Bonnierkoncernen

svenskt mediekonglomerat
För andra betydelser, se Bonnier.

Bonnier AB eller Bonnierkoncernen är ett familjeägt mediekonglomerat med sin bas i Sverige. Koncernen har sin bakgrund i Albert Bonniers Förlag som grundades av Albert Bonnier 1837, och ägandet ligger alltjämt hos medlemmar ur släkten Bonnier.

Bonnier AB
Bonnier group logo.svg
Org.nr556508-3663
TypPrivat aktiebolag
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
NyckelpersonerCarl-Johan Bonnier
Styrelseordförande
Tomas Franzén
Vd
BranschMediekonglomerat
Antal anställda8 343 – December 2017
Historia
Grundat1837
GrundareAlbert Bonnier
Ekonomi
Omsättning 25,844 miljarder SEK
Rörelseresultat 625 miljoner SEK
Vinst efter skatt -2,239 miljarder SEK
Tillgångar 21,312 miljarder SEK
Eget kapital 3,784 miljarder SEK
Struktur
ModerbolagBonnier Holding AB
AvdelningarBooks
Broadcasting
Business to Business
Magazines
News
Growth Media
Övrigt
WebbplatsBonnier.se
FotnoterStatistik från 2017 års bokslut.[1]

Bonnierkoncernen har idag verksamhet i 16 länder med tonvikt på norra Europa, och innefattar i dagsläget cirka 175 företag. Bland dessa märks Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri, Bonnier Tidskrifter, Svensk Filmindustri, TV4-Gruppen och MTV Oy.

Innehåll

HistoriaRedigera

Albert Bonniers Förlag grundades redan 1837. Den första bok som förlaget gav ut hette Bevis att Napoleon aldrig har existerat. Boken trycktes av Nordströmska boktryckeriet och kostade 4 skilling banco i häftad utgåva. Den var på 32 sidor och liten till formatet, endast 7 centimeter bred och 11 centimeter hög. Boken var en parodi och använde i sin bevisföring samma typ av argument som de skrifter som ville dra Jesu historiska existens i tvivelsmål.[2]

Albert Bonniers son Karl Otto Bonnier utvecklade förlaget till ett av Sveriges ledande, med författare som Strindberg, Heidenstam och Lagerlöf. I samband med att förlagets ägande övergick till Karl Ottos söner, främst Tor och Åke, förvärvades 1929 Åhlén och Åkerlund, vilket blev starten för en diversifiering till veckotidningar och så småningom även dagstidningar, serietidningar, film och TV.

I början av 1950-talet stod Bonnierkoncernen i huvudsak på tre ben, förlagsverksamheten samt utgivning av tidskrifter och dagstidningar. Förlagsverksamheten var i huvudsak kopplad till Albert Bonniers Förlag, tidskriftsverksamheten skedde genom Åhlén & Åkerlund, och de dagstidningar koncernen hade stora ägarintressen i var Dagens Nyheter och Expressen. Utöver detta fanns även en mindre industrirörelse med företag som var knutna vertikalt till medieverksamheten. Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet breddades denna industrirörelse, så att koncernen blev mer diversifierad.[3] Bonnierföretagen omsatte 123 miljoner kronor år 1954, hade 3 418 anställda och ett aktiekapital på 1 miljon kronor.[4]

OrganisationRedigera

ÄgareRedigera

Koncernens ägare består huvudsakligen av ättlingar till tre av Karl Otto Bonniers sex barn.[5]

LedningRedigera

Styrelseordförande är Carl-Johan Bonnier medan Tomas Franzén sedan 2013[6] är vd.[7]

AffärsområdenRedigera

Samarbete med högskolor och universitetRedigera

Företaget är en av de främsta medlemmarna, benämnda Capital Partners, i Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram för företag som bidrar finansiellt till Handelshögskolan i Stockholm och nära samarbetar med den vad gäller utbildning och forskning[8].

BildgalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Bonnier AB”. Allabolag.se. http://www.allabolag.se/5565083663/bokslut. 
  2. ^ Albert Bonniers Förlag
  3. ^ Larsson, Mats. Bonniers - en mediefamilj. Förlag, konglomerat och mediekoncern 1953-1990.
  4. ^ Almanack för alla 1956, Norstedt, Stockholm, 1955, s. 172
  5. ^ Gedin 2003
  6. ^ https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2015/09/18/sa-ar-bonniers-vd-tomas-franzen-som-chef/
  7. ^ http://bonniermag.se/om-oss/ledning-och-styrelse/
  8. ^ ”www.hhs.se - Näringsliv & samhälle, Handelshögskolans Partnerföretag”. http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Partnerprogrammet/Pages/Partnerf%C3%B6retag.aspx. Läst 28 juli 2014. 

Tryckta källorRedigera

WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera