Einar Råberg, född 26 juli 1890 i Döderhult, Kalmar län, död 2 januari 1957 i Stockholm, var en svensk fäktare, brottare, militär och direktör för Svenska Gymnastik och Idrottsföreningen.

Einar Råberg
Einar Råberg, .
Född26 juli 1890[1]
Döderhults församling[1], Sverige
Död2 januari 1957[1] (66 år)
Kungsholmen[1], Sverige
Medborgare iSverige[2]
SysselsättningFäktare[1], militär[1]
Befattning
Ordförande, Internationella brottningsförbundet[1]
Redigera Wikidata

Han var son till redaktören Lars Erik Larsson och hans hustru Vilhelmina Råberg samt från 1932 gift med Gudrun Magnhild Ström. Efter avlagd studentexamen i Visby 1909 sökte han sig till armén där han utnämndes till underlöjtnant vid Kungliga Gotlands infanteriregemente 1912. Han studerade vid Krigshögskolan 1918-1920 och var kadettofficer vid Krigsskolan 1922-1925. Han blev kapten på övergångsstat 1928 och major i armén 1940. Samtidigt drev han företaget Kappcentralen i Stockholm. Som idrottsmän innehade han ett 20-tal DM-vinster i friidrott, brottning och fäktning. Han blev svensk juniormästare i värja 1918 och han medverkade i den svenska truppen med fäktare vid Olympiska spelen i Antwerpen 1920. Han var ordförande för Svenska Brottningsförbundet 1918-1939, ledamot av Riksidrottsförbundets överstyrelse 1920-1939 och han blev invald som ledamot i Sveriges olympiska kommitté 1928 där han kvarstod till 1948 de sista två åren som sekreterare. Han utnämndes till direktör för Svenska Gymnastik och Idrottsföreningen 1939 samt var president i Internationella brottningsförbundet 1920-1924. Råberg var ledare för den svenska brottartruppen vid OS 1920-1936 och för hela det olympiska laget i Sankt Moritz och London 1948. Han var flera gånger ledare och domare vid Europeiska mästerskapstävlingar i grekisk-romersk och fribrottning samt svensk representant vid flera internationella idrottskonferenser. Han medverkade som skribent i ett flertal tidningar med artiklar rörande sport och 1937 publicerade han boken Pojkarnas brottningslek[3] som följdes av Hur man lär sig brottas[4] 1952.

Tryckta källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f g] Einar Råberg, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sports-Reference.com, läs online, läst: 20 januari 2016, licens: proprietär licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Libris
  4. ^ Libris