Sothästmyra (Camponotus vagus) är en art i insektsfamiljen myror som tillhör släktet hästmyror.[3][4]

Sothästmyra
Status i Sverige: Nationellt utdöd[1]
Status i Finland: Starkt hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
InfraklassNeoptera
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
FamiljMyror
Formicidae
SläkteHästmyror
Camponotus
ArtSothästmyra
C. vagus
Vetenskapligt namn
§ Camponotus vagus
AuktorScopoli, 1763
Synonymer

Sotsvart hästmyra[3]

Svart hästmyra[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Sothästmyran avviker utseendemässigt från andra hästmyror genom sin mattsvarta kroppsfärg och kraftiga, ljusa behåring. Både arbetarna, drottningen och hanarna är svarta. Kroppslängden för arbetarna är 6 till 12 millimeter och drottningarna är 14 till 16 millimeter. Hanarnas kroppslängd är 9 till 10 millimeter.[5]

Utbredning redigera

Sothästmyran förekommer i delar av Europa och angränsande delar av Nordafrika och Asien, från Portugal i väster och öster ut via Ryssland till Altaj i Centralasien, samt norrut till södra Norden, och söderut till västra Nordafrika. Utbredningen är gles och fragmenterad i norra delen av utbredningsområdet, medan den är rikligare och mer sammanhängande i södra delen.[6]

I Sverige har arten påträffats på Öland och på Gotland, dock senast under 1800-talet. Arten är rödlistad som nationellt utdöd från landet.[1]

Arten förekommer i Finland, men den är mycket ovanlig. 21 observationer har gjorts, främst i Nyland (18 observationer mellan 1922 och 2022), men även en observation 2023 nära Torneå i sydvästra Lappland, och två 2021 i Egentliga Tavastland.[7] Arten är rödlistad som starkt hotad ("EN")[2]

Ekologi redigera

Habitatet utgörs av torra, soliga marker som hällar och sandslätter. Sothästmyran är en samhällsbildande myra som gräver ut bon i marken, i murken ved eller under stenar.[5][6] Drottningen kan bli mycket gammal,[5] och bona kan bli mycket stora, vanligen mellan 1 000 och 4 000 arbetare, men stora bon kan rymma upp till 10 000 individer[6]. Myrorna är starka och mycket aggressiva jämfört med andra hästmyror.[6] Arten svärmar under maj och början av juni, tidigt på eftermiddagen.[5]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023. 
  2. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”sothästmyra – Camponotus vagus. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204293. Läst 6 maj 2023. 
  3. ^ [a b c] Douwes, P., Abenius, J., Cederberg, B., Östman, T. et al. (2012). Camponotus vagus (Scopoli, 1763) | sothästmyra”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102903/details?lang=sv. Läst 6 maj 2023. 
  4. ^ Camponotus vagus (Scopoli, 1763)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=576503#null. Läst 6 maj 2023. 
  5. ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023. 
  6. ^ [a b c d] Torstein Kvamme, Ole J. Lønnve (8 april 2008). Camponotus vagus (Scopoli, 1763) (Hymenoptera, Formicidae) in Norway” (på engelska) (PDF, 1,34 MB). Norwegian Journal of Entomology 55 (1): sid. 105–108. http://www.entomologi.no/journals/nje/2008-1/pdf/NJE-vol55-no1-Kvamme.pdf. Läst 7 maj 2023. 
  7. ^ ”Sothästmyra – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204293&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 maj 2023. 

Externa länkar redigera