Finlaysons ekorre (Callosciurus finlaysonii[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1824. Callosciurus finlaysonii ingår i släktet praktekorrar och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Finlaysons ekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Finlayson.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläktePraktekorrar
Callosciurus
ArtFinlaysons ekorre
C. finlaysonii
Vetenskapligt namn
§ Callosciurus finlaysonii
Auktor(Horsfield, 1824)
Utbredning
Callosciurus finlaysonii distribution.png
Utbredningsområde
Callosciurus finlaysonii - Finlayson's squirrel (variable squirrel).jpg
Hitta fler artiklar om djur med

UnderarterRedigera

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life,[5] medan Wilson & Reeder skiljer mellan 16 underarter:[3]

  • Callosciurus finlaysonii finlaysonii
  • Callosciurus finlaysonii albivexilli
  • Callosciurus finlaysonii folletti
  • Callosciurus finlaysonii frandseni
  • Callosciurus finlaysonii germaini
  • Callosciurus finlaysonii harmandi
  • Callosciurus finlaysonii trotteri
  • Callosciurus finlaysonii annellatus
  • Callosciurus finlaysonii bocourti
  • Callosciurus finlaysonii boonsongi
  • Callosciurus finlaysonii cinnamomeus
  • Callosciurus finlaysonii ferrugineus
  • Callosciurus finlaysonii menamicus
  • Callosciurus finlaysonii nox
  • Callosciurus finlaysonii sinistralis
  • Callosciurus finlaysonii williamsoni

BeskrivningRedigera

Pälsfärgen varierar kraftigt, både mellan underarter och mellan individer i en och samma underart. Den kan vara alltifrån helt vit, helt röd, och helt svart.[7] Blandade färger, som brunaktig ovansida och krämfärgad undersida förekommer också.[8] Honan har fyra spenar. Kroppslängden varierar mellan 19 och 21 cm.[7] Till detta kommer den mycket långa svansen, som kan bli mellan 22,5 och 24 cm lång. Vikten är från 220 till 250 g.[8]

EkologiRedigera

Habitaten utgörs av både täta och glesare skogar. Arten kan även anpassa sig till odlade områden som kokosodlingar. Arten lever främst i träden, och rör sig sällan på marken. I fångenskap kan arten bli upp till 12 år och 10 månader.[7]

Föda och predationRedigera

Födovalet är beroende av årstiden: Under vintern lever arten främst av bark och skott, under våren tar den blommor, under sommaren och hösten frön och frukt; under sommaren dessutom insekter. Arten lägger dessutom upp förråd.[7] Den kan även avbarka träd för att komma åt saven.[8]

I den italienska populationen är framför allt katter en betydande predator. Skator och kråkor kan ta ungar.[7]

FortplantningRedigera

Arten är polygynandrisk, båda könen kan ha flera partners. Finlaysons ekorre har tre fortplantningsperioder per år: I april, juli till augusti, och november till december. Varje gång får honan en till två ungar som hon föder upp i ett bo tillverkat av växtdelar. Ungarna blir könsmogna under andra levnadsåret.[7]

UtbredningRedigera

Denna praktekorre förekommer i Sydostasien från Burma över Thailand, Laos och Kambodja till södra Vietnam. Arten introducerades av människan i Singapore.[1] I Italien introducerades arten olagligt i början på 1980-talet när 5 till 6 par infördes, troligen från Thailand, till Acqui Terme i norra delen av landet och Maratea i södra.[8] Introduktion har även skett i trakterna av Hamamatsu och Shizuoka i Japan.[7]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] Duckworth, J.W., Timmins, R. & Parr, M. 2008 Callosciurus finlaysonii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 februari 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ [a b] (2005) , website Callosciurus finlaysonii, Mammal Species of the World. Läst 16 februari 2016.
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/callosciurus+finlaysonii/match/1. Läst 15 februari 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d e f g] Mckie Maysha och Rose Valerie (2006). Callosciurus finlaysonii Finlayson's squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Callosciurus_finlaysonii/. Läst 15 februari 2016. 
  8. ^ [a b c d] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 166–167. ISBN 978-1-4081-1399-8 

Externa länkarRedigera