Snöhäger[2] (Egretta thula) är en amerikansk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]
| Snöhäger Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Egretta |
| Art | Snöhäger E. thula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Egretta thula | |
| Auktor | (Molina, 1782) |
| Utbredning | |
 | |
Utseende och läten redigera
Snöhägern är mycket lik sin nära europeiska släkting silkeshäger i storlek (båda 55–65 centimeter i längd) samt med sin helvita dräkt och mörka tarser men gula tår. Snöhägern är dock nästan alltid gul på baksidan av den mörka tarsen, livligt gula fotsulor och tår (silkeshägerns fotsulor är gröna och tårna matt gula) samt klargul tygel utanför parningstid (silkeshägerns är blågrå eller gröngrå). Vidare har silkeshägern i häckningsdräkt yvigare och kortare nackplym samt något kortare ben och hals.[4]
Lätet beskrivs som hest och raspigt, ljusare än ägretthägerns.[5]
Utbredning och systematik redigera
Snöhäger delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Egretta thula thula – förekommer lokalt från USA till centrala Argentina och Västindien
- Egretta thula brewsteri – förekommer i västra USA, Baja California och kust av nordvästra Mexiko
Vissa behandlar arten som monotypisk.[6]
Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa, med ett fynd på Island 1983, ett från Storbritannien 2001-2002 samt ett 15-tal från Azorerna.[7]
Ekologi redigera
Föda redigera
Snöhägrar äter huvudsakligen vattenlevande djur som kräftdjur, insekter, fisk, grodor och maskar. Den födosöker ofta genom att först röra runt med sina starkt gula fötter i vattnet. Den föredrar grunda bräckvattens- eller saltvattenmiljöer.
Häckning redigera
Fågeln häckar i kolonier i tät vegetation på isolerade platser, som bevuxna strandrevlar, träsk och våtmarker. De häckar gärna i blandade kolonier med andra hägerarter (ägretthäger, blåhäger, trefärgad häger eller kohäger), bronsibis eller rosenskedstork. Hanen börjar bygga ett bo i toppen på eller längst ut på en gren i ett träd eller buske innan han hittat en partner. När det är gjort tar honan över bobyggandet, men får byggnadsmaterial av hanen. Honan lägger två till sex blekt blågröna ägg som båda könen ruvar. När de avlöser varandra presenterar den som går på passet ofta en liten kvist, nästan som en stafettpinne. Äggen ruvas i 24–25 dagar och när de kläcks tar båda föräldrarna hand om ungarna.
Status och hot redigera
I slutet av 1800-talet var silkeshägerns huvudplymer mycket populära i modeindustrin. 1886 värderades de dubbelt så högt i vikt som guld. Silkeshägerns bestånd gick hårt åt, men återhämtade sig gradvis när reformer genomfördes i början av 1900-talet för att skydda arten.[8]
Idag har arten ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Bilder redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Egretta thula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 410. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 57. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Tarsiger.com Fynd av snöhäger i Västpalearktis
- ^ Snowy Egret Faktablad om snöhäger på allaboutbird.org
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör snöhäger.
Wikispecies har information om Egretta thula.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
