Den här artikeln handlar om den nutida paradstyrkan. För det historiska förbandet, se Kunglig Majestäts drabanter.

Drabantvakt är en paradstyrka inom det svenska Livgardet med uppgift att vara den svenske monarkens, eller gästande statsöverhuvuds, ceremoniella livvakt. Drabanterna är kända för sina traditionella uniformer och sitt taktfasta marschsätt och räknar sin historia tillbaka till Gustav Vasas tid.

Svenska drabanter från olika tider.

HistoriaRedigera

En drabantkår organiserades ursprungligen under Gustav Vasas regeringstid att fungera som liv- och slottsvakt. Under Karl XI och Karl XII blev drabanterna ett renodlat kavalleriförband. När drabantkåren upplöstes år 1821 hade den haft många namn och stridit vid bland annat Lützen och Poltava. Den funktion som tidigare upprätthållits av drabantkåren överfördes till officerskåren vid Livbeväringsregementet vilka fungerade som honnörstrupp.

Nya drabantuniformer, liknande de innan 1821 använda, återinfördes av Oscar I för att fylla en ceremoniell funktion vid hans kröning. Ny utrustning tillverkades, vilken numera bevaras i Livrustkammaren. Till Karl XV:s kröning 1860 tillverkades de uniformer efter karolinsk förebild som fortfarande är i användning.[1] Dessa betecknas officiellt som "Uniform m/1860 – drabantdräkt".[2] Till skillnad från Oscar I:s drabanter blev dessa kvar i andra sammanhang. Första gången de användes i andra sammanhang var när Karl XV, till parisarnas stora förvåning, lät sig eskorteras av några drabanter under ett statsbesök i staden.[3]

Idag hör drabanterna till Livgardets paradstyrkor och utgår ur de traditionsbärande efterföljarna till Livgardet till häst.

UniformerRedigera

 
Livdragoner som drabantvakt i Karl XI:s uniform i samband med det italienska statsbesöket till Sverige 13 november 2018 på yttre borggården vid Kungl. Slottet i Stockholm.

Drabantdräkterna är kung Carl XVI Gustafs privata egendom och vårdas av Kungliga Husgerådskammaren.[4]

Karl XI:s uniform (m/1860)Redigera

Uniformen består av: livrock i sämskskinn, gula byxor, trekantig hatt, bröstharnesk, svart spännhalsduk, gehäng och kraghandskar av sämskat skinn, svarta kragstövlar och sporrar med svart rem. Chefen för drabantvakten bär dessutom ringkrage (m/1700) och vit plym i hatten.[5]

Karl XII:s uniform (m/1860)Redigera

Karl XII:s skiljer sig från Karl XI:s endast i det att livrocken är av blått kläde med gult foder och att inget harnesk bärs.[6]

UtrustningRedigera

Till båda uniformerna bärs kartuschlåda (m/1860) med monarkens monogram, och värja (m/1844) snarlik den gamla karolinervärjan.[7]

UppgifterRedigera

Drabanterna medverkar vid högtidliga tillfällen där monarken närvarar, vanligtvis händelser inom det svenska kungahuset som dop, myndighetsdagar, bröllop, trontillträden och begravningar.

StatsbesökRedigera

Vid statsbesök bevakar en drabantstyrka gästvåningenStockholms slott. Vakten består av 24 soldater och gruppbefäl under befäl av en drabantchef som är löjtnant. Innan galamiddagen bär drabanterna Karl XI:s uniform, varefter de byter till Karl XII:s uniform och vaktstyrkan minskar till 12.[8] Drabanterna paraderar vid gästernas ankomst, galamiddagen och gästernas avfärd.[9]

Riksdagens högtidliga öppnandeRedigera

Drabanterna hade en viktig roll i det årliga riksdagens högtidliga öppnande innan ceremonin avskaffades 1974. En drabantstyrka i Karl XI:s uniform marscherade från Stånddrabantsalen i Bernadottevåningen före Konungens stora vakt in i Rikssalen och placerade sig i dess södra ända, där de förblev tills ceremonin var över och de marscherade tillbaka till tonerna av Voss paradmarsch.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Schreeb 1951, s. 6.
  2. ^ UniBest, s. 6.
  3. ^ K1 1928–2000 Del 1
  4. ^ Viklund, Ann-Charlotte (20 december 2005). ”Syr du i knapparna i kungens uniformer, Wiveca?”. Publikt. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418114552/http://www.publikt.se/artikel/syr-du-i-knapparna-i-kungens-uniformer-wiveca-6042. Läst 22 september 2011. 
  5. ^ UniBest, s. 7.
  6. ^ UniBest, s. 8.
  7. ^ UniBest, s. 10.
  8. ^ CerIFM, s. 15.
  9. ^ CerIFM, s. 309.

Tryckta källorRedigera