Sãotoméibis[2] (Bostrychia bocagei) är en akut hotad fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar, med mycket begränsad utbredning på den lilla ön São Tomé i Guineabukten.[3]

Sãotoméibis
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljIbisar
Threskiornithidae
SläkteBostrychia
ArtSãotoméibis
B. bocagei
Vetenskapligt namn
§ Bostrychia bocagei
Auktor(Chapin, 1923)
Synonymer
  • Dvärgolivibis

Kännetecken redigera

Sãotoméibis är en liten skogsibis, 60–65 centimeter lång. Adult fågel har dovt olivfärgad huvud och kropp med lätt bronsfärgad mantel och vingtäckare. Runt ögonen och kring näbbens bas är den mörkare. Lätet är diverse hostande grymtningar när den störts och ett hårt trumpetande när den tar nattkvist.[1]

Utbredning och status redigera

Sãotoméibis förekommer som namnet avslöjar enbart på ön São Tomé i Guineabukten. Där är den dessutom begränsad till områden i sydväst kring floderna São Miguel, Xufexufe och möjligen Quija samt centralt på ön kring floderna Io Grande, Ana Chaves och Lembá.[4] Fram till 1990 var den endast känd från historiska insamlade exemplar och anekdotiska berättelser från jägare.[5] Den senaste bedömningen är att populationen är mycket liten, troligen mellan 70 och 400 individer.[6] Jakttrycket verkar dessutom vara högt med sentida rapporter om 16 dödade individer.[7] Därför kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN den som akut hotad.[1]

Systematik redigera

Sãotoméibis betraktades tidigare som en underart till olivibis (B. olivacea) men urskiljs nu oftast som egen art på grund av mindre storlek, avsaknad av grön- eller bronsglans och avvikande näbbfärg samt läte.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi redigera

Sãotoméibisen förekommer en och en eller i par. Den är begränsad till urskog från havsnivån till 750 meter över havet,[4] även om den på senare år visat sig vanligast på gränsen mellan urskog och ungskog, ibland nära palmplantage.[6] Den födosöker på barmark eller där det finns tunn växtlighet av örter, mossa eller ormbunkar,[4][8][9] gärna där vilda grisar bökat i marken eller i fuktiga områden nära vatten.[5][9][8][10] Födan består av ryggradslösa djur som sniglar och iglar.[9]

Fågeln tros häcka under regnsäsongen[4] och har konstaterats ruva sina ägg i november–december.[11] Den verkar vilja häcka i närområdets högsta träd.[12]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den portugisiska orntiologen José Vicente Barboza du Bocage (1823–1907).[13]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2013 Bostrychia bocagei Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 27 november 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c d] Ward-Francis, A., Costa, L., Sampaio, H. and Lima, R. 2015. Reducing the extinction risk of the three Critically Endangered birds of São Tomé. Interim Report AFR-1411 - F14AP00529. Royal Society for the Protection of Birds, Sociedade Portuguesa para o Estudo das Aves, University of Lisbon.
  5. ^ [a b] Atkinson, P.; Peet, N.; Alexander, J. 1991. The status and conservation of the endemic bird species of Sao Tomé and Príncipe, West Africa. Bird Conservation International 1: 255-282.
  6. ^ [a b] M. Melo in litt. 2006
  7. ^ S. d'Assis Lima in litt. 2006.
  8. ^ [a b] Olmos, F.; Turshak, L. 2007. Final report on the fact-finding trip to Angola and Sao Tome and Principe July-August 2007.
  9. ^ [a b c] Christy, P.; Clarke, W. V. 1998. Guide des Oiseaux de Sao Tome et Principe. ECOFAC, Sao Tome.
  10. ^ Borrow, N.; Demey, R. 2001. Birds of western Africa. Christopher Helm, London.
  11. ^ Maia, H.; Gascoigne, A.; de Deus, D.; de Lima, R. F. 2014. Notes on the breeding ecology and conservation of the Critically Endangered Dwarf Olive Ibis Bostrychia bocagei. Bull. Afr. Bird Club 21(2): 202-205.
  12. ^ G. Buchanan in litt. 2016.
  13. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera