Öppna huvudmenyn
Frelimos flagga före 1997 ligger till grund för Moçambiques flagga

Moçambiques befrielsefront,[1] Frelimo (portugisiska: Frente de Libertação de Moçambique), är ett socialistiskt parti som bildades 1962 i Moçambique. Det var ursprungligen en marxist-leninistiskt inriktad befrielserörelse som bekämpade den portugisiska kolonialmakten. Sedan kalla krigets slut har man skiftat ideologiskt mot socialdemokrati.

Sedan 1975 är Frelimo det statsbärande partiet i Moçambique, och dominerar politiken tillsammans med den högerorienterade forna gerillarörelsen Renamo. I parlamentsvalet 2009 vann man 191 av 250 mandat i Republikens församling, landets parlament, och dominerar statsapparaten trots formell demokratisering.[2]

HistoriaRedigera

Frelimo grundades i juni 1962 när tre regionalt baserade antikoloniala nationalistgrupper slogs samman i Dar es Salaam. Våldsamheterna i Portugals afrikanska besittningar eskalerade kraftigt under det tidiga 1960-talet och 1964 genomförde Frelimo sin första väpnade aktion, i samband med att motstånd mot kolonialmakten trappades upp av kommunistiska och nationalistiska grupper i bl a Angola och Kap Verde. Fem år senare omkom rörelsens ordförande, Eduardo Mondlane, i ett bombattentat.[3]

Efter Nejlikerevolutionen 1974 där militärdiktaturen i Portugal störtades överlämnades makten över Portugisiska Östafrika till Frelimo som bildade Folkrepubliken Moçambique. Genom ett enpartisystem monopoliserade man den formella politiska makten, men snabbt blev landet indraget i ett av kalla krigets många krig via ombud, det mocambikiska inbördeskriget. För att undergräva kommunistiskt inflytande i det avkoloniserade landet sponsrade de vita minoritetsregeringarna i Sydafrika och Sydrhodesia, uppbackade av USA, den antikommunistiska gerillan Renamo. Sovjet och andra kommunistiska stater samt nyligen avkoloniserade länder i Afrika, men även t.ex. de nordiska länderna, stödde Frelimo.

År 1990, i och med kalla krigets slut, öppnade Frelimo upp för fredsförhandlingar och flerpartival som hölls 1994.[2] Partiet vann dock det valet även om det väpnade motståndet från Renamo hade omformats till parlamentarisk opposition.

KällorRedigera