Öppna huvudmenyn

Erik Grafström (militär)

svensk militär samt pronazistisk och högerextrem politiker

Erik Frans Mickael Grafström, född 26 april 1872 i Stockholm, död 18 juli 1952 i Falun, var en svensk militär samt pronazistisk och högerextrem politiker. Han var gift med Eva von Arbin (1872–1948) och son till ordensbiskopen Frithiof Grafström.

Erik Grafström
Grafström, Erik 1919.JPG
Född26 april 1872[1][2][3]
Klara församling[1][2][3]Sverige
Död18 juli 1952 (80 år)
Falu Kristine församling[1][3]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[4]
kartor
NationalitetSvensk
SysselsättningOfficer[1], politiker
FöräldrarFrithiof Grafström[1][5]
Redigera Wikidata
Erik Grafströms gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

BiografiRedigera

Grafström blev underlöjtnant vid Jönköpings regemente 1892, löjtnant 1894, genomgick krigshögskolan 1896–98 och tjänstgjorde där 1899–1901, och vid generalstaben 1 mars 1906–08.

I sin tjänst som arméofficer hade Grafström utbildat sig till specialist på modern kulsprutetjänst, och 1911 fick han för vidare studier inträda i ett tyrolerregemente i österrikisk-ungerska armén. Han fick uppleva strapatsrika alpmanövrer men även ett mer lättsamt officersliv särskilt i Ungern, vilket tilltalade honom.[6][7]

1915 blev han major vid Norrbottens regemente I 19. I denna befattning förde han befäl över den militära styrka, på isbrytaren Simson (två kompanier infanteri, ett kulsprutekompani samt några sjukvårdare), som den 31 maj 1917 slog ner det så kallade Seskarö-upproret. Kort innan hade militär fått ge vika vid en arbetardemonstration. Genom läsande av upprorslagen gjorde G slut på »republiken Seskarö» och återtog de vapen som berövats militären.[7]

1918 erhöll avsked för att delta i finska inbördeskriget, där han var stabschef i Karl Wilkmans häravdelning. Efter erövringen av staden Tammerfors, där han deltog med utmärkelse som stridsgruppschef,[6] så blev han befälhavare. Han var också chef för västra arméstaben.

Samma år (1918) återinträdde han i svensk tjänst som major vid Södra skånska infanteriregentet. 1924 blev han överste och chef för Norrbottens regemente. Musikdirektören vid samma regemente Oscar Johnsson komponerade två verk[8] som tillägnades Grafström:

  • Överste E Grafström (1926)
  • Svensk militärmarsch (Marche militaire suedoise)

1928 blev han överste och chef för Kronobergs regemente, innan han 1932 erhöll avsked.

Grafström uttryckte stark kritik av den svenska försvarspolitiken och bildade en "fri högergrupp" i Sydsverige som kom att verka i liknande former som den Munckska kåren i Stockholm, med lämnande av upplysningar till polismakt och arbetsgivare om förmodade samhällsfarliga element. Han var aktiv i Sveriges Nationella Ungdomsförbund (SNU) och tog i juni 1933 initiativ till en nationell konferens i Stockholm med representanter från bland annat Nationalsocialistiska Förbundet, Riksförbundet Det nya Sverige, Kyrkliga Folkpartiet och Marsklubben.[9]

Vid utbrottet av andra världskriget blev han dock åter inkallad i militärtjänst som försvarsområdesbefälhavare i Ystad i september 1939, i Älmhult i september 1940 och i Kalmar 1941–42.[7]

Grafström översatte ett antal äventyrsböcker för ungdomar från tyska till svenska, bland annat av författaren Karl May.

Hans grav återfinns på Norra begravningsplatsen.

BibliografiRedigera

Egna skrifterRedigera

  • Grafström, Erik (1907). Några ord om våra troféer. Stockholm. Libris länk 
  • Grafström, Erik (1927). Västarméns operationer.. Helsingfors. Libris länk 
  • Grafström, Erik (1949). Frans Michael Franzén: några genealogiska uppgifter om hans släkt. Höör. Libris länk 

ÖversättningarRedigera

  • Reid, Mayne; Hjelm Axel, Grafström Erik, Mensch Gerhard (1915). Lejonjägaren Kongo. Holmquists bokförlags ungdomsböcker. Stockholm: Holmquist. Libris länk 
  • Meister, Wilhelm; Grafström Erik (1916). I piraternas kölvatten. B. Wahlströms ungdomsböcker, 99-0117885-1 ; 9. Stockholm: B. Wahlström. Libris länk 
  • May, Karl; Grafström Erik (1917). Björnjägarens son: berättelse från vilda västern. B. Wahlströms ungdomsböcker, 99-0117885-1 ; 17. Stockholm: B. Wahlström. Libris länk 
  • Oertel, Friedrich Wilhelm Philipp; Grafström Erik (1920). En kongoneger. Illustrerade äventyrsböcker. Stockholm: Holmquist. boktr. Libris länk 
  • Oertel, Friedrich Wilhelm Philipp; Grafström Erik (1920). Pälsjägaren: berättelse för ungdom. Stockholm: Holmquists boktr. Libris länk 
  • May, Karl; Grafström Erik (1929). Björnjägarens son: berättelse från vilda västern. B. Wahlströms ungdomsböcker, 99-0117885-1 ; 17 (3. uppl.). Stockholm. Libris länk 
  • May, Karl; Grafström Erik (1944). Old Shatterhand och comanchindianerna: berättelse för pojkar. B. Wahlströms ungdomsböcker, 99-0117885-1 ; 2 (3. uppl.). Stockholm: B. Wahlström. Libris länk 
  • May, Karl; Grafström Erik (1955). Öknens ande. B. Wahlströms ungdomsböcker, 99-0117885-1 ; 44 (2. uppl.). Stockholm: B. Wahlström. Libris länk 

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Erik F M Grafström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 13129
  2. ^ [a b c] Klara kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0010/C I d/2 (1869-1876), bildid: 00011149_00199, Födelse- och dopbok, s. no value, ”153,Apr,26,1,,Erik Frans Michael (5te),1.... Grafström, Frithiof, kyrkoherde, Dem,m,o,h.h. Heloise Desdemona Hazeliue (18/7 (18)61), 16 Clara Vestra Kyrkogata
  3. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18720426-393 Grafström, Erik Frans Michael, läst: 26 april 2018
  4. ^ Grafström, ERIK FRANS MICKAEL, SvenskaGravar.se, läst: 26 april 2017
  5. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, omnämnd som: Erik Frans Mikael, f. 1872 i Stockholm, läst: 26 april 2018
  6. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  7. ^ [a b c] Sven Åstrand. ”Svenskt Biografiskt Lexikon – Erik F M Grafström”. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13129. Läst 23 april 2018. 
  8. ^ Lars C Stolt. ”På skidor (Överste E Grafström), av Oscar Johnsson”. Militärmusiksamfundet. Arkiverad från originalet den 25 april 2018. https://web.archive.org/web/20180425114505/http://www.militarmusiksamfundet.com/dev/index.php?page=show_article&id=paskidor. Läst 24 april 2018. 
  9. ^ ”SNF Extremhögerns gubbmaffia”. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090802100433/http://members.fortunecity.com/white_s/artiklar/SNF.htm. Läst 11 augusti 2009. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera