Bostadssociala utredningen var en svensk statlig kommitté 1933–1947, vars syfte var att kartlägga landets bostadsförhållanden och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.

SOU 1935:2. Bostadssociala utredningen. Betänkande med förslag.

Allmänt redigera

Utredningen tillsattes av socialminister Gustav Möller, och till ordförande utsågs Bertil Nyström[1][2] och sekreterare Alf Johansson. Bland medarbetarna märktes Uno Åhrén, Gunnar Myrdal, Sven Wallander, Olle Engkvist, Sigurd Westholm, Jöran Curman, Per Holm, och senare C-F Ahlberg och Göran Sidenbladh.

Utredningens slutbetänkande blev grund för den bostadspolitik som kom efter andra världskriget och som i stora drag gällde fram till 1991 då Bostadsdepartementet lades ner. Den låg bland annat bakom tillkomsten av allmännyttan, barnrikehusen, Bostadsstyrelsen, de statliga lånebidragen och flera innovationer på bostadsområdet.

Betänkanden redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera