Öppna huvudmenyn

Hjalmar Einar Lyth, född 20 mars 1936 i Johannebergs församling i Göteborg,[1] är en svensk militär och militärhistoriker.

Einar Lyth
Einar Lyth.jpg
Information
Född20 mars 1936 (83 år)
Johannebergs församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1957–1996
GradÖverste av första graden
BefälLivregementets grenadjärer, Örebro försvarsområde
Övrigt arbeteMilitärhistoriker

Militär karriärRedigera

Lyth avlade officersexamen vid Krigsskolan 1957 och utnämndes samma år till fänrik vid Livregementets grenadjärer (I 3),[2] där han befordrades till löjtnant 1959.[källa behövs] Han gick Högre stabskursen vid Militärhögskolan (MHS) 1965–1967[3] och befordrades till kapten vid I 3 1966.[4] Han tjänstgjorde åter vid I 3 som kompanichef 1971–1973[källa behövs] och befordrades 1972 till major. Han befordrades 1973 till överstelöjtnant, var lärare[4] i strategi[källa behövs] vid MHS 1973–1977[4] och var bataljonschef och utbildningschef[2] vid Värmlands regemente 1977–1980. År 1980 befordrades han till överste, varefter han var chef för Armélinjen vid MHS 1980–1983. Han befordrades 1983 till överste av första graden och var 1983–1992 chef för Livregementets grenadjärer tillika befälhavare för Örebro försvarsområde. Åren 1992–1996 var han militär rådgivare åt Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna i Wien (ESK-delegationen).[4]

Einar Lyth invaldes 1977 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[5]

Övrig verksamhetRedigera

Lyth var adjutant hos Carl XVI Gustaf 1968–1980 och från 1980 överadjutant.[3]

Lyth var ämnesexpert för Bra Böckers lexikon och Nationalencyklopedin.[6] Han var ordförande i Armémusei vänner 1998–2003.[3] Han har verkat som debattör i försvarsfrågor och har sedan sin pensionering varit en flitig författare inom militärhistoria och har därvid bland annat dokumenterat kultur och seder inom svenska försvaret. Lyth har engagerats av Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek som skribent i dess tidskrift Pennan & Svärdet. Lyth är en flitig föredragshållare och en ofta anlitad expertguide på militärhistoriska studieresor.

Han har varit stormästare i Hvita Korset där han länge var verksam som spexförfattare. Lyth har erhållit Försvarsmaktens värnpliktsmedalj, Livregementets grenadjärers förtjänstmedalj i guld och Livregementets grenadjärers minnesmedalj.

Einar Lyth är son till bankjuristen Arne Lyth och Reidunn (född von Hirsch) samt bror till Harald, Göran och Ragnar Lyth. Han gifte sig för första gången 1962 med Agneta Werner (dotter till överstelöjtnant Bo H:son Werner och Gurli Lungqvist). Lyth gifte sig för andra gången 1983 med Marja Toikka (dotter till prosten Heino Toikka och Aili Niemi).[3]

Bibliografi i urvalRedigera

  • Lyth, Einar (1972). Gårdar i Lappträsk. Byggnadsskick och näringsliv som det var 1958. Luleå. Libris 2016350 .
  • Lyth, Einar (1977). Den nordiska balansen. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 1977:6. Stockholm: Utrikespolitiska Institutet. Libris 7616478. ISBN 91-7182-227-5 .
  • Lyth, Einar; Ahlstrand, Jan Bertil; Jonsson, Ann-Marie (1979). Militärt försvar i Norden. Försvar och säkerhetspolitik, 0347-7703. Stockholm: Centralförbundet Folk och försvar. Libris 188948 .
  • Lyth, Einar; Gustavsson, Bengt, red (1993). Försvar i Örebro län. 1900-talet. Närkes militärhistoria, 99-0884938-7 ; 3. Örebro: Stift. Nerikes regementen. Libris 7449440. ISBN 91-630-1777-6 .
  • Lyth, Einar; Lannerbäck, Alf (2004). Överstens snapsvisor. I smakfull blandning. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Libris 9604299. ISBN 91-974384-8-0 .
  • Lyth, Einar; Lannerbäck, Alf (2007). Klart bakåt! Livet i fält. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Libris 10645008. ISBN 978-91-85789-10-8 .
  • Konovaltjuk, Pavel; Lyth, Einar (2009). Vägen till Poltava. Slaget vid Lesnaja 1708. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. Libris 11451238. ISBN 978-91-85789-14-6 .
  • Ardefors, Johan; Lyth, Einar (2012). Bielkemässen. Örebro: Livregementets grenadjärers officerskår. Libris 13987548. ISBN 978-91-63705-45-8 .

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 82. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  3. ^ [a b c d] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 391. ISBN 91-975132-7-X .
  4. ^ [a b c d] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 136–137. ISBN 91-87184-74-5 .
  5. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 183. ISBN 91-630-4181-2 .
  6. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 726 .

Externa länkarRedigera