Chokladspökuggla[2] (Ninox randi) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Chokladspökuggla
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteNinox
ArtChokladspökuggla
N. randi
Vetenskapligt namn
§ Ninox randi
Auktor(Deignan, 1951)

Utseende

redigera

Chokladspökugglan är en medelstor (27–33 cm) spökuggla, till utseendet mest lik den allopatriska arten brun spökuggla. Ovansidan är mörkt chokladbrun med ljusa fläckar på skapularerna. Undersidan är vitaktig med kraftiga kastanjebruna längsstreckning. Stjärten har fyra tydliga mörka band. Ögat är bjärt gult, näbben kraftig, likaså de gulorangefärgade benen. Den förekommer i samma utbredningsområde som fyra andra spökugglearter, men är störst av dem alla, saknar olikt luzonspökugglan fläckar på vingtäckarna och är kraftigare streckad under än vare sig mindoro-, mindanao- och cebuspökugglan.[4]

Sången består av en serie mörka ljud som i engelsk litteratur återges som "whoop". Tonerna faller något i tonhöjd och levereras två och två i intervaller om 0,3–0,6 sekunder.[4]

Levnadssätt

redigera

Arten hittas i både ursprunglig låglänt regnskog, i ungskog och i mangroveskogar, vanligen under 1 000 meters höjd.[5] Den tenderar att undvika bebyggelse och odlade områden.[6] Födan är dåligt känd, men tros som andra spökugglor leva på insekter, även om storleken samt de kraftiga benen och den likaledes kraftiga näbben tyder på att den även tar ryggradsdjur.[6] Ungfåglar har rapporterats i juni, i övrigt saknas information om dess häckningsbiologi.[5] Den antas häcka i trädhål likt andra spökugglor.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Fågeln återfinns i Filippinerna söderut till Suluarkipelagen samt i Talaudarkipelagen i nordöstligaste Indonesien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare fördes arten till brun spökuggla (Ninox scutulata), men erkänns numera allmänt som egen art efter studier.[7]

Status och hot

redigera

Arten har ett relativt stort utbredningsområde och rapporteras vara vanlig till ovanlig.[8] Den tros dock minska i antal till följd av skogsavverkning, med uppemot hela 30 % under tre generationer, i chokladspökugglans fall endast 12 år.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den kanadensiske ornitologen Austin Loomer Rand (1905-1982).[9]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Ninox randi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 8 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b c] del Hoyo, J., N. Collar och J. S. Marks (2020). Chocolate Boobook (Ninox randi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.choboo1.01
  5. ^ [a b] Kennedy, R.S., Gonzales, P.C., Dickinson, E.C., Miranda, H.C. och Fisher, T.H. (2000). A Guide to the Birds of the Philippines. Oxford University Press, Oxford & New York.
  6. ^ [a b] Mikkola, H. (2014). Owls of the World. A Photographic Guide. 2:a utgåvan. Firefly Books, Buffalo, NY, USA.
  7. ^ King, B.F. (2002). Species limits in the Brown Boobook Ninox scutulata complex. Bull. Brit. Orn. Club. 122(4): 250–257.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  9. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

redigera