Finschstenskvätta

fågelart i familjen flugsnappare

Finschstenskvätta[2] (Oenanthe finschii) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i västra Asien.[3] Namnet hedrar tyske ornitologen Otto Finsch.

Finschstenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Çilferşik.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteOenanthe
ArtFinschstenskvätta
O. finschii
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe finschii
Auktor(Heuglin, 1869)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Finschstenskvättan är med en längd på 15–16 centimeter något större än medelhavsstenskvätta och nunnestenskvätta som den i övrigt liknar med hos hanen svart strupe, svarta vingar, ljus rygg och de för släktet oftast karakteristiska vita stjärtsidorna. Denna art har dock har större huvud samt grövre näbb och ben. Vidare är ryggen hos hanen helt vit, stjärten har ett jämnbrett svart ändband och inte vit med svarta hörn och i flykten syns att de svarta vingpennorna är rätt ljusa. Det svarta på strupen når också längre ner och flyter ihop med vingen.[4]

Honan är övervägande brungrå och smutsvit utan medelhavs- och nunnestenskvättans varmare toner och till skillnad från hona sorgstenskvätta kontrastfattiga armtäckare.[4]

Finschstenskvättan lockar med ett kort "tsit". Sången består av klara, korta och varierade toner med inslag av visslingar och elektriska läten och liknar mer rubinnäktergal än medelhavsstenskvätta.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Finschstenskvätta delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Den har även setts tillfälligt i Grekland och Bulgarien.[1][5][6] Fågeln är kortflyttare och övervintrar jämfört med många av sina släktingar på högre och svalare nivåer.[4]

FamiljetillhörighetRedigera

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]

EkologiRedigera

Finschstenskvättan häckar i karg och stenig terräng på bergssluttningar och högslätter med låg växtlighet. Den är skygg och rastlös men aggressiv mot andra stenskvättor i reviret. Den äter mest insekter, men också växtdelar. Fågeln bygger sitt bo i en skreva eller ett hål i en klippa.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 102.000-312.000 par.[1]

NamnRedigera

Fågeln är uppkallad efter tyska zoologen Otto Finsch.[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Oenanthe finschii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 286. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Rare birds of Greece Grekiska raritetskommittén
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  8. ^ Zuccon, D., and P.G.P. Ericson (2010c), A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera