Carl Gustaf Thomson

svensk entomolog

Carl Gustaf Thomson, född den 13 oktober 1824 i Mellan-Grevie socken i Malmöhus län, död den 20 september 1899 i Lund, var en svensk entomolog.

Carl Gustaf Thomson
Carl Gustaf Thomson porträtt lund sweden.jpg
Född13 oktober 1824
MalmöSverige
Död20 september 1899 (74 år)
Lund
BegravdNorra kyrkogården, Lund
MedborgarskapSvenskt
Utbildad vidLunds universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningEntomolog, universitetslärare
ArbetsgivareLunds universitet
Redigera Wikidata
Carl Gustaf Thomson som adjunkt.
Thomsons gravvård på Norra kyrkogården i Lund.

BiografiRedigera

Thomson blev student i Lund 1843, filosofie magister 1850 och docent i zoologi där 1857. Han förestod åtskilliga terminer professuren i detta ämne, blev 1862 intendent för den entomologiska avdelningen av zoologiska museet och utnämndes 1864 till adjunkt i entomologi. Thomson besökte 1872 som riksstatens stipendiat kontinenten och företog även andra forskningsresor i utlandet. Han erhöll 1877 kallelse till föreståndarbefattningen vid entomologiska museet i Berlin, men antog den ej.

Thomson bearbetade olika områden av sin specialvetenskap i arbetena Coleoptera Scandinaviæ (tio band, 1859-68), Skandinaviens Hymenoptera (fem band, 1871–1879) och Opuscula entomologica (22 band, 1869–1897). Han offentliggjorde därjämte i Vetenskapsakademiens handlingar och översikt monografier över skandinaviska insektsläkten jämte andra uppsatser om Sveriges insektvärld samt utgav Skandinaviens insecter (1862). I bearbetningen av det vetenskapliga material, som hemfördes under fregatten "Eugenies" världsomsegling, deltog han genom avhandlingen Diptera, species novas etc. (1858).

Thomson var ledamot i Fysiografiska sällskapet i Lund (1861) och hedersledamot i de entomologiska samfunden i Paris, Berlin, Bryssel, London och Sankt Petersburg.

Thomson har fått ge namn åt kägelbiet thomsonkägelbi, en biart som bara finns i Sverige[1].

Thomsons gravvård återfinns på Norra kyrkogården i Lund.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2010-2014” (PDF, 555 kB). Naturvårdsverket. sid. sid. 11. http://naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-6332-0.pdf. Läst 5 november 2013.