DDR-Fußball-Oberliga

Östtysklands högsta division i fotboll

DDR-Fußball-Oberliga var Östtysklands högstadivision i fotboll och existerade från 1949 till 1991. När DDR upplöstes 1990 försvann även Oberliga och Östtysklands fotbollsförbund (DFV) som ersattes av Nordösttysklands fotbollförbund (NOFV) som blev en del av Tysklands fotbollsförbund (DFB). Den sista serien 1990/91 med namnet NOFV-Oberliga avgjorde vilka av lagen i DDR-Oberliga som kvalificerade sig för Bundesliga respektive 2:a Bundesliga.

DDR-Oberliga
StatÖsttyskland Östtyskland
Grundad1949
Nedlagd1990/1991
(Ersatt av Bundesliga)
Antal klubbar14-19 (Varierade)
Nivå i seriepyramidenNivå 1
Internationella cuperEuropacupen
Uefacupen
Regerande mästareHansa Rostock (1990/1991)
Flest ligatitlarBFC Dynamo (10 titlar)

HistoriaRedigera

Oberliga fram till 1990Redigera

Oberliga grundades 1949 och var redan från början rikstäckande. Första mästare blev ZSG Horch Zwickau 1950, sedan juli 1952 var DDR FIFA-medlem. Strax därefter började många klubbar att bilda så kallade "Sportclubs" (SC) för att höja den sportsliga nivån. Sedan 1965 bildade sportklubbarna självständiga fotbollsavdelningar (Fussballclubs, FC).[1] Dessa klubbar skulle utgöra eliten i östysk fotboll, skapa stabilitet i högsta ligan och förse landslaget med bra spelare. Samtliga klubbar fick förkortningen ”FC” i sina namn, utom SG Dynamo Dresden, som behöll sitt namn med förkortningen ”SG”, men fick samma fördelar som fotbollsklubbarna. Namnen i övrigt fick klubbarna i regel med hänsyn till den lokala industrin. SC Empor Rostock kallade sig då för "FC Hansa Rostock", SC Leipzig för "1. FC Lokomotive Leipzig", SC Motor Jena för ”FC Carl Zeiss Jena” och SC Chemie Halle för ”Hallescher FC Chemie” osv.[2] Enligt historikern Joakim Glaser berodde denna reform på att västtyska Bundesliga hade bildats i början av 1960-talet och genom att bilda fotbollsklubbar ville man öka Oberligas attraktivitet. Förutom de renodlade fotbollsklubbarna fanns det "Betriebssportgemeinschaften" (BSG) som var knutna till de statligt ägda företagen. De bästa spelarna "delegerades" till fotbollsklubbarna, de andra spelade i BSG-lagen. Därmed hade politiken ett stort inflytande över vilka spelare som spelade i vilka lag.[3] Spelarna arbetade officiellt inom det företag/den branschen som fotbollslaget tillhörde men inofficiellt var alla fotbollsproffs. Däremot var det ovanligt att köpa och sälja spelare så som man gjorde i de västeuropeiska ligorna. Därför satsatsade klubbarna i regel på att få fram egna talanger.[2]

På europeisk nivå uppnådde DDR-fotbollen sin största framgång på klubbnivå när 1.FC Magdeburg vann Cupvinnarcupen 1974 med 2-0 mot AC Milan.[4] Både Carl Zeiss Jena och Lok Leipzig nådde finalen i samma tävlning 1981 respektive 1987.[1] Oberligas sista europacupmatch spelades av Hansa Rostock mot FC Barcelona. I hemmamötet inför 8 500 åskådare vann östyskarna med 1-0, men bortamötet förlorades med 0-3.[5]

 
BFC Dynamo efter ligavinsten 1984

Vissa klubbar behandlades dock bättre än andra, exempelvis BFC Dynamo som hade nära kontakter med Stasi och fick goda materiella förutsättningar.[2] Speciellt BFC Dynamo kom att spela en speciell roll i DDR-Oberligans slutfas på 1980-talet när laget vann tio mästartitlar i rad. Detta berodde mycket på att klubben utvecklade en stark ungdomsorganisation och hade möjlighet att värva talanger från hela Östtyskland.[6] Från 1978/79 till 1987/88 vann Dynamo Berlin alla ligatitlar, domare misstänks ha hjälpt Dynamo genom att påverka matcherna via tvivelaktiga domslut. En av de största diskussionerna vållade händelserna under partiet mellan Leipzig och Berlin säsongen 1985/86. Leipzig hade länge haft ledningen med 1-0 men i den 80:e minuten utvisades Leipzigspelaren Liebers och när 90 mintuer hade spelats bestämde domaren Stumpf att låta matchen fortsätta i flera minuter till. I den 95:e minuten blåste Stumpf straff för Dynamo Berlin vilket resulterade i matchen slutade oavgjort. Straffen har senare gått till historien som Schand-Elfmeter von Leipzig (ungefär: Den skamliga straffen i Leipzig) men det har visat sig i efterhand att straffen hade dömts korrekt. Publikens protester och den kritiska rapporteringen i sporttidningarna efteråt ledde dock till att Stumpf aldrig mer fick döma en match i Oberliga.[7]

Sista Oberligasäsongen (1990-91)Redigera

 
Matthias Sammer (1990)

Den sista Oberligasäsongen startade den 11 augusti 1990. Hans-Georg Moldenhauer, DDR-fotbollsförbundets sista ordförande, hade förhandlat fram att ettan och tvåan i slutet av säsongen fick delta i Bundesligasäsongen 1991/92, lagen på plats 3-6 fick delta i 2:a Bundesliga. Lagen på plats 7-12 spelade tillsammans med de två bästa lagen från DDR:s andra liga om två ytterligare platser i 2:a Bundesliga säsongen 91/92.[8]

Oberligasäsongen började under speciella förutsättningar, murens fall och återföreningen hade ändrat på förutsättningarna. Förut hade politik och sport levt i symbios med varandra, men nu styrdes fotbollen i DDR av kapitalism och marknadsekonomi. Stjärnor som Matthias Sammer och Ulf Kirsten hade redan sålts till olika Bundesligalag och pengarna från dessa övergångar använde Oberligaklubbarna för att värva spelare från andra lag i ligan, men även f.d. Bundesligaspelare kom till Oberliga. Dynamo Dresden exempelvis värvade Uwe Rösler för drygt en miljon D-Mark från Magdeburg och Sergio Allievi kom från Västtysklands högsta liga. Publiken svek dock denna sista Oberligasäsong och uteblev från matcherna, publiksnittet hamnade på knappt 5 000 åskådare, vilket bland annat berodde på att människor i DDR utnyttjade möjligheten att numera kunna titta på Bundesligamatcher istället. Tränaren Bernd Stange tyckte att stämningen på Oberligamatcherna var "som på en begravning".[8]

Att DDR var i upplösning visade sig också i huliganvåldet som överskuggade säsongen: Ros­tock, Dresden, Erfurt och Berlin drabbades om och igen av våldsamma bråk. Volkspolizei (DDR:s polis) försökte kontrollera situationen genom att använda fler poliser men dessa saknade erfarenhet och visste inte alltid hur de skulle bete sig. Särskilt mellan Leipzig och Berlin hade stämningen under hela säsongen eskalerat och inför matchen mellan båda lagen den 3 november 1990 hade en del Berlinfans hotat att "antända" Leipzig. De 25 poliserna på plats ville agera preventivt och hindrade en grupp på 400 Berlinanhängare från att komma till arenan i Leipzig, men situationen blev snabbt okontrollerbar och polisen använde sina batonger för att tränga berlinarna tillbaka till centralstationen. När huliganerna besvarade våldet genom att kasta stenar på polisen gav det vakthavande befälet order om att använda skjutvapen ifall det behövdes vilket resulterade i att fem huliganer träffades av pistolskott, den 18-årige Mike Polley dog på plats. Som en konsekvens vågade allt färre människor att gå på matcherna och den planerade vänskapsmatchen mellan Väst- och Östtysklands landslag ställdes in.[9]

 
Uwe Reinders (t h, 1990)

Sportsligt sett slutade denna sista Oberligasäsong med en överraskning när Hansa Rostock, en klubb utan stjärnor, vann ligan. Rostocks starkaste trumfkort blev den nyvärvade tränaren Uwe Reinders (från västtyska Essen) som kombinerade disciplin med en avslappnad attityd och motiverande tal. Medan det f.d. storlaget BFC Dynamo (numera som FC Berlin), som hade tappat sex spelare till Bundesliga, fick fortsätta i den västtyska amatörligan lyckades Hansa Rostock att spela i Bundesliga, som tvåa följde Dynamo Dresden efter. Rot-Weiß Erfurt, HFC Chemie, Chemnitzer FC, Carl-Zeiss Jena, Lok Leipzig och Stahl Brandenburg fick spela i 2:a Bundesliga.[8] Den sista Oberligasäsongen slutade på följande sätt:

Kvalificerad för 1:a Bundesliga 1991/92
Kvalificerad för 2:a Bundesliga 1991/92
Deltar i kvalet till 2:a Bundesliga 1991/92
Deltar i amatörligan 1991/92
Nr Lag S V O F GM:IM MS P
1 Hansa Rostock 26 13 9 4 44:25 +19 35:17
2 Dynamo Dresden 26 12 8 6 48:28 +20 32:20
3 Rot-Weiß Erfurt 26 11 9 6 30:26 +4 31:21
4 HFC Chemie 26 10 9 7 40:31 +9 29:23
5 Chemnitzer FC 26 9 11 6 24:23 +1 29:23
6 FC Carl Zeiss Jena 26 12 4 10 41:36 +5 28:24
7 Lokomotive Leipzig 26 10 8 8 37:33 +4 28:24
8 Stahl Brandenburg 26 9 9 8 34:31 +3 27:25
9 Eisenhüttenstadt 26 7 12 7 29:25 +4 26:26
10 1. FC Magdeburg 26 9 8 9 34:32 +2 26:26
11 FC Berlin 26 7 8 11 25:39 -14 22:30
12 Sachsen Leipzig 26 6 10 10 23:38 -15 22:30
13 Energie Cottbus 26 3 10 13 21:38 -17 16:36
14 Victoria Frankfurt 26 4 5 17 29:54 -25 13:39

Källa: [10]

MästareRedigera

BFC Dynamo blev mesta mästarna, med 10 titlar.

Säsong Klubb
1947/48 SG Planitz
1948/49 ZSG Union Halle
1949/50 ZSG Horch Zwickau
1950/51 BSG Chemie Leipzig
1951/52 BSG Turbine Halle
1952/53 SG Dynamo Dresden
1953/54 BSG Turbine Erfurt
1954/55 BSG Turbine Erfurt
1956 SC Wismut Karl Marx Stadt
1957 SC Wismut Karl Marx Stadt
1958 ASK Vorwärts Berlin
1959 SC Wismut Karl Marx Stadt
1960 ASK Vorwärts Berlin
1961 Inställt
1961/62 ASK Vorwärts Berlin
Säsong Klubb
1962-63 SC Motor Jena
1963-64 BSG Chemie Leipzig
1964-65 ASK Vorwärts Berlin
1965-66 FC Vorwärts Berlin
1966-67 FC Karl-Marx-Stadt
1967-68 FC Carl Zeiss Jena
1968-69 FC Vorwärts Berlin
1969-70 FC Carl Zeiss Jena
1970-71 SG Dynamo Dresden
1971-72 1. FC Magdeburg
1972-73 SG Dynamo Dresden
1973-74 1. FC Magdeburg
1974-75 1. FC Magdeburg
1975-76 SG Dynamo Dresden
1976-77 SG Dynamo Dresden
Säsong Klubb
1977-78 SG Dynamo Dresden
1978-79 Berliner FC Dynamo
1979-80 Berliner FC Dynamo
1980-81 Berliner FC Dynamo
1981-82 Berliner FC Dynamo
1982-83 Berliner FC Dynamo
1983-84 Berliner FC Dynamo
1984-85 Berliner FC Dynamo
1985-86 Berliner FC Dynamo
1986-87 Berliner FC Dynamo
1987-88 Berliner FC Dynamo
1988-89 SG Dynamo Dresden
1989-90 1. FC Dynamo Dresden
1990-91 FC Hansa Rostock

Källor:”DDR-Oberliga”. Das deutsche Fussball-Archiv. http://www.f-archiv.de/. Läst 4 mars 2008. 

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] ”Chronik” (på de-DE). DDR-Fußball. https://www.ddr-fussball.net/chronik/. Läst 1 maj 2021. 
  2. ^ [a b c] Buchheister, Hendrik (30 januari 2016). ”Gründerzeit der DDR-Klubs: Wie im Ostfußball die Sonne aufging. Und wieder unter”. Spiegel Online. http://www.spiegel.de/einestages/ddr-fussball-aufstieg-und-fall-der-grossen-ost-klubs-a-1074583.html. Läst 16 december 2017. 
  3. ^ ”SvenskaFans”. www.svenskafans.com. https://www.svenskafans.com/tyskland/intervju-med-joakim-glaser-om-fotboll-och-supporterkultur-i-ddr-och-ostra-tyskland-620789. Läst 1 maj 2021. 
  4. ^ Video: 1. FC Magdeburg vs. AC Mailand, Europapokal der Pokalsieger 1974 - DDR-Fußball” (på de-DE). DDR-Fußball. 10 november 2011. https://www.ddr-fussball.net/video-1-fc-magdeburg-vs-ac-mailand-europapokal-der-pokalsieger-1974/. Läst 16 december 2017. 
  5. ^ ”Europacup” (på de-DE). DDR-Fußball. https://www.ddr-fussball.net/thema/europacup/. Läst 1 maj 2021. 
  6. ^ Bildung, Bundeszentrale für politische. ”Fußball in der DDR | bpb” (på tyska). www.bpb.de. http://www.bpb.de/apuz/29767/fussball-in-der-ddr?p=all. Läst 16 december 2017. 
  7. ^ Beraldi, Mariano, Osburg, Wolf-Rüdiger, Die Weltgeschichte des Fußballs: Von Mighty Mouse bis zur Gegenwart, Osburg Verlag Hamburg 2018, länk: https://books.google.se/books?id=bhmFDwAAQBAJ&pg=PT37&lpg=PT37&dq=schandelfmeter+von+leipzig&source=bl&ots=gXoa1LF42p&sig=ACfU3U1k5ERuGRTgd4yKId7AtfmmtH9QNg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiwpaikgqjwAhUnCRAIHVzXAAgQ6AEwEXoECAYQAw#v=onepage&q=schandelfmeter%20von%20leipzig&f=false
  8. ^ [a b c] ”Wie vor 30 Jahren die DDR-Oberliga starb” (på tyska). weltfussball.de. https://www.weltfussball.de/news/_n4130430_/wie-vor-30-jahren-die-ddr-oberliga-starb/. Läst 1 maj 2021. 
  9. ^ ”Der Tag, an dem Mike Polley starb - 3. November 1990” (på tyska). 11FREUNDE. https://11freunde.de/artikel/der-tag-an-dem-mike-polley-starb/460400. Läst 1 maj 2021. 
  10. ^ ”Oberliga 1990/1991 - 26. Spieltag” (på tyska). weltfussball.de. https://www.weltfussball.de/spielplan/gdr-oberliga-1990-1991-spieltag/26/. Läst 1 maj 2021. 

Externa länkarRedigera