Erik "Snickarmålarn" Ersson

målare och elev till Gustaf Reuter

Erik "Snickarmålarn" Ersson, född 1730, död 1800, var en hälsingemålare från Delsbo socken.

Erik "Snickarmålarn" Ersson
Född1730[1]
Död1800[1]
Medborgare iSverige
SysselsättningDekorationsmålare
Redigera Wikidata

Ersson växte upp på gården "Snickars" i byn Källeräng i Delsbo socken.[2] Vid nitton års ålder fick han svara för tinget mot anklagelser om lösdriveri, men klarade sig undan påtvingad militärtjänst.[3] Ersson kan i egenskap av lärling till Gustaf Reuter och utifrån sin stil sägas vara medlem av Delsboskolan.[4] Liksom Reuter valde Ersson ofta att signera sina verk.[5]

Ersson var verksam i Dellenbygden och området kring Arbrå.[2] Han var fortfarande aktiv som inredningsmålare 1794.[5] Mellan 1751 och 1752 målade han tillsammans med Carl Roth i Högs kyrka där man bland annat dekorerade läktare och kor.[6] Flertalet hälsingegårdar har dekorerats av Ersson inklusive arbeten som finns att beskåda på Bjuråkers forngård och Delsbo Forngård.[7] Några av hans verk finns i Hälsinglands museums samlingar,[8] inklusive en komplett inredd herrstuga från Forsa socken, hämtad från gården Mickels i Nansta.[2]

Ersson gifte sig med Margta Jonsdotter från Kila 1752. Han fick också Gustaf Reuters son Carl Roth som svåger, efter att denne gift sig med Eriks syster Kerstin Ersdotter.[2]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] ISBN 91-518-3697-1.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Andersson, Maj-Britt (2000). ”Erik Ersson och Carl Roth i Delsbo”. Allmogemålaren Anders Ädel. Stockholm: Prisma. sid. 50-52. Libris 7408736. ISBN 9151836971 
  3. ^ Sinha, Kerstin; Folkesdotter Gärd (2002). Bild på bondevägg: hälsingegårdarnas måleri. Hudiksvall: Hälsinglands museum. sid. 14. Libris 8428038 
  4. ^ Svensson, Ingemar; Mickelsson, Hilding (1968). Hälsingemålningar. Stockholm: LT. sid. 20. Libris 697401 
  5. ^ [a b] Nyström, Palmsköld & Knutsson 2021, s. 107.
  6. ^ Nyström, Palmsköld & Knutsson 2021, s. 83, 85.
  7. ^ Nyström, Palmsköld & Knutsson 2021, s. 90, 107.
  8. ^ Nyström, Palmsköld & Knutsson 2021, s. 106.

Externa länkar redigera