Öppna huvudmenyn

Vadarsvalor är en grupp med fåglar som tillhör ordningen vadarfåglar (Charadriiformes).[1] Gruppen omfattar de båda släktena Glareola och Stiltia. De skiljer sig ifrån andra vadare genom att de flygande fångar insekter i luften.

Vadarsvalor
Small pranticole.jpg
Mindre vadarsvala (Glareola lactea)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljGlareolidae
SläkteGlareola
Brisson, 1760
SläkteStiltia
Gray, 1855
Rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola)
Rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola)
Hitta fler artiklar om fåglar med

SystematikRedigera

Vadarsvalor är ett grupp som tillsammans med ökenlöpare bildar familjen Glareolidae i ordningen vadarfåglar. Man brukar dela in gruppen i åtta arter i två släkten, varav sju av arterna placeras i släktet Glareola.[1]

Arten australisk vadarsvala (Stiltia isabella), som tidigare har placerats i släktet Glareola, placeras idag i det egna släktet Stiltia vilket först beskrevs 1855 av George Robert Gray. Arten lever i torrare biotoper och kan utgöra en mellanform mellan gruppen vadarsvalor och ökenlöparna. DNA-studier visar dock att detta synsätt troligen är inkorrekt och att australisk vadarsvala trots allt är inbäddat i släktet Glareola.[2] Inga av de stora internationella taxonomiska auktoriteterna har dock ännu implementerat dessa resultat.

UtseendeRedigera

Vadarsvalorna har en tärnlik form med spetsiga vingar och kluven stjärt. Kort grov näbb som ofta går i svart och rött. Vadarsvalorna är ofta mörka på ovansidan och ljusa undertill. Deras fjäderdräkt går i färgerna svart, grått, vitt, brunt och beige och de har alla svarta ögon.

UtbredningRedigera

Precis som ökenlöpare finner man vadarsvalor i de varmare delarna av södra Europa, östra Afrika, Asien och Australien. Några av arterna är långflyttare.

EkologiRedigera

Till skillnad från de andra arterna bland vadare fångar vadarsvalor merparten av sin föda flygande i luften. De har en svallik, kraftig flykt när de kastar sig fram och tillbaka i luften för att fånga insekter. De kan dock också fånga byten på marken. De är som mest aktiva kring gryning och skymning och vilar sig under de varma timmarna på dagen. De lägger två till fyra ägg direkt på marken.

ArterRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  2. ^ Cohen, C., 2011. The Phylogenetics, Taxomony and Biogeography of African Arid Zone Terrestrial Birds: the Bustards (Otididae), Sandgrouse (Pteroclidae), Coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus). PhD thesis, University of Cape Town, Cape Town.

Externa länkarRedigera