Wikipedia

Emanuele Pessagno (jagare)

italiensk Navigatori-klass jagare

Emanuele Pessagno var en av tolv jagare i Navigatori-klassen som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) i slutet av 1920-talet. Hon färdigställdes 1930 och deltog i andra världskriget.

Emanuele Pessagno
Allmänt
Typklass/KonstruktionFlottiljledare/Spaningskryssare (ursprungligen)
Jagare (efter 1938)
FartygsklassNavigatori-klass
Operatör Italiens flotta
NamneEmanuele Pessagno
Historik
ByggnadsvarvCantieri Navali Riuniti, Ancona
Kölsträckt9 oktober 1927
Sjösatt12 augusti 1929
Levererad10 mars 1930
ÖdeTorpederad och sänkt av ubåten HMS Turbulent den 29 maj 1942
Tekniska data
Längd107,3 meter
Bredd10,2 meter
Djupgående3,5 meter
Deplacement1 930-2 621 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
50 000 hp (41 000 kW)
Kraftkälla4 x Yarrowpannor
Maximal hastighet32 knop (59,3 km/h)
Räckvidd3 800 nautiska mil (7 000 km) vid 18 knop
Besättning222-225 (krigstid)
Bestyckning3 x dubbelmonterade 12 cm kanoner
2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner
4 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor
2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber
86-104 sjöminor

Design och beskrivning redigera

Navigatori-klassen konstruerades som ett svar på de stora franska jagarna av Jaguar- och Guépard-klasserna.[1] De hade en längd på 107,3 meter, en bredd på 10,2 meter och ett medeldjupgående på 3,5 meter.[2] Deras deplacement var 1 900 ton vid standardlast och 2 580 ton vid fullast. Under krigstid bestod besättningen av 222-225 officerare och sjömän.[3]

Navigatori-klassen drevs av två Belluzzo-ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från fyra Yarrowpannor. Turbinerna var konstruerade för att producera 55 000 axelhästkrafter (41 000 kW)[3] och en hastighet på 32 knop (59 km/h) i drift, även om fartygen nådde hastigheter på 38-41 knop (70-76 km/h) under sina sjötester med lätt last.[4] De rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 3 800 nautiska mil (7 000 km) vid en hastighet på 18 knop (33 km/h).[3]

Deras huvudbatteri bestod av sex 12-centimeterskanoner i tre dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden och det tredje midskepps.[5] Luftvärnet bestod av ett par 40-millimeterskanoner i enkelfästen akter om den främre skorstenen och ett par dubbelkanonfästen för 13,2-millimeterskulsprutor. De var utrustade med sex 53,3-centimeters torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Navigatori-klassen kunde bära 86-104 sjöminor.[4]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Ando, p. 15
  2. ^ Whitley, p. 162
  3. ^ [a b c] Ando, p. 16
  4. ^ [a b] Roberts, p. 299
  5. ^ Fraccaroli, p. 49

Tryckta källor redigera

  • Ando, Elio (1978). ”The Italian Navigatori Class, 1928”. i Preston, Antony. Super Destroyers. Warship Special. "2". London: Conway Maritime Press. ISBN 0-85177-131-9 
  • Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8 
  • Fraccaroli, Aldo (1968). Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6 
  • Roberts, John (1980). ”Italy”. i Chesneau, Roger. Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. sid. 280–317. ISBN 0-8317-0303-2 
  • Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two (Third Revised). Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Emanuele_Pessagno_(jagare)&oldid=53677426”