Chalkon är en aromatisk keton som utgör kärnan i en mängd viktiga biologiska föreningar, som är kända kollektivt som chalkoner. De uppvisar antibakteriella, antifungal och antiinflammatoriska egenskaper, liksom antitumöreffekt. Vissa chalkoner visar förmåga att blockera spänningsberoende kaliumkanaler.[1] De är också intermediärer vid biosyntes av flavonoider, som är ämnen vanligt förekommande i växter och med en rad biologiska aktiviteter. Chalkoner är också intermediärer vid Auwers flavonsyntes.

Strukturformel för chalkon.

Metylhydroxichalkon (MCHP), som finns i kanel, ansågs vara insulinlikt och förbättra insulinresponsen hos diabetiker.[2] Det har sedan konstaterat att en flavonoid ansvarar för den insulinliknande biologiska aktiviteten. [3]

Syntes redigera

Chalkoner kan framställas genom en aldolkondensation mellan en bensaldehyd och en acetofenon i närvaro av natriumhydroxid som katalysator.

 

Denna reaktion har visat sig fungera utan något lösningsmedel alls.[4] Reaktionen mellan substituerade bensaldehyder och acetofenoner har använts för att demonstrera "grön kemi" i grundutbildningsprogram i kemi.[5] I en studie som utreder syntes inom grön kemi, syntetiserades chalkoner även från samma utgångsmaterial vid höga temperaturer i vatten (200 till 350 °C).[6]

Källor redigera

  1. ^ Yarishkin, O.V., et al, Bioorg. Med. Chem. Lett., 18, (2008), 137–140.
  2. ^ Anderson (11 april 2001). ”A hydroxychalcone derived from cinnamon functions as a mimetic for insulin in 3T3-L1 adipocytes”. J Am Coll Nutr. "20" (4): ss. 327–36. PMID 11506060. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040811194747/http://www.jacn.org/cgi/content/full/20/4/327. Läst 19 juni 2008. 
  3. ^ Anderson (11 april 2004). ”Isolation and characterization of polyphenol type-A polymers from cinnamon with insulin-like biological activity”. J Agric Food Chem. "52" (1): ss. 65–70. doi:10.1021/jf034916b. PMID 14709014. 
  4. ^ Toda, F., et al, Perkin Transactions|J. Chem. Soc. Perkin Trans. I, 1990, 3207.
  5. ^ Palleros, D. R., J. Chem. Educ., 81, 1345 (2004).
  6. ^ Comisar, C. M. and Savage, P. E. Green Chemistry (journal)|Green Chem., 6 (2004), 227 - 231. doi:10.1039/b314622g