Öppna huvudmenyn

Dalarö socken i Södermanland ingick i Sotholms härad, ingår sedan 1971 i Haninge kommun och motsvarar från 2016 Dalarö distrikt.

Dalarö socken
Socken
Dalarö kyrka.jpg
LandSverige
LandskapSödermanland
HäradSotholms härad
KommunHaninge kommun
Bildad1650
Area20 kvadratkilometer
Karta
Dalarö sockens läge i Stockholms län.
Red pog.svg
Dalarö sockens läge
i Stockholms län.
Koordinater59°07′50″N 18°24′21″E / 59.13055556°N 18.40583333°Ö / 59.13055556; 18.40583333
Koder, länkar
Sockenkod0008
Namn (SOFI)lista
Kulturnavlänk
GeoNames-id8126098 (tryck "pil" för karta)
Redigera Wikidata

Socknens areal var den 1 januari 1961 19,85 kvadratkilometer, varav 19,83 km² land.[1] År 2000 fanns här 1 581 invånare.[2] Tätorten och kyrkbyn Dalarö med sockenkyrkan Dalarö kyrka ligger i socknen.

Innehåll

Administrativ historikRedigera

 
Dalarö, 1871.

Dalarö socken bildades omkring 1650 genom en utbrytning ur Tyresö socken.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Dalarö församling och för de borgerliga frågorna till Dalarö landskommun. Landskommunen utökades 1952 och inkorporerades 1959 i Österhaninge landskommun som 1971 uppgick i Haninge kommun.[2] Församlingen uppgick 2002 i Dalarö-Ornö-Utö församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Dalarö, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Sotholms härad. De indelta båtsmännen tillhörde Första Södermanlands båtsmanskompani.[4][5]

Geografi och naturRedigera

Dalarö socken ligger på östra Södertörn och med skärgård vid Nämdöfjärden, Ingaröfjärden och Jungfrufjärden. Socknen är en kuperad bergs- och skogsbygd.[6][7][8]

Det finns två naturreservat i socknen. Lilla Husarn och Stora Vindåsen är båda kommunala naturreservat.

En sätesgård var Smådalarö gård.[9][10]

På Dalarö har det funnits ett gästgiveri.[9]

FornlämningarRedigera

Från järnåldern finns gravfält. Dalarö skans har använts i historisk tid.[8][6][11][12]

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningen ökade från 555 1810 till 819 1890 varefter den minskade till 626 1920 då den var som minst under 1900-talet. Till 1950 hade den ökat på nytt till 837 för att till 1970 åter minska till 660. Därefter ökade folkmängden till 1 098 1990.[13]

NamnetRedigera

Namnet (1300 Dalernsund) innehåller dal, 'dalgång' och arin, 'grusö, grusig mark'.[14]

ReferenserRedigera

  1. ^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, I, Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1965-09-30. sid. 3. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_01.pdf. Läst 26 december 2014 
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 20 december 2018. 
  4. ^ Adm historik för Dalarö socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ Om Södermanlands båtsmanskompani
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938 
  7. ^ Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Dalarö socken
  8. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  9. ^ [a b] Dalarö i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  10. ^ Dalarö i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  11. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Dalarö socken
  12. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Dalarö socken Sockenutbredning erhålls på kartan genom att i Kartinställningar kryssa för Socken
  13. ^ Folkmängd 1810-1890 Dalarö i Stockholms län Arkiverad 12 november 2012 hämtat från the Wayback Machine., Demografiska databasen, Umeå universitet (läst 7/8 2016)
  14. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Externa länkarRedigera