Fjärrverk eller ekoverk: I en orgel finns ofta flera uppsättningar med pipor, kopplade till var sin manual i spelbordet. Ett verk beläget långt ifrån resten av orgeln och dess spelbord benämns fjärrverk eller ekoverk.[1] Vanliga platser är bakom högaltaret eller på vinden. För att klara överföring av impulser från tangent och registerandrag erfordras elektrisk förbindelse till luftlådan. Fjärrverk är inte så vanliga men förekommer i en del större, senromantiskt disponerade orglar med avsikt att åstadkomma "himmelskt" avlägsna toner.

Exempel på orglar med fjärrverk redigera

 
Stadshusorgelns fjärrverk står i Blå hallen.

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Hennerberg, Carl Fredrik (1912). ”Handbok om orgeln Avd. 1 Orgelns byggnad och vård/93”. Handbok om orgeln Avd. 1 Orgelns byggnad och vård. sid. 83. https://digital.ub.umu.se/relation/635168. Läst 1 mars 2024. 

Allmänna källor redigera

  • Gösta Westblad: Kyrkoorgeln, sid. 88 & 197, Orgelboksförlaget, Stockholm 9, 1962
  • Hans Hellsten: Instrumentens drottning, sid. 11, Bokförlaget Natur & kultur, Stockholm 2002, ISBN 91-27-09354-9
  • Tidskrift: Orgelforum 2004, nr 1, sid. 28 & 36-39, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047