Elisabeth Anna Karin Ohlson (tidigare Ohlson Wallin), född den 28 maj 1961 i Skara,[3] är en svensk fotograf, konstnär och teaterregissör. Elisabeth Ohlson är mest känd genom den uppmärksammade utställningen Ecce Homo. Hon arbetar till vardags som frilans med specialitet porträtt.

Elisabeth Ohlson
Elisabeth Ohlson i en manifestation till stöd för hotade konstnärer och författare på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2015.
FöddElisabeth Anna Karin Ohlson
28 maj 1961[1][2] (62 år)
Skara, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningFotograf, konstnär, teaterregissör
Utmärkelser
Ingemar Hedenius-priset (2009)
Webbplatsohlson.se
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Elisabeth Ohlson växte upp i en troende familj i Skara. Hon är självlärd som fotograf och inledde sin karriär 1980 som pressfotograf.[4][5]

Elisabeth Ohlson hämtar inspiration från barockens bibliska målningar, men ger ofta bilderna ett dokumentärt budskap som hon har med sig från sin tid som journalistisk pressfotograf.

Ecce Homo redigera

Ohlsons genombrott blev den omdiskuterade fotoutställningen Ecce Homo 1998. Ecce Homo är en svit på tolv bilder som tolkar Jesus i HBTQ-inramning.[5] Ecce Homo visades första gången i ett skyddsrum på Renstiernas gata i Stockholm som konstnären själv hyrt av Stockholms brandförsvar. Visningen av Ecce Homo sammanträffade med Europride 16 juli 1998. Dåvarande domprosten Tuulikki Koivunen Bylund i Uppsala domkyrka besökte bergrummet på Södermalm och var den person som upplät och bjöd in konstnären att visa bilderna som diabildvisning i kyrkan under kulturnatten 16 september 1998. Tre meditationsgudstjänster hölls då Elisabeth Ohlson visade bilderna samt spelade klassisk musik och förklarade varje bild. 12 000 besökare registrerades samtidigt som Livets ord demonstrerade utanför domkyrkan.

Diabildvisningen ledde till att domkyrkan bombhotades och att dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens av ärkebiskop K.G. Hammar.[5] Trots detta turnerade utställningen under två år i Sverige och i Europa, vilket ofta ledde till upplopp och demonstrationer. De starkaste reaktionerna var demonstrationerna utanför och inne i Annedals kyrka i Göteborg, november 1998 samt tumulten utanför Norrköpings stadsmuseum då konstnären Elisabeth Ohlson försökte dokumentera demonstrationerna som slutade med att konstnären fick skydd och lämnade staden med poliseskort.

Övriga utställningar redigera

Kampen för HBTQ-personers rättigheter är tydlig i hennes bilder. Denna kamp syns även i utställningarna Helgon och In Hate We Trust, den senare framför allt inspirerad av Caravaggio och Artemisia Gentileschi.[6] Fotona stärks med text av Lars Gårdfeldt och musik av Eva Dahlgren.

Elisabeth Ohlson är representerad vid bland annat Nationalmuseum[7] i Stockholm.

2010 visade hon sin utställning JerusalemVärldskulturmuseet i Göteborg. Bilderna visade HBTQ-personers kamp i Jerusalem och en av de 15 bilderna blev bortplockad i samråd av museets ledning och underrättelsetjänsten i Göteborg. Verket/bilden som togs ner visade tre muslimska homosexuella män på en bönematta.

2019 hängdes hennes verk "Paradiset" i Sankt Pauli kyrka i Malmö vid högaltaret. Tavlan är en variant av Lucas Cranachs Adam och Eva i paradiset, fast med HBTQ-personer. Den kallades Sveriges första HBTQ-altartavla. Ohlson Wallin hade tidigare skänkt den till Skara domkyrka 2012, som hade avvisat den som politisk. Tavlan togs kort därefter ned efter en intensiv debatt där bland annat Lundabiskopen Johan Tyrberg kallade den för gnostisk. Den kallades även transfobisk för att ormen, en kristen symbol för ondskan, var en transperson. Ohlson uttalade sig vid beslutet om Paradisets nedtagande att "Beslutet beror på att vi i Sverige inte är mogna att ha en altartavla i det heliga rummet med HBTQ-anknytning" och att hon skulle återkomma med en ny HBTQ-tavla att erbjuda till kyrkan.[8][9][10]

Teater redigera

Elisabeth Ohlson debuterade som teaterregissör 2017 med Kung Kristina Alexander, en nyskriven pjäs om regenten Kristina som transperson som hon har skrivit tillsammans med skådespelerskan Aleksa Lundberg, som också gestaltade Kristina. Premiären ägde rum på Strindbergs intima teater i Stockholm under ledning av Ture Rangström 2017.

Privatliv redigera

Ohlson har varit gift med formgivaren Minna Wallin och tillsammans har de två barn.[4]

I januari 2024 medverkade hon SVT:s intervjuprogram Min sanning där hon berättade hon om sin obotliga cancersjukdom, tankarna på döden och kärleken till journalisten Cecilia Uddén.[11]

Projekt i urval redigera

  • Ecce Homo 1998
  • Amauros 2000
  • ÄlskadeTjackhora 2002
  • Helgon 2004
  • Via dolorosa 2004
  • Läderbögar 1996-2006
  • September (minnesbilder av mordet på Anna Lindh)
  • Könskrigare 2000
  • In hate we trust, med hatbrott mot sexuella minoriteter som tema 2007
  • Kol (uppdrag)
  • Livet - med tiden 2006
  • Jerusalem 2010
  • Heteronorm & etnonorm[12], uppdrag av Fredens hus i Uppsala
  • Porträtten som aldrig målades[13] samarbete med JAG
  • "Kungamiddagen" (även kallad "Pizzabuffén" eller "Drottningbilden"), ett fotomontage som ingår som nummer fyra i en utställning med tio satirbilder.
  • Svenska akademin (satirbildskollage som ej kan publiceras)

Bibliografi i urval redigera

Utmärkelser redigera

Källor redigera

  1. ^ Artnet, Elisabeth Ohlson Wallin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Photographers’ Identities Catalog, Elisabeth Ohlson Wallin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund 2002
  4. ^ [a b] ”Elisabeth Anna Karin Ohlson Wallin”. DN.se. 25 maj 2011. https://www.dn.se/arkiv/familj/elisabeth-anna-karin-ohlson-wallin/. Läst 1 februari 2024. 
  5. ^ [a b c] ”Elisabeth Ohlson om den sista utställningen och bilden”. Kyrkans Tidning. https://www.kyrkanstidning.se/kultur/jag-ar-nojd-med-det-jag-astadkommit. Läst 1 februari 2024. 
  6. ^ ”Elisabeth Ohlson Wallins webbplats”. Arkiverad från originalet den 5 april 2008. https://web.archive.org/web/20080405141344/http://www.ohlson.se/. Läst 30 mars 2008. 
  7. ^ ”Nationalmuseum”. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128074607/http://collection.nationalmuseum.se/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=20583&viewType=detailView. Läst 27 januari 2018. 
  8. ^ Karin Rosvall (29 november 2019). ”Sveriges första hbtq-altartavla invigs i Malmö”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/kontroversiell-altartavla-invigs-i-malmo-1. Läst 21 december 2019. 
  9. ^ Erik Magnusson (10 december 2019). ”Lundabiskopen är skeptisk till hbtq-altartavlan i Malmö”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2019-12-10/lundabiskopen-ar-skeptisk-till-hbtq-altartavlan-i-malmo. Läst 21 december 2019. 
  10. ^ Sundell, Joachim; Farran-Lee, Lydia (11 november 2019). ”Elisabeth Ohlson Wallin: Svenska kyrkan kommer att få skämmas”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/elisabeth-ohlson-wallin-svenska-kyrkan-kommer-fa-skammas-infor-historien. Läst 21 december 2019. 
  11. ^ Filip Bolmgren (21 januari 2024). ”Elisabeth Ohlson har obotlig cancer – berättar om sista önskan”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/elisabeth-ohlson-har-obotlig-cancer-berattar-om-sista-onskan/. Läst 21 januari 2024. 
  12. ^ ”Jönköping öppnar för nya perspektiv”. Landets Fria. http://www.fria.nu/artikel/97123. Läst 16 februari 2016. 
  13. ^ ”Porträtten som aldrig målades”. Landets Fria. Arkiverad från originalet den 8 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160308065426/http://www.landetsfria.se/artikel/113461. Läst 16 februari 2016. 
  14. ^ ”Ack Sverige, du sköna - av Elisabeth Ohlson Wallin | Karneval förlag”. karnevalforlag.se. Arkiverad från originalet den 28 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160128194346/http://karnevalforlag.se/bocker/ack-sverige-du-skona. Läst 16 februari 2016. 
  15. ^ ”Hedeniuspriset”. Humanisterna. http://www.humanisterna.se/hedeniuspriset/. Läst 16 februari 2016. 

Externa länkar redigera