Constantin Maximilian Fallenius, född den 16 augusti 1823 i Västervik, död den 20 december 1901 i Stockholm, var en svensk läkare. Han var bror till Carl Magnus Fallenius samt far till Albert och Ivar Fallenius.
Fallenius blev student i Uppsala 1840. Han avlade medicine kandidatexamen 1849 och medicine licentiatexamen 1851, blev kirurgie magister 1852 och promoverades till medicine doktor 1854. Fallenius var amanuens och underkirurg vid Serafimerlasarettet i Stockholm 1852–1853, sjukhusläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset 1854–1855, läkare vid Högre artilleriläroverket på Marieberg och vid fyrverkarkåren 1854–1855, andre bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet 1855, stadsläkare i Ulricehamn 1856–1858 och andre bataljonsläkare vid Älvsborgs regemente 1857–1858. Sin huvudsakliga livsgärning utförde han som lasarettsläkare i Örebro 1858–1887 och andre stadsläkare där 1869–1892. Fallenius blev riddare av Nordstjärneorden 1877. Han vilar på Olaus Petri kyrkogård i Örebro.
Källor redigera
- Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden i Sveriges statskalender 1881
- Constantin Maximilian Fallenius i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren
- Fallenius, Constantin Maximilian på SvenskaGravar.se