Flygstambana
Flygstambana var det namn som användes för de två stora flygleder som inrättades i svenskt luftrum på 1930-talet genom beslut av 1932 års riksdag.
.jpg)
Åren 1928–1930 gjorde Svenska Luftfartsförbundet undersökningar om lämpliga flygleder Stockholm-Malmö och Oslo-Göteborg-Malmö. En drivande person var översten Gabriel Hedengren. Flygstambanorna var delar av nordiska flygleder Reval–Helsingfors– Stockholm–Malmö–kontinenten och Oslo–Göteborg–Malmö. Flygfyrar för navigering sattes upp på 15–20 meter höga master på 20 till 30 kilometers avstånd emellan. Den första gick från Stockholm över Norrköping, Hästholmen, Jönköping och Lagadalen.
Utefter flygstambanorna byggdes nödlandningsfält med 50 kilometer emellan, till exempel det 1935 invigda Jönköpings flygfält, det 1936 invigda Halmstads flygplats och Ljungby-Feringe flygplats. Dessa skulle öka säkerheten för nattpostflyget till kontinenten och ge det möjlighet att operera hela året, inte bara under sommarnätterna.
En av flygstambanornas flygfyrar har bevarats till eftervärlden: nummer 107 i Smedby strax öster om Norrköping. Den skänktes 1981 till Luftfartsverket av Norrköpings kommun. Den flyttades därefter till Oxelbergsparken, i anslutning till Luftfartsverkets huvudkontor.[1]
Nödlandningsflygfält redigera
Bromma–Bulltofta redigera
- Wängsö
- Stigtomta
- Norrköping
- Malmslätt
- Hästholmen
- Visingsö
- Jönköping
- Skillingaryd
- Feringe
- Exen
- Skånes Fagerhult
- Farstorp
Oslo–Bulltofta redigera
- Fredrikstad, Norge
- Näsinge
- Svarteborg
- Orust
- Torslanda
- Ölmanäs
- Munkagård
- Halmstad
- Ängelholm och Fagerhult
Källor redigera
- Gabriel Hedengren: Utredning om Flygstambanor i Flygning nr 1, 1931
Noter redigera
- ^ ”Flyghistoriska minnesmärken”. Svensk flyghistorisk förening. Arkiverad från originalet den 16 september 2008. https://web.archive.org/web/20080916152802/http://www.sff.n.se/Flygminnesmarken.htm. Läst 15 oktober 2020.