Ej att förväxla med arylidgult.

Diarylidgult, eller diarylamidgult, är en grupp syntetiska, organiska disazo-pigment med diklorobensidin i sin struktur, som omfattar kulörer från grönaktigt till rödaktigt gul.[1][2] Det är en grupp pigment som används mest i tryckfärg, men även i vissa målarfärger, såväl inom hantverk som i konstnärsfärger.[3]

C.I. Pigment Yellow 83

Det första patentet på ett pigment i den här gruppen kom 1911 med C.I. Pigment Yellow 13, men då just detta visade sig ha otillräcklig ljusäkthet dröjde det till 1935 innan patentet togs i bruk.[4] Efterhand har fler pigment i gruppen utvecklats.

C.I. Pigment Yellow 83 (PY83) är ett av de mer använda i målarfärger i denna grupp. Beroende på typ uppvisar det skiftande resultat gällande ljusäkthet; från utmärkt i varianten PY83–HR70,[5] som därmed även är lämplig för konstnärsfärger, ned till måttlig.[1][2][6] Det är ett av de normalt förekommande pigmenten i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.[7]

Exempel på pigment
Colour Index (C.I.)
Namn Nummer Kulör Ref.
Pigment Yellow 12 21090 Varmt orangetonad gul [1][2]
Pigment Yellow 13 21100 Gul, kan dra åt grönt eller rött [1][2]
Pigment Yellow 14 21095 Gul med dragning åt grön [1][2]
Pigment Yellow 17 21105 Citrongul [1][2]
Pigment Yellow 55 21096 Något omättad gul som drar åt rött [1][2]
Pigment Yellow 83 21108 Varmt orangetonad gul, mörkare i masston och mer neutral gul i underton. [1][2][6]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Clayton, M. Raw Materials: Yellow Pigments i: Leach, R. (red.) The Printing Ink Manual. Van Nostrand Reinhold, 1988. ISBN 9789401170970 Läst 16 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d e f g h] The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow artiscreation.com, David Myers. Läst 16 juni 2016.
  3. ^ Bruce McEvoy. synthetic organic pigments handprint. Läst 4 april 2018.
  4. ^ Schäning, A. et al. (2010). Synthetische organische Pigmente in Künstlerfarben des frühen 20. Jahrhunderts Institut für Naturwissenschaften und Technologie in der Kunst, Akademie der bildenden Künste, Wien. Läst 16 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Technical data sheet: Permanent Yellow HR-70 (PY83), Dimacolor. Läst 26 april 2021.
  6. ^ [a b] Bruce McEvoy. Yellow handprint. Läst 26 april 2021.
  7. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. sid. 42. Libris 12049311. ISBN 9789197895705