Enuliophis sclateri
Enuliophis sclateri[3] är en ormart som beskrevs av Boulenger 1894. Enuliophis sclateri är ensam i släktet Enuliophis som ingår i familjen snokar.[4][5] Enuliophis sclateri infogades en längre tid i släktet Enulius. Arten tillhör underfamiljen Dipsadinae som ibland listas som familj.[6]
| Enuliophis sclateri Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Underfamilj | Dipsadinae |
| Släkte | Enuliophis McCranie & Villa, 1993 |
| Art | Enuliophis sclateri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Enuliophis sclateri | |
| Auktor | (Boulenger, 1894) |
| Synonymer | |
|
Enulius slateri DUNN 1938[2] Leptocalamus sclateri BOULENGER 1894[3] Enulius sclateri COPE 1871 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten är med en längd mindre än 75 cm en liten orm. Den har liksom flera ödlor men i motsatsen till de flesta ormar förmåga att tappa svansen för att undkomma en fiende.[6] Utbredningsområdet sträcker sig från Honduras över Centralamerika till norra Sydamerika (Colombia).[1] Individerna vistas på marken i skogen. Som föda antas groddjur, ödlor och ryggradslösa djur men uppgiften behöver bekräftelse. Honor lägger ägg.[6]
Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1640 meter över havet. Enligt IUCN är ödlornas ägg den huvudsakliga födan. Därför har Enuliophis sclateri stora tänder längre bak i käken. Individerna kan vara natt- och dagaktiva.[1]
I några regioner hotas beståndet av skogsavverkningar. Enuliophis sclateri kan i Colombia anpassa sig till måttliga landskapsförändringar. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Köhler, G., Lamar, W., Nicholson, K., Townsend, J.H., Wilson, L.D., Daza, J., Bolívar, W., Velasco, J. & Caicedo, J. 2013 Enuliophis sclateri . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 september 2020.
- ^ Dunn,E.R. (1938) The snake genus Enulius Cope., Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. 89: 415-418
- ^ [a b] Boulenger, George A. (1894) Catalogue of the Snakes in the British Museum (Natural History). Volume II., Containing the Conclusion of the Colubridæ Aglyphæ., British Mus. (Nat. Hist.), London, xi, 382 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/enuliophis+sclateri/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Enuliophis sclateri i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- ^ [a b c] Mattison, Chris (2015). ”Enuliophis” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 171. ISBN 978-3-8310-3145-0