Strängnäs domkyrka

domkyrka i Strängnäs, Sverige

Strängnäs domkyrka är en domkyrka i Strängnäs i Södermanland, helgad åt apostlarna Petrus och Paulus. Den är en treskeppig gotisk tegelbyggnad som ersatt en ursprunglig senvikingatida träkyrka. Strängnäs var ett biskopssäte redan på 1100-talet. Byggnadsarbetet av den mäktiga domkyrkan påbörjades omkring år 1260, och ett parti invigdes 1291; nya delar kom till under 1300- och 1400-talen. År 1330 var själva kärnkyrkan färdig och den kompletterades senare under medeltiden med högkor, sakristior, torn och sidokor. Den nuvarande karaktäristiska tornhuven i barockstil uppfördes 1739–1745 av slottsbyggmästaren Peter Gerdes efter ritningar av Carl Hårleman[1] Kyrktornet är 75 meter högt. Kyrkan anses vara den svenska domkyrka som har kvar mest av sin medeltida karaktär.[2]

Strängnäs domkyrka
Kyrka
Strängnäs domkyrka i mars 2007
Strängnäs domkyrka i mars 2007
Land Sverige Sverige
Län Södermanlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Strängnäs stift
Församling Strängnäs domkyrkoförsamling
med Aspö
Plats Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs
 - koordinater 59°22′32.16″N 17°2′4.56″Ö / 59.3756000°N 17.0346000°Ö / 59.3756000; 17.0346000
Invigd 1291
Geonames 8128609
långhuset mot koret
långhuset mot koret
långhuset mot koret
Koret. Till vänster återfinns Karl IX:s gravvård (ryttare på häst) och till höger ligger Sten Sture den äldre (med gyllene hjälm).
Dekorerat innertak från långhuset.
Strägnäs domkyrka med biskopshuset till höger, från sydöst.
Sydsidan om koret.

Kyrkobyggnaden

redigera

Strängnäs domkyrka, med anor från medeltiden, är en kyrkobyggnad i tegel bestående av långhus med säteritak, polygont utformat kor i öster och ett inbyggt mäktigt torn i väster. I tornets bottenvåning en pelarförsedd ingångsportal. Mellan tornet och långhuset finns rester av den ursprungliga kärnkyrkans portal. Långhuset är treskeppigt med enkla kryssvalv medan högkoret har stjärnvalv. Runt koret en koromgång, längs väggarna en rad sidokapell och i norr även en sakristia.

Exteriörbilder

redigera

Historik

redigera

Tidigkristen kyrkogård

redigera

Arkeologiska undersökningar, utförda av Riksantikvarieämbetet 1982, 1984 och 1985 i kv Kyrkberget 11 och 12, ett 50-tal m nordost om nuvarande domkyrkan, resulterade i att man påträffade ett 20-tal kristna gravar från sen vikingatid–tidig medeltid. Dubbla C14-dateringar på ett av skeletten bekräftade arkeologernas antaganden under utgrävningarna. Det finns två runstenar inmurade i muren.

I den arkeologiska rapporten från 1996 påpekas det märkliga i att gravarna hade samma orientering som en på området belägen källare. Man anser därför att denna och begravningsplatsen har haft ett samband.

Eftersom nuvarande domkyrkan inte började byggas förrän i mitten av 1200-talet betyder det att den allra första kyrkan, troligen en s.k. stavkyrka av trä, torde ha varit belägen just där man fann de kristna gravarna.

Tidigare har gjorts gällande att tegelkyrkan byggts mitt över den tidigkristna helgedomen. Så kan alltså inte ha varit fallet. I rapporten framhålls att dessa undersökningar ger en helt ny bild av Strängnäs äldsta historia.

Kärnkyrkan

redigera

På 1250-talet kom dominikanerna till Strängnäs och började bygga ett konvent på norra stadsberget, där Sankt Eskil lidit martyrdöden. Dominikanernas kyrka och kärnpartiet i domkyrkan har varit tvillingkyrkor, alltså på samma sätt som i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Det var munkarna som lärde oss använda tegel och när man på 1250-talet började uppföra en ny större kyrka så använde man just tegelsten. Enligt en otillförlitlig uppgift skulle delar av kyrkan ha invigts av biskop Anund Jonsson sommaren 1291 men brunnit ned samma dag. I alla händelser blev tegelkyrkan inte helt klar förrän under 1330-talet. Troligen förrättade biskop Styrbjörn invigningen år 1334.

Sidokoren

redigera

Denna första del, som byggts i form av en rektangulär hallkyrka, har sedermera kallats ”kärnkyrkan”. Redan 1342 kom den första tillbyggnaden, ett helgonkor med kalkmålningar längst fram vid södra väggmuren. Sedan följde kapellen på södra sidan: med sina nuvarande namn det Stenbockska koret längst i öster ca. 1340–1345, därefter Carl Carlsson Gyllenhielms gravkor och Djäknekoret. Längst i väster på långmurens sydsida uppfördes 1404 Vårfrukoret med målningar från 1430-talet, utförda av Fogdömästaren, och tre hagioskop och omkring 1425 byggdes nuvarande von Hessensteinska koret. Under 1300-talet utfördes också valvmålningar i långhuset. Mellan åren 1424 och 1444 murades kyrkans västtorn.

Biskop Sigge Ulfsson Sparre

redigera

Åren 1448–1462 byggdes i öster ett gotiskt treskeppigt, polygonalt högkor med omgång, liksom en sakristia i norr. Efter att ha dekorerats med kalkmålningar, förmodligen utförda av någon från Strängnässkolan, invigdes det ljusdränkta högkoret i domkyrkan på midsommaraftonen 1462 av biskop Sigge Ulfsson Sparre (känd 1425, död 1463). Högkoret domineras av altarskåpet. Predikstolen i vitt och guld representerar kyrkans pompa under Gustav III:s dagar. Den tillverkades omkring 1789 av hovbildhuggaren Pehr Ljung (1743–1819).

 
Väggskåpet i nedre sakristias östmur med biskop Rogges tofflor. Liturgiska skor (tofflor), som användes av biskop Kort Rogge (1425-1501) när han förrättade mässan vid altaret vid sin katedral. Altarskorna kan vara ännu äldre än från Rogges tid men i folkmun har de fått heta "Biskop Rogges toflor".

Biskop Kort Rogge

redigera

År 1479 tillträdde Kort Rogge (1425–1501) som biskop i Strängnäs, vilket han var åren 1479–1501. Han var en politiskt aktiv kyrkoman, som också engagerade sig i domkyrkobygget. Efter en brand 1473 reparerades skadade delar, men biskopen lät också höja tornet, som efter högkorets tillkomst måste ha verkat en aning futtigt, och täckte hela kyrkan med ett gemensamt tak. Fram till ca 1500 tillkom ytterligare sidokapell samt ännu en sakristia i norr. Han skänkte också två altarskåp, varav det större, avsett för högaltaret, tillverkades i Flandern och färdigställdes i Bryssel 1490.

De medeltida kalkmålningarna

redigera
 
Detalj av kalkmålningar på högkorets västvägg ovanför triumfbågen målade av Strängnäsmästaren.

De senmedeltida målningarna i Strängnäs domkyrka är målade av Strängnäsmästaren, ett anonymnamn på den målare som utförde målningarna. Troligen var Strängnäsmästaren huvudsakligen verksam med dekorationsmåleri. De två stora korvalven i Strängnäs domkyrka är fyllda av en synnerligen rik växt- och slingornamentik som följer valvens arkitektoniska former.

Västportal och tornhuv

redigera

År 1648 skapades den stora västportalen med pelare. 1739–1745 fick tornet sin nuvarande huv, troligen efter ritningar av Carl Hårleman (1700–1753).

Curmans restaurering

redigera

Under åren 1907–1910 vidtogs en omfattande restaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist (1863–1932) med Sigurd Curman (1879–1966) som kontrollant. Bänkinredning, lampor på pelarna, korinredning med orgelfasad, allt utfört i jugendstil, tillkom nu. I detta projekt tillämpade Curman för första gången de nya antikvariska restaureringsprinciper han lärt sig under sina studieresor nere i Europa (varje tids tillägg skulle respekteras). Domkyrkan i Strängnäs är därigenom den av Sveriges domkyrkor som bäst bevarat sin medeltida karaktär.

Martyrernas kapell

redigera

Annandag jul år 1999 invigdes Martyrernas kapell på den ursprungliga sakristians plats i Sack-Gyllenborgska gravkoret. Kapellet, som i ekumenisk anda är avsett att erinra om vår tids martyrer i Kristi världsvida kyrka, initierades av biskop Jonas Jonson. Konstnären Birger Boman svarade för den arkitektoniska och konstnärliga utformningen, i samarbete med Ove Hidemarks arkitektkontor. I kapellet finns minnestavlor över några av 1900-talets kristna martyrer, ett krucifix och en ängel utförda av Birger Boman, och ett fristående altare ritat av domkyrkoarkitekten Ove Hidemark. Där finns också medeltida träskulpturer, bland annat en skulptur från slutet av 1400-talet utförd av lübeckmästaren Bernt Notke, föreställande Erik den helige.

Domkyrkobiblioteket

redigera

Strängnäs domkyrkobibliotek är ett av Sveriges äldsta alltjämt bevarade och fungerande bibliotek. Det leder sitt ursprung till år 1316 då Strängnäs dominikankloster enligt en bevarad urkund genom ett testamente fick ta emot en stormanänkas donation av böcker. Biblioteket byggdes därefter medvetet upp av biskoparna Kort Rogge och Johannes Matthiæ. Under 1600-talets utökades det genom drottning Kristinas försorg med krigsbyten, framför allt från städerna Prag Olmutz och Nikolsburg. Biblioteket kom under 1700-talets att utökas genom gåvor och testamenten från stiftets lärda präster. Det var under 1800-talets förvarat i den dåvarande gymnasiebyggnadens stora sal och finns numera i det särskilda Bibliotekskoret i domkyrkans nordvästra hörn, med en särskild domkyrkobibliotekarie som ansvarig. Gymnasiets lektor i historia Henrik Aminson (1814–1885) utgav 1863 den över 600 sidor omfattande tryckta katalogen Bibliotheca templi cathedralis Stregnensis, quæ maximam partem ex Germania capta est circa finem belli triginta annorum, descripta, 1–2. Domkyrkobibliotekarie Ragnhild Lundgren har publicerat en modern datoriserad katalog i Kungl. Bibliotekets databas LIBRIS. Den är 2017 tillsammans med en vetenskaplig introduktion tryckt i två band, nära 1200 sidor, Strängnäs domkyrkobibliotek. Systematisk katalog över tryckta böcker.

Domkyrkobiblioteket skall inte förväxlas med ett annat historiskt bibliotek i Strängnäs, det så kallade Roggebiblioteket, en enhet inom Kungliga Biblioteket.

Inventarier

redigera
  • I domkyrkan står tre välbevarade flanderska, medeltida altarskåp, som Riksantikvarieämbetet 1978 benämnde som kyrkans "förnämsta inventarier" och "internationellt berömda klenoder".[3] Skåpet vid högaltaret, kallat Roggeskåpet, är från 1480–1490 med bilder från julens evangelium och, när man öppnat skåpet, passionshistorien. Det tillverkades i Flandern och färdigställdes i Bryssel (i en Brysselverkstad) 1490. Skåpet är skänkt av biskop Kort Rogge och är ett av Sveriges största altarskåp samt det största i kyrkan. Roggeskåpet vid högaltaret i domkyrkan är det största och märkligaste av kyrkans medeltida altarskåp.
  • Det mindre passionsskåpet, eller Lilla Roggeskåpet, altarskåp från Bryssel runt omkring år 1500. Det har skulpturer av törnekröningen, korsfästelsen och uppståndelsen i mittpartiet, och har målningar av bland annat påskevangeliet på dörrarna. Det står i korets södra sida bakom Sten Stures gravtumba. Skåpet är utfört på beställning av biskop Rogge och smyckas av biskopens vapen.
  • Mariaskåpet, altarskåp från 1507–1508 som står i dopkallet, tillskrivet Jan Bormans verkstad. Skåpet har skulpturer i mittstycket av Kristi födelse, jungfru Marie trolovning och konungarnas tillbedjan. På dörrarna finns målade scener ur Marias, Joakim och Annas — jungfru Marias föräldrar — samt Jesusbarnets liv. Skåpet har en predella med målningar av Kristus och de tolv apostlarna, utförda i Antwerpen 1515–1520.
  • Dopfunt, paradisfunt av brons från 1300-talet med silverskål från 1992 av Anna-Stina Åberg.
  • Dopfunt av kalksten, gotländskt arbete från cirka 1300.
  • Predikstol i gustaviansk stil i vitt och guld tillverkad omkring 1789 av hovbildhuggaren Pehr Ljung.
  • Träskulptur av Erik den helige, tillskriven Lübeckmästaren Bernt Notke omkring 1490. Den var sannolikt utförd för ett Sankt Erikskapell.
  • Monument i kalksten till 400-årsminnet 1952 av Olaus Petri och Laurentius Andreæ, skapat av konstnären Erik Sand i Strängnäs.
  • Herrskapsbänk
  • Två psalmtavlor

Kyrkklockor

redigera

I domkyrkans torn hänger fyra kyrkklockor och två slagklockor. Klockornas toner, från den största till den minsta, är a0-ciss1-e1-a1.

Domkyrkans klockor
Nummer Namn Vikt (kg) Diameter (cm) Gjuten
1 Storklockan 4 300 190 Johan Beckman år 1883
2 Söndagsklockan 2 200 150 K.G Bergholtz år 1924
3 Angångsklockan 770 110 år 1723
4 Prästklockan 420 90 år 1764

Karl IX:s och Kristina d.ä:s begravningsregalier

redigera
 
Karl IX:s och Kristina d.ä:s begravningsregalier.

I Strängnäs domkyrka förvaras begravningsregalier tillverkade för Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp, bestående av kronor, spiror och äpplen i guld med bergkristall, emalj och pärlor.

Den 31 juli 2018 genomfördes en stöldkupp i domkyrkan då begravningsregalierna stals.[4] Den 17 januari åtalades en 22-åring från Åkersberga, vars blod hittats på stöldplatsen, bland annat på en spira som låg i montern där de stulna föremålen, ett riksäpple och två kungliga kronor från 1600-talet, förvarades. De tre försvunna regalierna vilka har värderats till 65 miljoner kronor återfanns den 5 februari 2019.[5] Regalierna var i dåligt skick och genomgick omfattande restaurering innan de åter kunde ställas ut i domkyrkan. Den nya regalieutställningen öppnades för allmänheten i juni 2020.

Gravvård

redigera

I domkyrkan finns ett flertal gravmonument, gravkor och epitafier. Bland dessa återfinns:

Här ligger även Carl Carlsson Gyllenhielm, Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, Erik Gabrielsson Emporagrius, Johannes Matthiae Gothus, Karl IX, Katarina av Pfalz-Zweibrücken (eller Katarina Karlsdotter Vasa), Kristina av Holstein-Gottorp, Laurentius Paulinus Gothus, Johan Peringskiöld, Gustaf Adolf Reuterholm, Kort Rogge, Sten Sture den äldre, Svante Sparre, Gustaf Otto Stenbock, Hedvig Taube, biskop Thomas.

 
Huvudorgeln 1971

Kronologi:[7]

Disposition:

Huvudverk (II) C-g³ Positiv (II) C-g³ Svällverk (III) C-g³ Ekoverk (IV) C-g³ Pedal (V) C-f¹ Koppel
Gedaktpommer 16’ Gedackt 8’ Principal 16’ (1860) Principal 8’ (1860) Principal 16’ (1860) I/P
Principal 8’ Quintadena 8’ Borduna 16’ (1860) Borduna 8’ (1860) Subbas 16' (1860) II/P
Spetsflöjt 8’ Principal 4’ Principal 8’ (1860) Salicional 8’ Violon 16’ (1860) III/P
Oktava 4’ Blockflöjt 4’ Flûte harmonique 8’ (1860) Voix Celeste 8’ Quinta 12’ (eg. 10 2/3') (1860) IV/P
Nachthorn 4’ Hålflöjt 2’ Rörflöjt 8’ (1860) Oktava 4’ Oktava 8’ (1860) I/II
Kvinta 2 2/3’ Nasat 1 1/3’ Gamba 8’ Ekoflöjt 4’ (1860) Borduna 8' (1860) III/II
Oktava 2’ Sesquialtera III Oktava 4’ (1860) Flageolett 2’ (1860) Oktava 4’ (1860) IV/II
Mixtur VI-VIII Scharf IV Flûte octaviante 4’ Piccolo 1’ Nachthorn 2’
Cymbel III Rankett 16’ Quinta 3’ (eg. 2 2/3’) (1860) Tersmixtur IV Mixtur VI
Trumpet 8’ Krumhorn 8’ Oktava 2' (1860) Fagott-Oboe 8’ (1860) Kontrabasun 32’ (1860)
Skalmeja 8’ Cornett IV (1860) Voix Humaine 8’ (1860) Basun 16’ (1860)
Tremulant Mixtur III (1860) Tremulant Trumpet 8’ (1860)
Cymbel IV Clairon 4’ (1860)
Trumpet 16’ (1860)
Trumpet 8’ (1860)
Crescendosvällare

Diskografi

redigera

Inspelningar av musik framförd på kyrkans orglar.

Runstenar

redigera
 
Runsten Sö 281 i södra väggen.
 
Runsten Sö 281
 
Runsten Sö 277
 
Runsten Sö 278
 
Runsten Sö 278 och 276
 
Runsten Sö 276


Runstenar inmurade i kyrkan:

Referenser

redigera
  1. ^ ”Bebyggelseregistret (BeBR) - Riksantikvarieämbetet”. www.bebyggelseregistret.raa.se. http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000440971. Läst 15 december 2020. 
  2. ^ Westrin (red.), Th. (1918). NORDISK FAMILJEBOK : KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI, band 27 Nynäs järnväg - Syrsor. Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag. sid. 413-414. https://runeberg.org/nfcg/0239.html 
  3. ^ Andersson, Aron; Unnerbäck, R. Axel (1978). Strängnäs domkyrka. 2. 2, Inredning. Sveriges kyrkor ; 176 ; Södermanland ; 2:2. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. sid. 7. Libris 19512999. http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/7021 
  4. ^ Kristina Levin, Simon Uggla, Lars Kilström, Caroline Linnakallio, Janne Strömberg (31 juli 2018). ”Ovärderliga begravningsregalier saknas efter stöldkuppen” (på svenska). Eskilstunakuriren. https://www.ekuriren.se/strangnas/stold-fran-strangnas-domkyrka/. Läst 1 augusti 2018. 
  5. ^ Karl Enn Henricsson, Linnea Bergman (17 januari 2019). ”22-åring åtalas för kronkupp – föremål värda 65 miljoner stals” (på svenska). Metro. Arkiverad från originalet den 17 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190117195031/https://www.metro.se/artikel/22-%C3%A5ring-%C3%A5talas-f%C3%B6r-kronkupp-f%C3%B6rem%C3%A5l-v%C3%A4rda-65-miljoner-stals. Läst 17 januari 2019. 
  6. ^ Fornvännen, Journal of Swedish Antiquarian Research, Henrik Damer, en bildhuggare från 1600-talets tidigare hälft.
  7. ^ ”Rolf Stenholm Orgelhistorik”. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214060943/http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=667912. 

Litteratur

redigera

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera