Claes Adolf Hjalmar Westring, född 30 januari 1893 i Stockholm, död 12 november 1975, var en svensk diplomat.

Biografi

redigera

Westring var son till president Hjalmar Westring och grevinnan Adélaїde Stackelberg samt bror till generallöjtnanten Gustaf Adolf Westring. Han tog juris kandidatexamen i Uppsala 1916 och gjorde tingstjänstgöring som domhavande i Hallands mellersta domsaga 1916-1918 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1918.[1] Westring tjänstgjorde därefter som andre sekreterare 1919, vicekonsul i Antwerpen 1919-1920, andre legationssekreterare i Warszawa 1920-1922, byråsekreterare vid UD 1922, förste legationssekreterare i Berlin 1923-1925, Köpenhamn 1925-1928 och förste sekreterare vid UD 1928. Westring var chef för arvs- och ersättningsbyrån 1930, juridiska byrån 1931-1936, chargé d’affaires i Kaunas 1936-1940, generalkonsul i Oslo 1941-1945, sändebud i Warszawa 1945-1949, Mexico City, jämväl San José, Guatemala City, Tegucigalpa, Managua och San Salvador 1949-1952 samt Lima, jämväl La Paz 1952-1959.[1][2]

Westring var även biträdande svenskt ombud i internationella Oderkommissionen 1925-1936, sekreterare hos ordförande i internationella kommissionen för kodifiering av folkrätten 1925-1928, ordförande i understödsnämnden för rysslandssvenskar 1934-1936.[1]

Utmärkelser

redigera

Westrings utmärkelser:[3]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c] Burling, Ingeborg, red (1956). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1957. Stockholm: Norstedt. sid. 1040. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1957/1064.html 
  2. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 1020. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/1036.html 
  3. ^ Sveriges statskalender. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1955. sid. 312. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1955/0312.html