Öppna huvudmenyn

Enkeltgravskulturen var en neolitisk kultur omkring 29002400 f.Kr. som troligen kom söderifrån till Holstein och vidare till sydvästra Skandinavien. Karakteristisk för enkeltgravskulturen är stridsyxorna med skafthål, tillverkade av exklusiva eller i varje fall av homogena bergarter, samt av snörornamenterad keramik. Bland tiden mest vanliga yxor märks en relativt grovt utförd tjocknackig flintyxa, där de bästa exemplaren närmar sig den föregående kulturens (trattbägarkulturen) normalnivå.

Den danska enkeltgravskulturen hade två grenar: den jyska enkeltgravskuturen och den ödanska enkeltgravskulturen. De två grenarna representerar var sin lokalgrupp inom de snörkeramiska kulturerna, ett komplex av besläktade kulturer med utbredning i Central- och Östeuropa men även långt in i Ryssland. Själland och de närliggande öarna saknar dock i hög grad såväl föremål som gravar tillhörande den snörkeramiska kulturen, och skiljer därför i likhet med Gotland, för svensk del, radikalt vad man ofta menar med snörkeramisk kultur, där de fåtaliga fynden snarare ska förklaras genom kontakt och inte genom en egen kultur. Således finns det i egentlig mening bara en snörkeramisk kultur i Danmark,

Namnet "enkeltgravskulturen" är danskt och kommer av de gravar som uppfördes. Inom den jyska enkeltgravskulturen skiljer man beroende på gravens placering i gravhögarna mellan tre på varandra följande perioder:

  • Undergravstid — då gravarna var nedgrävda under marknivå och den gravlagde ligger i så kallad sidoställning med uppdragna knän och med en båtyxa framför ansiktet.
  • Bottengravstid — då gravarna främst anlades i form av en hög men som även sträckte sig under mark.
  • Övergravstid — då gravarna istället uppfördes som låga högar över marknivå, ofta ovanför botten- och undergravarna.

Det är under enkeltgravskulturen som hjulet för första gången uppträder i Norden. I tre mossarJylland i Danmark har man funnit massiva ekhjul, tillverkade av ett enda trästycke och således utan ekrar etc, med en diameter på omkring 90 centimeter. Motsvarande hjul har även återfunnits i Nederländerna från samma tid. Troligen har de använts till oxdragna tvåhjuliga kärror. Andra fynd antyder att hästen har tagits upp som husdjur. Troligen har även stridsyxekulturen nyttjat hästen och hjulet som redskap men några säkra belägg finns inte.

Enkeltgravskulturen efterträddes av dolkkulturen, även kallad den senneolitiska perioden, 2350-1800 f.Kr. varefter bronsföremål dök upp bland de arkeologiska fynden. Vid detta kulturskifte kom åter igen Sverige-Norge och Jylland att ingå i en och samma kultur, precis som före enkeltgravskulturens tid.

Placering i den snörkeramiska kulturenRedigera

Enkeltgravskulturen på Jylland var en av de allra tidigaste undergrupperna till den snörkeramiska kulturen i nordöstra Europa. När en närbesläktad förgrening uppstod i Sverige-Norge strax senare, mest känt som Stridsyxekulturen hade redan betydande skillnader uppstått vilka blev ännu större och märkbara under de kommande seklerna. Under dessa sekler skulle Jylland behålla sina starka kontakter med Nederländerna och norra Tyskland samt säreget nog delar av Ryssland, medan Sverige-Norge hade starka kontakter med främst Finland men också med Baltikum.