Öppna huvudmenyn

Savannökenlöpare

afrikansk fågelart
(Omdirigerad från Cursorius temminckii)

Savannökenlöpare[2] (Cursorius temminckii) är en afrikansk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Savannökenlöpare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cursorius temmincki with juveniles.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljVadarsvalor
Glareolidae
SläkteCursorius
ArtSavannökenlöpare
C. temminckii
Vetenskapligt namn
§ Cursorius temminckii
AuktorSwainson, 1822
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

FältkänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Savannökenlöparen skiljer sig från alla andra släktingar utom kapökenlöparen genom sin mindre storlek (19-21 cm) och mer enfärgade ovansida. Jämfört med kapökenläparen är den mer rostfärgad på bröstet, är kastanjefärgad istället för grått på bakre delen av hjässan samt har en svart fläck på buken som kontrasterar mot vita flanker. I fjäderdräkten liknar den mer arten indisk ökenlöpare, men denna är mycket större och har längre och vitare ögonbrynsstreck, svart tygel samt i flykten vit bakkant på armpennorna och vitt ovan stjärten. Näbben är mörk och rätt lång, de vitaktiga benen så långa att fötterna sticker ut bakom stjärten i flykten.[4]

LäteRedigera

Fågeln är mestadels tystlåten, men avger ett vasst och kvittrande flyktläte: "perr-perr".[4]

LevnadssättRedigera

Savannökenlöparen återfinns i kortvuxna gräsmarker, ofta i brända områden, mer sällan i mer buskrika miljöer. Fågeln häckar året om, i Zambia dock endast under torrperioden. Den lägger två ägg direkt på marken.[4]

Fågeln ses ofta stå mycket upprätt eller likt övriga ökenlöpare springa snabbt och nicka huvudet när den upprörs.[4] Den lever av insekter som termitarten Hodotermes mossambicus samt mollusker och tillfälligtvis frön.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer på savann i Afrika söder om Sahara till norra Sydafrika.[3] Vissa betraktar den som monotypisk, det vill säga utan att dela in den i underarter,[3] medan andra urskiljer följande underarter:[6]

Utanför häckningstid rör den sig norrut, bland annat till norra Mauretanien och på så vis in i palearktiska regionen.[7]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den holländske ornitologen Coenraad Jacob Temminck (1778-1858).[8]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Cursorius temminckii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8 
  5. ^ Maclean, G.L., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2018). Temminck’s Courser (Cursorius temminckii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53778 5 november 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera