman kallas den som stod för dans- och ceremonimusik i det gamla svenska bondesamhället. Ofta mytomspunnen och romantiserad figur när han förekommer i sägner, där han gärna fått lära sig fiolspelet av Näcken eller liknande.
Den som idag benämner sig spelman är troligen väl förtrogen med hur en spelmansstämma går till, kanske även organiserad i ett spelmansförbund och/eller ett spelmanslag. Kanske fördjupar hen sitt låtspel inom en viss tradition och spelar upp för Zornjuryn och blir riksspelman, eller så spelar hen bara låtar ur denna äldre repertoar och nyskrivna i liknande stil.
Historia
redigeraSpelmansmusiken hade sina främsta funktion inom dans- och ceremonimusik.[1] Spelmannen kunde t.ex. vara hantverkare, egenföretagare inom jordbruket eller dagverkare, för att sedan anlitas vid sidan om till bröllop och begravningar, som dansspelman och ceremonimästare.[2]
Uppteckningar
redigeraUpplysningens romantiska diktning fick i början av 1800-talet började unga litterära kretsar intressera sig för "folket", och vad som skulle kunna vara den sanna svenska kulturen. De nya strömningarna tog sig t.ex. uttryck i det Götiska Förbundet, bildat 1811, och ett ivrigt samlande av visor och låtar. Dessa arrangerades sedan om för att passa de finare salongerna.[2]
Delar av det som samlades in under Folkmusikkommissionens resulterade i det mest omfattande verket med svensk folkmusik - Svenska Låtar. Upphovsmännen Nils Andersson och Olof Andersson har i många fall redigerat låtarna i större eller mindre omfattning. Svenskt visarkiv lade 2007 ut hela primärmaterialet på nätet. Där kan man ser det skannat i den utformning materialet tillfördes Folkmusikkommissionens och dåvarande Musikmuseets samlingar.[3]
Svenska låtar omfattar endast en liten del av hela samlingen och i många fall har låtar och visor dessutom redigerats i större eller mindre omfattning. Här ges nu möjlighet att på egen hand enkelt ta del av det stora primärmaterialet - omkring 45 000 sidor med låtar och visor i den utformning de tillfördes Folkmusikkommissionens och dåvarande Musikmuseets samlingar. Kända samlarverk från denna tid är t ex: Svenska Låtar.
I slutet av 1800-talet avtar intresset successivt för spelmansmusiken. Några orsaker som brukar nämnas är dragspelets intåg, väckelserörelsen, utländska influenser och att industrialismen sakta avfolkar landsbygden.[1]
Spelmanstävlingar
redigera
Spelmanstävlingar arrangerades[2] ofta under första hälften av 1900-talet.
70-talets folkmusikvåg
redigeraUnder 70-talet återuppstod ett stort intresse för den svenska folkmusiken. Flera moderna varianter av genren uppstod och spelmannen stod i centrum i flera grupper som Contact och Merit Hemmingson.[4]
Spelmansrörelsen idag
redigeraSpelmansstämmor
redigeraSpelmanslag
redigeraSpelmansförbund
redigeraSveriges Spelmäns Riksförbund har ca 7000 spelmän organiserade i 25 stycken landskapsförbund. SSR ger ut medlemstidningen "Spelmannen" fyra gånger per år. I SSR:s stadgar kan man läsa att:[5]
Riksförbundets strävan är att
|
Riksspelman
redigera
Om en spelman kan framföra låtar på ett traditionsenligt sätt och besitter god spelteknik, kan han eller hon få utmärkelsen riksspelman. Riksspelman kallas den som erövrat Zornmärket i silver eller guld. Denna institution inrättades 1933 av Svenska ungdomsringen för bygdekultur. Uppspelningar för detta märke sker i samband med den årliga Riksspelmansstämman.
Instrument
redigeraFiolen intog redan under 1700-talet en särställning i den svenska spelmansmusiken.[6] Och utnämnd till riksspelman blir man bara på traditionella instrument från den folkmusiktradition man valt att spela upp låtar från.[7] Uppspel för Zornmärke har bland annat skett på fiol, träskofiol, pipor, olika typer av nyckelharpor, klarinett, kohorn, kulning, munspel, näverlur och svensk säckpipa.[8] Men dessa traditionella instrumenten står idag ofta sida vid sida av andra instrument. Mandola, tvärflöjt, blockflöjt, dragspel, bas och gitarr stämd på olika sätt är några exempel. Samspel med instrumentalister med traditionella instrument från andra kulturer är heller inte ovanligt.
Folkmusiker
redigera
Med spelmansrörelsen har spelman blivit ett ord som signalerar en speciell tillhörighet. Det syns i sammansättningar som spelmans-lag och spelmans-musik. De som i dag ägnar sig mer eller mindre yrkesmässigt åt folkmusik kallar sig allt mer sällan spelmän, utan brukar hellre benämningen folkmusiker. Dock är "folkmusiker" även en professionell titel, jämför musiker, som man tillägnat sig efter tre år på någon av musikhögskolornas folkmusikerlinjer.[källa behövs] Spelman förpliktigar inte på detta sätt mer än att man spelar svensk folkmusik.
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Roempke, 1980
- ^ [a b c] Norrman/Wessling, 2009
- ^ Svenskt visarkiv, 2007
- ^ http://old.visarkiv.se/online/aterklang/aterklang_kap_06.html
- ^ [a b] SSRs webbplats, Om organisationen
- ^ Kjellström, 1980
- ^ ”Riksfunktionärshandboken 2010 - 2012”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222021827/http://ewaldz.se/zorn/joomla/images/stories/statuter.pdf. Läst 9 februari 2014.
- ^ Vilka instrument kan man spela upp på?
Webbkällor
redigera- Birgit Kjellström, 1980. ”Om folkliga instrument”. Svenskt visarkiv med tillstånd av Prisma, Stockholm den 9 januari 2001. http://old.visarkiv.se/online/folkmusikboken/kjellstrom.htm. Läst 8 februari 2014.
- Ylva Norrman, Ulla Wessling (24 september 2009). ”Vad är svensk folkmusik?”. Ur: "Mitt Uti Jämtland - porträtt av nutida fiolspelande folkmusiker mitt i Jämtland". Jengel förlag. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202091843/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2487&artikel=4128261. Läst 18 september 2011.
- Svenskt visarkiv (2007). ”Folkmusikkommissionens notsamling och Musikmuseets spelmansböcker”. Svenskt visarkiv. https://katalog.visarkiv.se/lib/views/fmk/Default.aspx?item=182. Läst 20 september 2011.
- Sveriges Spelmäns Riksförbund (2014). ”Sveriges Spelmäns Riksförbund, Om organisationen”. http://www.spelmansforbund.org/. Läst 8 februari 2014.
- Svenskt visarkiv (2009). I rollen som spelman (red. Alf Arvidsson). Läst 28 november 2018.
Tryckta källor
redigera- Ling, Jan(red.); Ville Roempke (1980). ”Om Spelmansrörelsen”. Folkmusikboken. Prisma. ISBN 91-518-1180-4. http://www.visarkiv.se/online/folkmusikboken/roempke.htm. Läst 18 september 2011 Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- Lundberg, Dan & Ternhag Gunnar (2005). Folkmusik i Sverige. Hedemora: Gidlunds. ISBN 9178446953