Eta Aquilae
Bezek eller Eta Aquilae (η Aquilae förkortat Eta Aql, η Aql), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en trippelstjärna[2] i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen. Den har en genomsnittlig kombinerad skenbar magnitud på +3,87[7] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 2,4[1] mas beräknas den befinna sig på ca 1 380 ljusårs (424 parsek) avstånd från solen.
| Eta Aquilae | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 52m 28,36775s[1] |
| Deklination | +01° 00′ 20,38″[2] |
| Skenbar magnitud () | +3,49 - 4,30 (V) [3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F6 Iab + B9.8 V[2] + F1-5 V[4] |
| U–B | +0,51[5] |
| B–V | 0,630 ± 0,020[6] |
| Variabeltyp | Delta Cephei-typ (DCEP)[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | −14,8[7] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 6,91 ± 1,04[8] mas/år Dek.: -8,21 ± 0,81[8] mas/år |
| Parallax () | 2,36 ± 1,04[1] |
| Avstånd | ca 1 382 lå (ca 424 pc) |
| Absolut magnitud () | -3,70[9] |
| Detaljer | |
| Massa | 5,7[9] M☉ |
| Radie | 66 ± 22[10] R☉ |
| Luminositet | 2 630[9] L☉ |
| Temperatur | 6 000[11] K |
| Metallicitet | +0,10[11] dex |
| Andra beteckningar | |
| 55 Aquilae, GSC 00480-03027, PLX 4679, TYC 480-3027-1, HD 187929, PLX 4679.00, UBV 21297, HIC 97804, PMC 90-93 531, uvby98 100187929, AG+00 2415, HIP 97804, PPM 168843, WEB 17207, BD+00 4337, HR 7570, RAFGL 5437S, YZ 0 5001, FK5 746, IRAS 19499+0052, ROT 2863, AAVSO 1947+00, GC 27517, IRC +00457, SAO 125159, Gaia DR2 4240272953376907648, GCRV 12220, 2MASS J19522835+0100203, SKY# 37213, GEN# +1.00187929, N30 4395, TD1 25584[2] | |
Egenskaper redigera
Primärstjärnan Eta Aquilae A är en gul till vit superjättestjärna av spektralklass F6 Iab.[2] Den har en massa som är ca 5,7[9] gånger större än solens och en radie som är ca 66 gånger solens.[10] Den utsänder ca 2 630[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 6 000 K.[11]
Eta Aquilae är en och pulserande variabel av Delta Cephei-typ (DCEP) vars variationer upptäcktes av den brittiske astronomen Nathaniel Pigott.[3] Den varierar mellan skenbar magnitud +3,49 - 4,30 med en period av 7,17679 dygn.[3] Det gör den, tillsammans med Delta Cephei, Zeta Geminorum och Beta Doradus, till en av de ljusstarkaste cepheiderna.[12]
Primärstjärnan är den klart ljusaste och dominerar spektrumet. Ett överskott av ultraviolett strålning i den spektrala energifördelningen anger närvaro av en svag, het följeslagare, Eta Aquilae B, som har tilldelats spektraltyp B8.9 V. Den fraktionerade spektraltypen är en artefakt av matematiken som används för att modellera spektrumet, inte en indikation på några specifika spektrala egenskaper, som skulle vara mellanliggande mellan B8 och B9. [9]
En följeslagare separerad med 0,66 bågsekunder har lösts upp visuellt, men mätningar ger spridning i spektraltyp av F1 - F5. Det verkar troligt att den heta stjärnan som observerats i spektret är närmare och oupplöst. Den upplösta följeslagaren har inte visat sig vara fysiskt förbunden med primärstjärnan, men det uppskattas att den skulle ha en omloppsperiod på nästan tusen år. Mätningar med HST- fine guidance sensors visar variationer som sannolikt beror på omloppsrörelse i en skala av två år, som tyder på att Eta Aquilae är en trippelstjärna. [9]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eta Aquilae, 11 februari 2019.
Noter redigera
- ^ [a b c] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e] ”Basic data: V* Eta Aql – Classical Cepheid (delta Cep type)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Eta+Aql&submit=SIMBAD+search. Läst 27 oktober 2018.
- ^ [a b c d] ”Eta Aql” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=2802. Läst 27 oktober 2018.
- ^ Gallenne, A.; Kervella, P.; Mérand, A.; Evans, N. R.; Girard, J. H. V.; Gieren, W.; Pietrzyński, G. (2014). "Searching for visual companions of close Cepheids". Astronomy & Astrophysics. 567: A60. arXiv:1406.0493. Bibcode:2014A&A...567A..60G. doi:10.1051/0004-6361/201423872.
- ^ Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=97804. Läst 27 oktober 2018.
- ^ [a b] Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, 35 (35): 1, Bibcode:1999VeARI..35....1W.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/bezek. Hämtad 2019-03-11.
- ^ [a b c d e f g] Remage Evans, Nancy; Bond, Howard E.; Schaefer, Gail H.; Mason, Brian D.; Karovska, Margarita; Tingle, Evan (2013). "Binary Cepheids: Separations and Mass Ratios in 5 M ⊙ Binaries". The Astronomical Journal. 146 (4): 93. arXiv:1307.7123. Bibcode:2013AJ....146...93E. doi:10.1088/0004-6256/146/4/93.
- ^ [a b] Nordgren, Tyler E.; et al. (December 1999), "Stellar Angular Diameters of Late-Type Giants and Supergiants Measured with the Navy Prototype Optical Interferometer", The Astronomical Journal, 118 (6): 3032–3038, Bibcode:1999AJ....118.3032N, doi:10.1086/301114.
- ^ [a b c] Luck, R. E.; Lambert, D. L. (May 1981), "The abundances of carbon, nitrogen, and oxygen in the atmospheres of Cepheid variables - Evidence for helium enrichment", Astrophysical Journal, Part 1, 245: 1018–1034, Bibcode:1981ApJ...245.1018L, doi:10.1086/158879.
- ^ Baidyanath Basu (2003) (på engelska). An Introduction to Astrophysics. PHI Learning Pvt. Ltd. sid. 171. ISBN 81-203-1121-3. https://books.google.com/books?id=1w5f5Po4XV8C&pg=PA171. Läst 27 oktober 2018