Erik Gabrielsson Emporagrius

svensk fysik- och teologibiskop samt professor

Erik Gabrielsson Emporagrius, Ericus Gabrielis Emporagrius, född 1606 i Torsåkers socken i Gästrikland, död den 14 mars 1674 i Strängnäs, var fysikprofessor, teologiprofessor, hovpredikant och biskop i Strängnäs stift 1664–1674.

Biskop
Erik Gabrielsson Emporagrius
Erik Gabrielsson Emporagrius.JPG
Erik Gabrielsson Emporagrius
KyrkaSvenska kyrkan

StiftSträngnäs stift, biskop
Period1664-1674
FöreträdareJohannes Matthiæ Gothus
EfterträdareCarolus Lithman

Biskopsvigd28 augusti 1664 av Samuel Enander
Född1606
Död14 mars 1674
Titelbladet till likpredikan över Christina Sigrid Bielke, dotter till Svante Bielke, 1645.

BiografiRedigera

Erik Gabrielsson Emporagrius var son till kyrkoherden i Fittja pastorat Gabriel Erici Emporagrius, tidigare Hertig Karls krigspräst[1]. Sina studier hade Emporagrius idkat dels vid Uppsala, där han 1632 promoverades till magister, dels vid utländska lärosäten. Vid sin återkomst till Sverige 1637 utnämndes han vid Uppsala universitet till physices professor, men utbytte efter fyra år denna lärostol mot en professur i teologiska fakulteten, befordrades 1645 till förste hovpredikant hos drottning Kristina och blev 1649 pastor primarius samt 1664 biskop i Strängnäs.

Biskopen i Strängnäs, Johannes Matthiæ Gothus, hade nämligen i några utgivna skrifter blivit beträdd med angrepp av de symboliska böckerna och misstänktes vilja åstadkomma en förening av den lutherska kyrkan och den reformerta. Bland hans motståndare uppträdde nu även Emporagrius, och slutet på striden blev att den gamle biskopen, halft på egen begäran och halft enligt dom, entledigades från sitt ämbete och Emporagrius insattes till hans efterträdare. Som innehavare av Strängnäs biskopsstol verkade Emporagrius i tio år innan han avled.

Emporagrius var en lärd och arbetsam man och som teolog förespråkade han starkt renlärigheten inom den lutherska kyrkan. Han skrev åtskilliga verk, till exempel Admonitio consolat ad obeundam pio et constanti animo mortem 1629, Methodus Theologiæ 1647, Likpredikningar (2 dekader 16531660), Oratio pro reddita Pace 1664 och Catechesens enfaldige förklarning 1669. I den sistnämnda hävdade han i sin förklaring av tionde budet att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland mannens lösören eller rörliga egendom, vilket gjorde änkedrottning Hedvig Eleonora så arg att hon såg till att förbjuda skriften.

Han var gift första gången med Sara Eriksdotter Simtelia, dotter till Ericus Thomæ Simtelius; andra 1648 med Elisabeth Olivecrantz, ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus dotter; tredje med Anna Depchen. Sonen Gabriel Emporagrius, f. 1639, adlades 1668 med namnet Lillieflycht på grund av faderns förtjänster.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Bitte Wikingskiöld, Järnrötter och kråkfötter (november 2011).

WebbkällorRedigera