Ett bråck eller brock[1][2][3] är ett tillstånd när delar från kroppens inre tränger ut genom en defekt i kroppens vävnader eller en naturlig öppning. Bråck kan vara yttre (t.ex. pungbråck och vattenbråck) eller inre (t.ex. diskbråck och åderbråck).

Bråck
latin: hernia
Röntgen på tarmbråck.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10K40-K46
ICD-9550-553
Medlineplus000960
eMedicineemerg/251  ped/2559
MeSHsvensk engelsk

BukbråckRedigera

Bråck i buken utgörs av organ eller organdel som buktar ut till följd av en abnormal öppning (en så kallad "bråckport") i bukväggen. Bråcket består av fett, tarm, en del av tarmväggen eller andra bukorgan. Runt bråckets innehåll finns ofta, men inte alltid, bukhinna i form av en "bråcksäck". Bråck utan bråcksäck kallas "glidbråck".[4]

Ofta går bråcken att trycka tillbaka in i bukhålan (reponera; underlättas om patienten har benen i högläge), vilket kan minska risken för inklämning och strangulation. Strangulerade bråck är inklämda bråck med akut lokal blodbrist (ischemi) vilket kan vara livshotande. Reponering av bråck är dock endast en tillfällig lösning - den enda varaktiga behandlingsmetoden är operation.[4]

Bråck i tarmarna kan vara orsaken till tarmvred. Diafragmabråck (eller kongenitalt diafragmabråck) är ett tillstånd då en del av magsäcken dras upp genom diafragmamuskeln och lägger sig bredvid matstrupen.

Symtom och teckenRedigera

Symtom (upplevelser) och tecken (objektiva tecken på sjukdom) kan vara obefintliga eller mycket svåra och livshotande. Symtom och tecken är ofta intermittenta (de "kommer och går"). Patienter med bråck söker ofta vård p.g.a. svullnad/utbuktning, obehag, lokal smärta och buksmärta. Smärtan kan ofta vara svårare i början eftersom bråckporten då är trång.[4]

DiagnostikRedigera

Patienten undersöks stående och liggande. I stående läge är det lättare att se bråcket och vid liggande läge kan det undersökas huruvida bråcket är reponibelt och hur stor bråckporten är. Även ultraljud, datortomografi, magnetröntgen kan användas. Vid ljumskbråck kan kontrast föras in i bukhålan och röntgas (herniografi). Diagnostisk tihhålskirurgi förekommer även i svårdiagnosticerade fall.[4]

TyperRedigera

LjumskbråckRedigera

Ljumskbråck är lokaliserade i ljumskkanalen (inguinalkanalen) som hos män består av muskulatur, sädesledare, nerver och blodkärl. Hos kvinnor innehåller kanalen ett ledband som går mellan livmoder och den yttre blygdläppen. Ljumskbråck är tio gånger vanligare hos män än hos kvinnor och i Sverige opereras ca 16 tusen ljumskbråck årligen.[4]

Ljumskbråck kan orsakas av försvagad bindväv, en följd bl.a. av ärftlig defekt kollagensammansättning, Ehlers-Danlos syndrom, Marfans syndrom eller rökning. Ökat buktryck, såsom vid övervikt och ascites, nervskador som komplikation vid bukoperation och hög ålder (till följd av försvagad vävnad) kan också öka risken för ljumskbråck.[4]

NavelbråckRedigera

Navelbråck (umbilikalbråck) lokaliserade i naveln där en naturlig svag punkt i bukväggen befinner sig. Vanligt hos små barn där bråcket kan självläka inom fem år men förekommer även hos vuxna. Hos vuxna är risken för inklämd tarm stor vid navelbråck.[4]

ÄrrbråckRedigera

Ärrbråck kan uppstå i eller i närheten av operationssår efter bukoperation, när vävnaden i bukväggen inte läkt på ett normalt sätt.[4]

Parastomala bråckRedigera

Parastomala bråck uppstår i anslutning till stomi. Vid stomi är risken 50% för utveckling av parastomalt bråck, men denna risk kan sänkas till 10% om ett profylaktiskt nät opereras in i samband med stomioperationen. Vid parastomalt bråck måste stomin ofta flyttas för att kunna operera bråcket.[4]

BehandlingRedigera

Det enda sättet att varaktigt behandla ett bukbråck är genom operation. Tidigare var det vanligt att vävnaden endast syddes ihop, men detta medförde stor risk för återfall. Numera består operationen ofta av inoperering av ett nät, ofta med titthålskirurgi (laporoskopi). På barn med ljumskbråck kan ibland barnets egen vävnad användas istället för ett nät.[4]

Operationerna är ofta elektiva (planerade) men vid svåra symtom, inklämning eller strangulation opereras bråcket akut. Postoperativt behandlas patienten vid behov med smärtlindring - ofta räcker NSAID och/eller Paracetamol. Likt vid andra operationer är det av stor vikt att patienten mobiliseras efter operationen och får i sig tillräckligt med näring. Komplikationer som kan uppstå är svullnad, smärta, infektion och inflammation (i operationssåret). Vid ljumskbråcksoperation rapporteras komplikationer hos cirka 9 procent av patienterna.[4]

KirurgiRedigera

I de allra flesta fall krävs kirurgi för att bli av med bråck, men det betyder inte nödvändigtvis att bråcket blir sämre då det inte opereras. I vissa fall kan riskerna med ett kirurgiskt ingrepp överskugga de potentiella fördelarna med operationen. Vid operation använder man sig generellt sett av någon av följande typer av ingrepp: öppen kirurgi eller titthålskirurgi (laparaskopi). Vid öppen kirurgi görs ett snitt genom vilket kirurgen trycker tillbaka bråcket. Titthålskirurgi är svårare att utföra. Kirurgen gör då flera mindre snitt, genom vilka kirurgen med hjälp av diverse instrument kan reparera bråcket.[5]

Risken för bråck efter öppning av buken är beroende av flera faktorer, bland annat på hur tätt stygnen placeras vid suturering. Svenska studier har visat att suturens längd för att stänga såret ska vara > 4 ggr så lång som sårets längd.[6][7][8]

KällorRedigera

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Brock
  2. ^ http://runeberg.org/svetym/0150.html
  3. ^ http://www.kryssord.se/ord.php?ord=brock
  4. ^ [a b c d e f g h i j k] Millbourn & Rosén (2016), s. 242-247
  5. ^ Choices, NHS. ”Hernia - NHS Choices” (på engelska). www.nhs.uk. http://www.nhs.uk/conditions/hernia/Pages/Introduction.aspx. Läst 23 juli 2017. 
  6. ^ Israelsson, LA; Jonsson, T (February 1996). ”Incisional hernia after midline laparotomy: a prospective study.”. The European journal of surgery = Acta chirurgica 162 (2): sid. 125-9. PMID 8639725. 
  7. ^ Israelsson, LA; Jonsson, T (November 1994). ”Closure of midline laparotomy incisions with polydioxanone and nylon: the importance of suture technique.”. The British journal of surgery 81 (11): sid. 1606-8. doi:10.1002/bjs.1800811114. PMID 7827883. 
  8. ^ Israelsson, LA; Jonsson, T (October 1993). ”Suture length to wound length ratio and healing of midline laparotomy incisions.”. The British journal of surgery 80 (10): sid. 1284-6. doi:10.1002/bjs.1800801020. PMID 8242299. 

Tryckta källorRedigera

  • Millbourn, D. & Rosén, H. (2016) Bukväggens kirurgi. Ur Kumlien, C. (red.) & Rystedt, J. (red.) Omvårdnad & Kirurgi. Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-08886-0