Öppna huvudmenyn

Carl Anders Kullberg

svensk skald och vitter översättare
Ej att förväxla med Karl Anders af Kullberg.

Carl Anders Kullberg, född 26 oktober 1815 i Sventorps socken, Skaraborgs län, död 22 oktober 1897 i Skövde, var en svensk skald och vitter översättare, kusin till Nils Axel Kullberg.

Carl Anders Kullberg
Carl Anders Kullberg 1878.jpg
Född26 oktober 1815
Sventorps socken, Skaraborgs län
Död22 oktober 1897 (81 år)
Skövde
YrkeSkald, översättare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
SläktingarNils Axel Kullberg (kusin)

Kullberg blev student i Uppsala 1835 och vistades vid universitetet till 1844. Kullberg, som studerade klassiska språk och filosofi i Hegels riktning, visade betydande anlag, men avlade ingen examen. När hans far dog flyttade han hem till födelsebygden och var bosatt där till sin död, utan att ha innehaft någon offentlig eller enskild tjänst, endast fritt sysslande med vittra uppgifter. I Svenska akademien tog han 1865 inträde med ett minnestal över Bernhard Elis Malmström. År 1877 blev Kullberg filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest.

Kullberg gjorde sig under studietiden känd för sina dikter och vann två priser av Svenska akademien för "Kvinnans skapelse" samt "Sonetter till Julia" (en Julia som, påstod han, "aldrig funnits till"); han utgav dessa jämte en del andra skaldestycken (däribland "Det fria ordet") i en samling Dikter 1850, som rönte ett relativt gynnsamt mottagande. De kännetecknades av yppig fantasi och stor bildprakt[värdeomdöme] i den eftertegnérska epigonstilen. Kullbergs självkritik var emellertid stark, och han upphörde nästan alldeles med originaldikt, utom då det gällde någon tillfällighetsdikt, exempelvis "Prins Gustafs drapa" (1853).

Tiden var också föga gynnsam för poesi, och Kullberg resignerade samt vände sig så gott som uteslutande till poetisk översättarverksamhet. Först tolkade han von Zedlitz kanzoner Totenkränze (långt senare offentliggjorda) och började därefter intressera sig för den italienska litteraturen. År 1857 belönade Svenska akademien Kullberg med stora priset för hans tolkning av två sånger ur Tassos Gerusalemme liberata; på akademiens uppmuntran fullbordade han översättningen av hela Befriade Jerusalem, som utkom 1860 och belönades med Kungliga priset. Därefter tog han på Bernhard von Beskows uppmaning itu med Ariostos Den rasande Roland (4 delar, 1865–1870), två gånger belönad med Letterstedtska priset, och med Petrarcas Canzoner, ballader och sestiner (1880). Han tolkade även Petrarcas sonetter, men då dessa översattes av Jacob Theodor Hagberg, underlät han att utge dem och nöjde sig med att i Svenska akademiens handlingar (del IX, för 1894) meddela ett urval.

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera