Öppna huvudmenyn

Codex Sangallensis 911

äldsta bevarade tyskspråkiga boken (ca år 790)

Codex Sangallensis 911 är beteckningen på den äldsta bevarade tyskspråkiga boken, från ungefär år 790, vilken finns i klosterbiblioteket St. Gallen i Schweiz.[1]

Ur Codex Sangallensis 911, s. 4.
Abrogans första sida, med rubriken: Incipiunt closas ex uetere testamento (Här börjar glosorna från gamla testamentet)

NamnetRedigera

Som handskrift (manuskript) i bokform, det vill säga kodex (eller codex), i Sankt Gallens klosterbiblioteks samling, har verket fått beteckningen Codex Sangallensis (plural: Codices Sangallenses) med individuellt registernummer, i detta fall 911, alltså Codex Sangalensis 911, ofta förkortat Cod. Sang. 911. Därutöver har det av forskare fått det mer beskrivande namnet Abrogans – Vocabularius (Keronis) et Alia.

Verkets innehållRedigera

Handskriften, i karolingisk minuskelstil, omfattar 323 sidor på 162 pergamentblad om ca 17 x 10½ cm.[1] Det är en samlingsskrift innehållande:[1][2]

  • S. 4–289: Abrogans, en latinskfornhögtysk ordbok. Detta är den äldsta och mest utförliga av de bevarade Abrogans-avskrifterna, med nära 7 000 fornhögtyska ord.
  • S. 292–319: Utdrag ur Gennadius av Marseille De ecclesiasticis dogmatibus (Liber ecclesiasticorum dogmatum).
  • S. 320: Fader vår, den äldsta bevarade versionen på tyska (fornhögtyska).
  • S. 321–322: Credo, den Apostoliska trosbekännelsen, den äldsta bevarade versionen på tyska.
 
Cod. Sang. 911, s. 320.
Fater unseer (Fader vår), den äldsta bevarade på tyska språket (fornhögtyska).

TillkomstRedigera

Man vet inte var handskriften gjordes; det var inte i Sankt Gallen, men sannolikt någonstans i språkområdets sydvästra del.[3] Man bedömer att minst tre personer,[1] kanske runt tjugo,[3] varit delaktiga i skrivarbetet.

Vad gäller ålder, har det ett tag spekulerats om en tillkomst på 760-talet, men det verkar nu mest troligt att Codex Sangallensis 911 skrevs omkring år 790.[2]

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera