Interneringslägret Compiègne, ibland kallat Royallieu (fr.Camp de Royallieu), låg 75 km norr om Paris. Från början ett provisoriskt militärsjukhus blev det 1941 ett koncentrations- och interneringsläger under Gestapos kontroll.

Arresterade judar, Paris augusti 1941
Buchenwald, april 1945

Lägret

redigera

När andra världskriget utbröt 1939 inrättade fransmännen ett militärsjukhus i några gamla tegelbaracker i Royallieu vid staden Compiègne. Redan ett år senare, efter Frankrikes kapitulation 1940, omvandlades sjukhuset av tyskarna till ett läger för franska och engelska krigsfångar. Under Gestapos kontroll blev det i juni 1941 ”Frontstammlager 122”, ett “permanent koncentrationsläger för aktiva fientliga individer”. Lägret avvecklades i augusti 1944. I februari 2008 invigdes ett minnesmärke vid de byggnader som fortfarande finns kvar.[1]

Den första deportationen av judar och politiska fångar från Frankrike till nazistiska koncentrationsläger skedde från lägret Compiègne. Fredagen den 27 mars 1942 avgick det första tåget – 1 120 judar deporterades till Auschwitz.[2]

Mellan 1942 och 1944 avgick tjugosex större och ett dussin mindre tåg. Över 45 000 personer – motståndsmän, judar, fackföreningsfolk och andra – passerade lägret Compiègne för vidare transport till koncentrations- och förintelseläger i Nazityskland.[1]

“Det tillstånd i vilket dessa människor anlände kan knappast beskrivas. På sommaren 1943 lastades hundratals fransmän ur på stationen i Weimar tillsammans med sina döda. De hade fraktats i boskapsvagnar från Compiègne och var klädda i torftiga underkläder eller var helt nakna. Sedan fick de marschera i flock till Buchenwald (…)” Eugen Kogon i boken "SS-staten, de tyska koncentrationslägrens system".[3]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Chemins de memoire.gouv.fr (engelska)
  2. ^ Michael Curtis, 2003, p 160
  3. ^ Eugen Kogon, 2002, s. 242

Källor

redigera