Öppna huvudmenyn

Delahaye 135 är en personbil, tillverkad av den franska biltillverkaren Delahaye mellan 1935 och 1951.

Delahaye 135
Delahaye 135 M Coupe 1939.jpg
Grundinformation
MärkeDelahaye
TillverkningCa 2 000 st, 1935-1951
Konstruktion
BesläktadeDelahaye 175
LiknandeAlfa Romeo 8C
Bugatti Type 57
Talbot-Lago T150
Drivlina
Motor6-cylindrig radmotor
DrivningBakhjulsdrift
Växellåda4-vxl manuell
4-vxl Cotal-växellåda
Motor6-cylindrig radmotor
Dimensioner
Hjulbas295 cm
Vikt1250 kg
Kronologi
EfterträdareDelahaye 235

HistorikRedigera

Den stora depressionen hade varit en tung period för den franska bilindustrin, men Delahaye hade klarat sig igenom. För att liva upp sitt ganska tråkiga program beslutade man att ta fram en sportigare modell, men även att denna skulle använda så mycket befintliga delar som möjligt.

Motorn i Type 135 var en rak sexa som även användes för att driva lastbilar, men den var robust och lätt att trimma. Chassit var dock nyutvecklat, med individuell hjulupphängning fram med tvärställda bladfjädrar. Bilen kläddes med karosser från Frankrikes främsta karossbyggare, som Figoni et Falaschi och Henri Chapron.

Bilen modifierades 1938 och kallades därefter 135 M. Efter andra världskriget togs tillverkningen upp igen, men försäljningen hämmades av det franska skattesystemet som lade mycket höga avgifter på bilar med stora motorer.

MotorerRedigera

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
135 6-cyl radmotor ohv 3227 cm³ 95 hk Enkel förgasare
135 C 6-cyl radmotor ohv 3557 cm³ 120 hk Tre förgasare
135 S 6-cyl radmotor ohv 3557 cm³ 150 hk Tre förgasare
135 M 6-cyl radmotor ohv 3557 cm³ 105 hk Enkel förgasare
135 MC 6-cyl radmotor ohv 3557 cm³ 135 hk Tre förgasare
135 MS 6-cyl radmotor ohv 3557 cm³ 145 hk Tre förgasare

MotorsportRedigera

Delahaye 135 var en framgångsrik rallybil, med vinsten i Monte Carlo-rallyt 1937 som främsta merit. Men bilen utvecklades även till en sportvagnsracer.

Type 135 S togs fram på initiativ av den amerikanska arvtagerskan Lucy Schell. Hon och maken Laury ägde flera bilar som kördes av privatförare. Bilen var undermotoriserad och långsam jämfört med många av konkurrenterna, men den var robust och tillförlitlig, vilket passade utmärkt för långdistanslopp. Bilens racingkarriär kröntes med en dubbelseger på Le Mans 1938.[1]

KällorRedigera

NoterRedigera

Externa länkarRedigera