Öppna huvudmenyn
Nådeansökan för Christian Ranucci, signerad av president Valery Giscard d'Estaing med orden "rättvisan måste ha sin gång", dvs avslag. Ranucci giljotinerades kort därefter, år 1976. Giscard d'Estaing uttryckte 2010 att han inte led av ånger för avrättningarna av Ranucci, Carrein och Djandoubi.

Dödsstraff har förekommit i Frankrike fram till 1981, då straffet avskaffades på initiativ av François Mitterrands regering.
Från 1791 stipulerade kriminallagen att "alla dömda till döden ska ha huvudet avhugget", kort innan giljotinen kom i bruk. Dödsdömda i militära sammanhang arkebuserades fortsatt fram till 1960-talet, då ett antal OAS-medlemmar avrättades på detta sätt för attentat mot president Charles de Gaulle.
Under femte republiken (från 1959 till 1977) verkställdes 23 avrättningar, samtliga av män. President de Gaulle benådade samtliga kvinnliga och en stor del av manliga dödsdömda. Georges Pompidou och Valery Giscard d'Estaing uttryckte djup kritik mot straffet, men lät det verkställas i tre fall var, där det ansågs föreligga synnerligen graverande skäl och allmänt missnöje mot de dömda.

Den siste att avrättas i Frankrike var tunisiern Hamida Djandoubi i Baumettesfängelset i Marseille i september 1977, för tortyrmord på sin exflickvän Elisabeth Bousquet 1974. Historikern Philippe Maurice blev den 28 oktober 1980 den siste att dömas till giljotinen för mord på två poliser men straffet verkställdes aldrig och Maurice benådades tillsammans med alla andra ej avrättade följande år, sedan François Mitterrand tillträtt presidentämbetet.

Externa länkarRedigera