DFB-Pokal är en utslagsturnering i fotboll för tyska klubblag arrangerad av det tyska fotbollsförbundet DFB.

DFB-Pokal
Sport(er)fotboll
LandTyskland (Västtyskland 1952/1953-1989/1990)
Geografisk omfattningöppen för klubbar aktiva från hela Tyskland, spelare från hela världen
ArrangörDFB
Regerande mästareRB Leipzig (2021/2022)
Flest titlarBayern München (20)
2022/2023

Modus redigera

De lag som deltar är förra säsongens deltagare i Bundesliga och 2. Bundesliga samt lagen på plats 1-4 i 3. Liga. Därtill deltar alla segrare i de regionala cuptävlingarna, vilket blir totalt 64 lag. Finalen spelas på Olympiastadion i Berlin.[1] Sedan 1982 spelar amatörlagen alltid hemma när de lottas mot ett proffslag.[2]

Historia redigera

 
Tschammer-Pokal (kopia)

När Hitler och nazisterna tog makten i Tyskland 1933 fick "Reichssportführer" Hans von Taschammer und Osten i uppdrag att omorgnisera sportväsendet i Tyskland. En del av denna omorganisation var att implementera "Führerprinzip" i alla idrottsklubbar, dvs. säkerställa att NSDAP (Nazistpartiet) fick kontroll över sportföreningarna. En annan del var att instifta tyska cupen (efter engelsk förebild) som bland allmänheten kallades för Tschammerpokal eftersom von Tschammer und Osten hade varit dess initiativtagare.[3] Turneringens officiella namn var Deutsche Vereinspokalmeisterschaft och första upplagan vann 1.FC Nürnberg, 1938 vann Rapid Wien vilket var första gången ett lag från Österrike säkrade titeln (I mars 1938 hade Österrike genom "Anschluss" blivit en del av Tyskland). Från 1938 till 1942 spelades finalen alltid på Olympiastadion i Berlin. Sedan 1942 hade det blivit allt svårare att anordna tävlingen på grund av att fler och fler lag saknade spelare som hade blivit inkallade till fronten och eftersom det hade blivit allt farligare att röra sig inom riket. 1943 anordnades Taschammer-Pokal för sista gången på Adolf-Hitler-Kampfbahn i Stuttgart.[4][5]

Tschammer-Pokal användes även efter kriget, åren 1953-1964 - hakkorset på pokalen hade tagits bort till förmån av DFB-loggan. DFB-ordförande Peco Bauwens gav 1964 i uppdrag att skapa en ny pokal eftersom Bauwens tyckte att den gamle trofén påminde för mycket om nazitiden. Borussia Dortmund var det första laget som tog emot bucklan efter ett 2-0 mot Alemannia Aachen 1965.[6]

Amatörernas afton redigera

I Tyskland brukar man säga att cupen har sina egna lagar vilket anspelar på möjligheten för ett amatörlag att slå ut ett proffslag.[7] Den typen av överraskningar har förekommit genom åren, t.ex. när SSV Ulm (division 5) slog ut Bundesligalaget 1.FC Nürnberg (2001). Hertha Berlins amatörlag (1993), Energie Cottbus (1997) och Union Berlin (2001) är lag från varken Bundesliga eller 2. Bundesliga som har tagit sig till finalen, dock utan att vinna. TSV Gerbrunn (division 9) har skrivit historia som laget från den lägsta divisionen som någonsin har deltagit i DFB-Pokal, även om de åkte ut i 1:a omgången med 0-14 mot Wacker Burghausen (2. Bundesliga).[2] En av de riktigt stora bragderna hände 1990 när FV Weinheim (division 4) slog Bayern München med 1-0. Fyra år senare lyckades TSV Vestenbergsgreuth (division 3) att slå Bayern med 1-0.[8] År 2000 var det tur för 1.FC Magdeburg (division 4) att slå ut Bayern München i 2:a omgången.[9] Men även om amatörerna har slagit ett och annat proffslag genom tiderna så har det ibland också resulterat i stora nederlag (urval):

DJK Waldberg - FC Bayern München 1-16 (1997)

FC Schönberg - 1.FC Kaiserslautern 0-15 (2004)

TSV Moselfeuer - Kickers Offenbach 1-15 (1980)

TSV Gerbrunn - Wacker Burghausen 0-14 (2003)

Borussia Dortmund - BSV Schwenningen 14-1 (1978)

Stuttgarter Kickers - Ansbach 13-0 (1980)

VfB Stuttgart - Spandauer SV 12-0 (1978)

FC Teningen - Schalke 04 1-11 (2011)

FK Pirmasens - Bayer Leverkusen 1-11 (2010)

1.FC Köln - Altona 93 10-0 (1979)[10]

Minnesvärda matcher redigera

 
Cupfinalen 2007

En av de mest legendariska finalerna ägde rum 1973 när Borussia Mönchengladbach spelade mot 1.FC Köln. Att finalen i sig var dramatisk (efter 90 minuter stod det 1-1 vilket innebar förlängning) toppades genom att Gladbachs stjärna Günter Netzer under hela matchen hade varit bänkad. Gladbachs tränare Weisweiler hade en spänd relation med Netzer eftersom denne skulle gå till Real Madrid efter säsongen. I förlängningen bytte Netzer in sig själv, utan att prata med tränare Hennes Weisweiler. 185 sekunder inne i matchen gjorde Netzer 2-1 för Gladbach, vilket också förblev slutresultatet.[11]

En annan match som har fått en historisk plats är 1984 års drabbning i semifinalen mellan Schalke 04 (då 2. Bundesliga) och Bayern München som slutade 6-6. Den riktigt stora överraskningen uteblev när Bayern München vann omspelet med 3-2 en vecka senare.[12]

Den största sensationen firade laget från 2:a Bundesliga Hannover 96 när de besegrade Borussia Mönchengladbach efter straffar år 1992. En liknande överraskning åstadkom Kickers Offenbach när de vann cupen 1970.[13]

Hoyzerskandalen redigera

 
Karta över tyska cupsegrarna

I augusti 2004 spelade SC Paderborn (då division 3) mot Bundesligalaget Hamburger SV, en match som dömdes av den då 25-årige Robert Hoyzer. Hamburgs tränare Klaus Toppmöller och några spelare i HSV anade redan efter några minuter att Hoyzer inte var objektiv i sin bedömning. Efter två straffar för Paderborn och ett rött kort för en Hamburgspelare vann Paderborn matchen 4-2. Efteråt uppdagades att Robert Hoyzer hade manipulerat matchen och fick ett fängelsestraff, HSV fick 1,5 miljoner Euro i ersättning från tyska fotbollsförbundet. För Klaus Toppmöller var nederlaget mot Paderborn en bidragande orsak till att han några veckor senare fick sparken.[14]

Alla finalmatcher sedan 1935 redigera

År Vinnare Finalist Resultat Datum Stad Åskådare
1935 1. FC Nürnberg FC Schalke 04 2–0 8 december 1935 Düsseldorf 55 000
1936 VfB Leipzig FC Schalke 04 2–1 3 januari 1937 Berlin 70 000
1937 FC Schalke 04 Fortuna Düsseldorf 2–1 9 januari 1938 Köln 72 000
1938 Rapid Wien FSV Frankfurt 3–1 8 januari 1939 Berlin 38 000
1939 1. FC Nürnberg Waldhof Mannheim 2–0 8 april 1940 Berlin 60 000
1940 Dresdner SC 1. FC Nürnberg 2–1 e fl 1 december 1940 Berlin 60 000
1941 Dresdner SC FC Schalke 04 2–1 2 oktober 1941 Berlin 65 000
1942 TSV 1860 München FC Schalke 04 2–0 15 oktober 1942 Berlin 80 000
1943 First Vienna FC Luftwaffen-SV Hamburg 3–2 e fl 31 oktober 1943 Stuttgart 45 000
1953 Rot-Weiss Essen Alemannia Aachen 2–1 1 maj 1953 Düsseldorf 40 000
1954 VfB Stuttgart 1. FC Köln 1–0 e fl 17 april 1954 Ludwigshafen 60 000
1955 Karlsruher SC FC Schalke 04 3–2 21 maj 1955 Braunschweig 25 000
1956 Karlsruher SC Hamburger SV 3–1 5 augusti 1956 Karlsruhe 25 000
1957 FC Bayern München Fortuna Düsseldorf 1–0 29 dec. 1957 Augsburg 42 000
1958 VfB Stuttgart Fortuna Düsseldorf 4–3 e fl 16 oktober 1958 Kassel 28 000
1959 Schwarz-Weiß Essen Borussia Neunkirchen 5–2 27 dec. 1959 Kassel 20 000
1960 Borussia Mönchengladbach Karlsruher SC 3–2 5 oktober 1960 Düsseldorf 50 000
1961 SV Werder Bremen 1. FC Kaiserslautern 2–0 13 sep. 1961 Gelsenkirchen 18 000
1962 1. FC Nürnberg Fortuna Düsseldorf 2–1 e fl 29 augusti 1962 Hannover 41 000
1963 Hamburger SV Borussia Dortmund 3–0 14 augusti 1963 Hannover 68 000
1964 TSV 1860 München Eintracht Frankfurt 2–0 13 juni 1964 Stuttgart 45 000
1965 Borussia Dortmund Alemannia Aachen 2–0 22 maj 1965 Hannover 55 000
1966 FC Bayern München Meidericher SV 4–2 4 juni 1966 Frankfurt am Main 62 000
1967 FC Bayern München Hamburger SV 4–0 10 juni 1967 Stuttgart 67 000
1968 1. FC Köln VfL Bochum 4–1 9 juni 1968 Ludwigshafen 60 000
1969 FC Bayern München FC Schalke 04 2–1 14 juni 1969 Frankfurt am Main 60 000
1970 Kickers Offenbach 1. FC Köln 2–1 29 augusti 1970 Hannover 50 000
1971 FC Bayern München 1. FC Köln 2–1 e fl 19 juni 1971 Stuttgart 71 000
1972 FC Schalke 04 1. FC Kaiserslautern 5–0 1 juli 1972 Hannover 61 000
1973 Borussia Mönchengladbach 1. FC Köln 2–1 e fl 23 juni 1973 Düsseldorf 69 000
1974 Eintracht Frankfurt Hamburger SV 3–1 e fl 17 augusti 1974 Düsseldorf 52 000
1975 Eintracht Frankfurt MSV Duisburg 1–0 21 juni 1975 Hannover 43 000
1976 Hamburger SV 1. FC Kaiserslautern 2–0 26 juni 1976 Frankfurt am Main 61 000
1977 1. FC Köln Hertha Berlin 1–0 30 maj 1977 Hannover 35 000
1978 1. FC Köln Fortuna Düsseldorf 2–0 15 april 1978 Gelsenkirchen 70 000
1979 Fortuna Düsseldorf Hertha Berlin 1–0 e fl 23 juni 1979 Hannover 56 000
1980 Fortuna Düsseldorf 1. FC Köln 2–1 4 juni 1980 Gelsenkirchen 56 000
1981 Eintracht Frankfurt 1. FC Kaiserslautern 3–1 2 maj 1981 Stuttgart 71 000
1982 FC Bayern München 1. FC Nürnberg 4–2 1 maj 1982 Frankfurt am Main 61 000
1983 1. FC Köln Fortuna Köln 1–0 11 juni 1983 Köln 61 000
1984 FC Bayern München Borussia Mönchengladbach 1–1,7–6 e str 31 maj 1984 Frankfurt am Main 61 000
1985 Bayer Uerdingen FC Bayern München 2–1 26 maj 1985 Västberlin 70 000
1986 FC Bayern München VfB Stuttgart 5–2 3 maj 1986 Västberlin 76 000
1987 Hamburger SV Stuttgarter Kickers 3–1 20 juni 1987 Västberlin 76 000
1988 Eintracht Frankfurt VfL Bochum 1–0 28 maj 1988 Västberlin 76 000
1989 Borussia Dortmund SV Werder Bremen 4–1 24 juni 1989 Västberlin 76 000
1990 1. FC Kaiserslautern SV Werder Bremen 3–2 19 maj 1990 Västberlin 76 000
1991 SV Werder Bremen 1. FC Köln 1–1,4–3 e str 22 juni 1991 Berlin 73 000
1992 Hannover 96 Borussia Mönchengladbach 0–0, 4–3 e str 23 maj 1992 Berlin 76 000
1993 Bayer Leverkusen Hertha Berlin II 1–0 12 juni 1993 Berlin 76 000
1994 SV Werder Bremen Rot-Weiss Essen 3–1 14 maj 1994 Berlin 76 000
1995 Borussia Mönchengladbach VfL Wolfsburg 3–0 24 juni 1995 Berlin 75 700
1996 1. FC Kaiserslautern Karlsruher SC 1–0 25 maj 1996 Berlin 75 800
1997 VfB Stuttgart Energie Cottbus 2–0 14 juni 1997 Berlin 76 400
1998 FC Bayern München MSV Duisburg 2–1 16 maj 1998 Berlin 75 800
1999 SV Werder Bremen FC Bayern München 1–1 5–4 e str 12 juni 1999 Berlin 75 841
2000 FC Bayern München SV Werder Bremen 3–0 6 maj 2000 Berlin 76 000
2001 FC Schalke 04 1. FC Union Berlin 2–0 26 maj 2001 Berlin 73 011
2002 FC Schalke 04 Bayer Leverkusen 4–2 11 maj 2002 Berlin 70 000
2003 FC Bayern München 1. FC Kaiserslautern 3–1 31 maj 2003 Berlin 70 490
2004 SV Werder Bremen Alemannia Aachen 3–2 29 maj 2004 Berlin 71 682
2005 FC Bayern München FC Schalke 04 2–1 28 maj 2005 Berlin 74 349
2006 FC Bayern München Eintracht Frankfurt 1–0 29 april 2006 Berlin 74 349
2007 1. FC Nürnberg VfB Stuttgart 3–2 e fl 26 maj 2007 Berlin 74 220
2008 FC Bayern München Borussia Dortmund 2–1 e fl 19 april 2008 Berlin 74 244
2009 SV Werder Bremen Bayer Leverkusen 1–0 31 maj 2009 Berlin 73 648
2010 FC Bayern München SV Werder Bremen 4–0 15 maj 2010 Berlin 75 420
2011 FC Schalke 04 MSV Duisburg 5–0 21 maj 2011 Berlin 75 708
2012 Borussia Dortmund FC Bayern München 5–2 12 maj 2012 Berlin 74 794
2013 FC Bayern München VfB Stuttgart 3–2 1 juni 2013 Berlin 74 424
2014 FC Bayern München Borussia Dortmund 0–0, 2–0 e fl 17 maj 2014 Berlin 76 197
2015 VfL Wolfsburg Borussia Dortmund 3–1 30 maj 2015 Berlin 75 815
2016 FC Bayern München Borussia Dortmund 0–0,4–3 e str 21 maj 2016 Berlin 74 322
2017 Borussia Dortmund Eintracht Frankfurt 2–1 27 maj 2017 Berlin 74 322
2018 Eintracht Frankfurt FC Bayern München 3–1 19 maj 2018 Berlin 74 322
2019 FC Bayern München RB Leipzig 3–0 25 maj 2019 Berlin 74 322
2020 FC Bayern München Bayer Leverkusen 4–2 4 juli 2020 Berlin 0
2021 Borussia Dortmund RB Leipzig 4–1 13 maj 2021 Berlin 0
2022 RB Leipzig SC Freiburg 1–1, 5–3 e str 21 maj 2022 Berlin 74 322

Resultat per klubb redigera

Lag Vinster Finalist Vinstår
FC Bayern München 20 3 1957, 1966, 1967, 1969, 1971, 1982, 1984, 1986, 1998, 2000, 2003, 2005, 2006, 2008, 2010, 2013, 2014, 2016, 2019, 2020
SV Werder Bremen 6 4 1961, 1991, 1994, 1999, 2004, 2009
FC Schalke 04 5 7 1937, 1972, 2001, 2002, 2011
Eintracht Frankfurt 5 2 1974, 1975, 1981, 1988, 2018
Borussia Dortmund 5 5 1965, 1989, 2012, 2017, 2021
1. FC Nürnberg 4 2 1935, 1939, 1963, 2007
1. FC Köln 4 6 1968, 1977, 1978, 1983
Hamburger SV 3 3 1963, 1976, 1987
VfB Stuttgart 3 3 1954, 1958, 1997
Borussia Mönchengladbach 3 2 1960, 1973, 1995
Fortuna Düsseldorf 2 5 1979, 1980
1. FC Kaiserslautern 2 5 1990, 1996
Karlsruher SC 2 2 1955, 1956
Dresdner SC 2 - 1940, 1941
1860 München 2 - 1942, 1964
RB Leipzig 1 2 2022
Bayer 04 Leverkusen 1 2 1993
Rot-Weiss Essen 1 1 1953 -
VfL Wolfsburg 1 1 2015
Bayer 05 Uerdingen 1 - 1985
Hannover 96 1 - 1992
VfB Leipzig 1 - 1936
Kickers Offenbach 1 - 1970
Rapid Wien 1 - 1938
Schwarz-Weiss Essen 1 - 1959
First Vienna FC 1894 Wien 1 - 1943 -
MSV Duisburg - 4 -
Alemannia Aachen - 3
VfL Bochum - 2 -
Hertha Berlin - 2 -
Borussia Neunkirchen - 1 -
Energie Cottbus - 1 -
SC Fortuna Köln - 1 -
FSV Frankfurt - 1 -
Hertha Berlin II (amatörer) - 1 -
Luftwaffen-SV Hamburg - 1 -
Stuttgarter Kickers - 1 -
1. FC Union Berlin - 1 -
SV Waldhof Mannheim - 1 -

Referenser redigera

  1. ^ GmbH, Perform Media Deutschland (31 juli 2009). ”DFB-Pokal: Geschichte, Modus, Rekorde” (på tyska). http://www.spox.com/de/sport/fussball/dfbpokal/dfb-pokal-geschichte-modus-rekorde.html. Läst 21 december 2017. 
  2. ^ [a b] ”DFB-Pokal: Das waren die kleinsten Klubs”. www.fussball.de. http://www.fussball.de/newsdetail/014-trotz-neunerkette-zwerge-im-dfb-pokal/-/article-id/146455#!/section/news-detail. Läst 21 december 2017. 
  3. ^ ”Das ehemalige Wohnhaus des "Reichssportführers"” (på tyska). www.berlin.de. 19 mars 2020. https://www.berlin.de/landesdenkmalamt/denkmalpflege/erkennen-und-erhalten/wohnhaeuser/das-ehemalige-wohnhaus-des-reichssportfuehrers-639722.php. Läst 6 juni 2021. 
  4. ^ GmbH, Perform Media Deutschland (31 juli 2009). ”DFB-Pokal: Geschichte, Modus, Rekorde” (på tyska). www.spox.com. https://www.spox.com/de/sport/fussball/dfbpokal/dfb-pokal-geschichte-modus-rekorde.html. Läst 14 maj 2021. 
  5. ^ ”DFB Pokal: Aktuelle News, Infos & Bilder | tz.de” (på tyska). www.tz.de. https://www.tz.de/sport/fussball/dfb-pokal-ere61273. Läst 14 maj 2021. 
  6. ^ ”DFB-Vereinspokal” (på tyska). DFB - Deutscher Fußball-Bund e.V.. 8 januari 2014. https://www.dfb.de/historie/trophaeen/dfb-vereinspokal/. Läst 9 maj 2019. 
  7. ^ Schmieder, Jürgen (24 september 2009). ”Immer diese Gesetze!” (på tyska). sueddeutsche.de. ISSN 0174-4917. http://www.sueddeutsche.de/sport/fussball-dfb-pokal-immer-diese-gesetze-1.35519. Läst 22 december 2017. 
  8. ^ ”Erinnern Sie sich noch an diese Bayern-Blamage?”. www.t-online.de. 10 augusti 2017. http://www.t-online.de/sport/fussball/dfb-pokal/id_81854432/dfb-pokal-die-groessten-erstrunden-sensationen.html. Läst 21 december 2017. 
  9. ^ ”DFB-Pokal: Bayern-Blamage in Magdeburg”. Spiegel Online. 1 november 2000. http://www.spiegel.de/sport/fussball/dfb-pokal-bayern-blamage-in-magdeburg-a-100877.html. Läst 22 december 2017. 
  10. ^ ”DFB-Pokal - Statistik » Die höchsten Siege” (på de-DE). weltfussball.de. http://www.weltfussball.de/statistik/dfb-pokal/3/. Läst 22 december 2017. 
  11. ^ ”Fußball-Legenden: Als sich Günter Netzer unsterblich machte”. Spiegel Online. 18 juni 2013. http://www.spiegel.de/einestages/dfb-pokalfinale-1973-als-sich-netzer-unsterblich-machte-a-951364.html. Läst 22 december 2017. 
  12. ^ Nachrichtenfernsehen, n-tv (1 mars 2017). ”Als Schalkes Olaf Thon den FC Bayern nervte” (på tyska). n-tv.de. https://www.n-tv.de/sport/fussball/Als-Schalkes-Olaf-Thon-den-FC-Bayern-nervte-article19724782.html. Läst 22 december 2017. 
  13. ^ NDR (21 maj 2012). ”Der größte Pokalcoup aller Zeiten” (på tyska). www.ndr.de. https://www.ndr.de/sport/fussball/Der-groesste-Pokalcoup-aller-Zeiten,hannover4767.html. Läst 22 december 2017. 
  14. ^ ”Die gekaufte Sensation im DFB-Pokal”. www.saechsische.de. https://www.saechsische.de/die-gekaufte-sensation-im-dfb-pokal-5054057.html. Läst 25 april 2019. 

Litteratur redigera

  • R. Grengel, Das Deutsche Wembley: 60 Jahre Vereinspokal, Berlin 1994.
  • M. Kropp, DFB- Pokal Vereinsalmanach, Kassel 2000.
  • B. Milani et al., Sternstunden des Sports, DFB-Pokal, 2001.

Externa länkar redigera