Carlo Borromeo

italiensk diplomat och präst

Carlo Borromeo, född 2 oktober 1538 i närheten av Arona vid Lago Maggiore, död 3 november 1584 i Milano, var en italiensk präst, ärkebiskop av Milano och kardinal. Han var en av den katolska motreformationens främsta gestalter. Carlo Borromeo vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 4 november.

Sankt Carlo Borromeo
Sankt Carlo Borromeo
Sankt Carlo Borromeo
Biskop, bekännare
Född2 oktober 1538
Arona, Piemonte
Död3 november 1584
Milano
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Saligförklarad12 maj 1602 av
Clemens VIII
Helgonförklarad1 november 1610 av
Paulus V
HelgedomDuomo di Milano
Helgondag4 november
AttributIförd kardinaldräkt
Skyddshelgon förBiskopar, kateketer, katekumener, seminarister

Biografi

redigera

Carlo Borromeo föddes på slottet i Arona som andre son till greve Giberto II Borromeo och hans hustru Margherita de Medici, som var syster till den blivande påve Pius IV. Såsom andre son var Carlo ämnad för kyrkan och emottog tonsuren när han var tolv år. Samtidigt sändes han för studier till Milano, men fortsatte studierna i Pavia, där han försenad av familjens affärer doktorerade först 1559, i civil och kanonisk rätt.

Tämligen omedelbart efter att Pius IV blivit påve utsågs Borromeo den 31 januari 1560, vid 21 års ålder, till kardinaldiakon med Santi Vito e Modesto som diakonia. Tre år senare utsågs han till kardinalpräst med Santi Silvestro e Martino ai Monti som titelkyrka. Han fick ytterligare flera uppdrag av sin morbror, såsom legat över Bologna, Romagna, och Markerna, apostolisk beskyddare av Portugal, Schweiz och delar av Tyskland samt över franciskanorden, karmelitorden, Malteserorden och Heliga gravens av Jerusalem orden.

Han prästvigdes sent, i hemlighet 1563, och i december samma år vigdes han till biskop. Som ärkebiskop av Milano, dit han anlände 1565, verkade han för att genomföra besluten från Tridentinska mötet, vid vilket han hade närvarat. I synnerhet vinnlade han sig om kyrkomusiken, och han gav Palestrina i uppdrag att komponera tre mässor, samt om utbildning och om kyrkotukten bland prästerna. Han var en av tre kardinaler som översåg tillblivelsen av Catechismus Romanus. I egenskap av ledare för sitt stift var Borromeo angelägen om teologin bakom botens sakrament. Han inrättade en skola som kan ses som en föregångare till söndagsskolan.

I oktober 1564 utsågs Borromeo till ärkepräst av Santa Maria Maggiore, en post han innehade i drygt åtta år. Påföljande månad överflyttades hans titelkyrka till Santa Prassede, vars titular han var fram till sin död tjugo år senare.

Under 1570-talet begav sig Borromeo, med risk för sitt liv, till Schweiz för att omvända några kantoner som avvikit från kyrkans lära. Efter sin återkomst utsågs han till storpotentiär. Tillbaka i sitt ärkestift lät han uppföra ett högre läroverk för adeln i Milano.

Pesten drabbade Milano 1576, och Borromeo deltog då personligen i vården av de sjuka och begravandet av de döda. Hans motto var Humilitas (latin ’ödmjukhet’).

Carlo Borromeo har fått sitt sista vilorum i Milanos katedral. Hans kropp uppges vara i stort sett oförmultnad.

Den kvinnliga orden borromäussystrarna bär hans namn.[1]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Catholic Encyclopedia: Sisters of Mercy of St. Borromeo

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera
  • Cruz, Joan Carroll, The Incorruptibles: A Study of the Incorruption of the Bodies of Various Catholic Saints and Beati. Rockford, Illinois: TAN Books and Publishers 1977. ISBN 0-89555-066-0
  • Farmer, David Hugh, The Oxford Dictionary of Saints. 3rd ed. Oxford: Oxford University Press 1992. ISBN 0-19-283069-4
  • The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9

Externa länkar

redigera
Katolska kyrkotitlar
Företräddes av
Carlo Carafa
 Kardinaldiakon av Santi Vito, Modesto e Crescenzia
14 februari 1560 – 4 september 1560
Efterträddes av
Carlo Visconti
Företräddes av
Diomede Carafa
 Kardinaldiakon och kardinalpräst av
Santi Silvestro e Martino ai Monti

1560–1564
Efterträddes av
Philibert Babou de La Bourdaisière
Företräddes av
Girolamo Dandini
 Kardinalstatssekreterare
1560–1565
Efterträddes av
Tolomeo Gallio
Företräddes av
Giovanni Angelo de' Medici
 Ärkebiskop av Milano
1564–1584
Efterträddes av
Gaspare Visconti
Företräddes av
Guido Ascanio Sforza di Santa Fiora
 Ärkepräst av Santa Maria Maggiore
1564–1572
Efterträddes av
Alessandro Sforza di Santa Fiora
Företräddes av
Cristoforo Guidalotti Ciocchi del Monte
 Kardinalpräst av Santa Prassede
1564–1584
Efterträddes av
Nicolas de Pellevé
Företräddes av
Giovanni Francesco Gambara
 Kardinalkollegiets camerlengo
1575–1576
Efterträddes av
Alfonso Gesualdo