Fabula och sujett
Fabula (ryska: фабула) och sujett (ryska: сюжет lyssna )[1] är två ursprungligen ryska begrepp inom litteraturvetenskapen som ofta kontrasteras mot varandra. Fabula - med samma etymologi som fabel - utgör där det som faktiskt hände, medan sujett utgör den ordning och det sätt som det som hände presenteras i. Det kan även uttryckas som att fabula "är berättelsestoff som av en sujett organiseras i en narrativ struktur."[2] Begreppet började användas från och med 1920-talet av de inflytelserika kritikerna och ryska formalisterna Viktor Sklovskij och Vladimir Propp.
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Även romaniserat som syuzhet, sjuzhet, sujet, sjužet, siuzhet eller suzet.
- ^ ”Anteckningar om stil”. Slaviska institutionen. Stockholms Universitet. ftp://ftp.slav.su.se/pub/slav/kursmaterial/ry1/littext/Tokareva_stil.pdf. Läst 8 september 2013.[död länk]
Tryckta källor redigera
- Forslid Torbjörn, Ohlsson Anders, red (2009). ”Medialitet”. Litteraturens offentligheter (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 29-45. Libris 11491974. ISBN 978-91-44-05247-2
- Jon Helt Haarder (2007). ”Ingen fiktion. Bara reduktion - Performativ biografism som konstnärlig strömning kring millenieskiftet”. Tidskrift för litteraturvetenskap (4): sid. 89. http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/tfl/article/download/100/103. Läst 8 september 2013.