FA-cupfinalen 1973 spelades den 5 maj 1973 på Wembley Stadium. Det var den 92:a finalen och den 45:e att spelas på Wembley, som firade sitt 50-årsjubileum. Finalen spelades mellan regerande FA-cupmästarna Leeds United, vilka var ett av de dominerande lagen i engelsk fotboll, och Sunderland, ett division 2-lag. Slutresultatet blev en av de största överraskningarna i FA-cupens historia[1] då Sunderland vann med 1-0, och därmed blev det första laget från division 2 att vinna FA-cupen sedan West Bromwich Albion 1931. Det var, och är fortfarande, Sunderlands första stora titel sedan andra världskriget.

FA-cupfinalen 1973
FA-cupen 1973
Datum5 maj 1973
ArenaWembley Stadium
SpelortLondon
DomareKen Burns
Publik100 000
1972
1974

Matchsummering redigera

Sunderland etablerade sin taktik redan från avsparken, hårda och utmanande tacklingar med en outtröttlig energi och beslutsamhet. Leeds uppträdde nervöst och utan sin sedvanliga självtillit och trygghet, märkbart tagna av Sunderlands energi och tacklingar.

Matchen avgjordes genom två moment som kom att diskuteras flera år efteråt. Efter 31 minuter tog Sunderland ledningen när Halom bröstade ned en hörna från Hughes. Assisterad av Watson, mellan två försvarare, kunde Ian Porterfield kontrollera bollen och skjuta i mål från 7 meter. Leeds, uppenbart chockade, kämpade tillbaka med sedvanlig beslutsamhet. Sunderlands målvakt Montgomery förhindrade gång efter gång en kvittering genom en rad räddningar och höll därmed sitt lag kvar i ledningen.

Det avgörande ögonblicket i matchen kom halvvägs in i andra halvlek. Efter ett djupt inlägg från högerkanten mot bortre stolpen slängde sig Montgomery för att boxa bort en flygande nick från nära håll av Trevor Cherry. Returen kom rakt ut till Lorimer vid andra stolpen och han sköt direkt från 6 meter, men Montgomery lyckades hinna tillbaka och styra bollen upp i undersidan av ribban och ut, varvid Malone kunde rensa undan bollen. Räddningen[2] har jämförts med den som Englands landslagsmålvakt Gordon Banks gjorde på en nick från Pelé i fotbolls-VM 1970 i en match mot Brasilien.

Laget från nordost överlevde ytterligare anstormning från Leeds och säkrade därmed segern. Sunderlands seger gjorde dem till de första vinnarna av FA-cupen utan en regelbunden landslagsman i laget, även om några skulle komma att spela landskamper senare. Det är också värt att notera att den här finalen är den enda där en orange boll har använts.[3] Sunderlands FA-cupskiva "Sunderland All the Way", spelades in av komikern Bobby Knoxall.[4]

Matchfakta redigera

5 maj 1973 Leeds United 0 – 1 Sunderland Wembley Stadium, London
16:00 CET
(0 – 1)
(Rapport)
Porterfield   31′
Publik: 100 000
Domare: Ken Burns
 
 
 
 
 
Leeds United
 
 
 
 
 
Sunderland
LEEDS UNITED:
MV 1   David Harvey
HB 2   Paul Reaney
VB 3   Trevor Cherry
MF 4   Billy Bremner  
CH 5   Paul Madeley
CH 6   Norman Hunter
FW 7   Peter Lorimer
FW 8   Allan Clarke
FW 9   Mick Jones
MF 10   John Giles
MF 11   Eddie Gray   75′
Substitute:
DF 12   Terry Yorath   75′
Manager:
  Don Revie
SUNDERLAND:
MV 1   Jimmy Montgomery
HB 2   Dick Malone
VB 3   Ron Guthrie
CH 4   Micky Horswill
CH 5   David Watson
CB 6   Richie Pitt
MF 7   Bobby Kerr  
HY 8   Billy Hughes
FW 9   Vic Halom
MF 10   Ian Porterfield   31′
VY 11   Dennis Tueart
Avbytare:
CB 12   David Young
Manager:
  Bob Stokoe

MATCHREGLER

  • 90 minuters speltid.
  • 30 minuters extratid (om oavgjort vid full tid).
  • Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden.
  • En namngiven avbytare.

Vägen till Wembley redigera

Leeds United redigera

Sunderland redigera

Referenser redigera

Externa länkar redigera


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1973 FA Cup Final, 6 september 2010.