Christopher Ofili, född 10 oktober 1968 i Manchester i Storbritannien, är en brittisk målare.

Chris Ofili
Född10 oktober 1968[1][2][3] (55 år)
Manchester[4][5]
Medborgare iStorbritannien[6][7]
Utbildad vidRoyal College of Art
Chelsea College of Art and Design
Tameside College
SysselsättningMålare[8][4], bildkonstnär, tecknare, konstnär[9], skulptör[4], fotograf[4]
Utmärkelser
Turnerpriset (1998)
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Redigera Wikidata

Chris Ofili är son till Michael och May Ofili. När han var elva år gammal, lämnade fadern familjen och flyttade tillbaka till Nigeria. Han utbildade i konst sig på Tameside College i Ashton-under-Lyne Manchesterområdet, på Chelsea School of Art i London 1988–91 och på Royal College of Art 1991–93. Han gick också ett år på Universität der Künste Berlin 1992–93

Chris Ofilis tidiga arbeten var mycket influerade av bland andra Jean-Michel Basquiat och Philip Guston. Han slog igenom efter utställningar på Charles Saatchis Saatchi Gallery i London och den turnerande utställningen Sensation 1997. Han representerade Storbritannien på Venedigbiennalen 2003.

Chris Ofili fick Turnerpriset 1998. Han ingår i gruppen Young British Artists. Han har sedan 2005 bott och arbetat i Port of Spain i Trinidad och Tobago men också i London and Brooklyn i New York.

Källor redigera

Into the Unknown: Chris Ofili returns to New York with a major retrospective i The New Yorker

Noter redigera

  1. ^ SNAC, Chris Ofili, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Discogs, Chris Ofili, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Ofili, Chris, Grove Art Online, 13 december 2017, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T094007, Chris Ofili.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] läs online, vocab.getty.edu .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, en.isabart.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  7. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera